Mellandagsrea är kul för då får man slå folk på käften!
Övertrevlig butikspersonal är en annan favorit att irritera sig över. Jag häpnar över deras outtröttliga leenden och ständiga tjat: "Behöver du några tights eller linnen till den här tunikan?" Jag svara lika leende: "Nej, behöver du nya framtänder till din glappkäft?" Att jag retar mig på detta beror egentligen inte på att hon frågade utan på det faktum att jag väl framme vid kassan redan är trött, stressad av alla galningar samt varm som en vulkan och det sistnämnda är startskottet på min irritation. Jag hatar att vara varm när det inte är meningen att jag ska vara det! En sommardag i solen är helt okej men i en butik mitt i vintern är inte okej, då blir jag galen!
Julen är i stort sett över och den blev bra! Träffade barnbarnen igår och jag häpnar över vilka känslor dessa små människor väcker i mig. De är så sagolikt vackra och fina vilket såklart alla tycker om sina barn och barnbarn. Den "stora" är inte ens två men han är klok som en bok. Han klarar all sorts teknik och gillar när det krävs lite tankeverksamhet. Han älskar mobiler och låser upp dem utan problem, pratar i den, fotograferar och när man sedan lyckas ta tillbaka sin mobil så är den kletig av choklad och all text är på kinesiska! Det gör inget, han är ju så söt! Den minsta är som en docka och jag kan inte med ord förklara hur söt hon är!
Nu har maken lagat mat och jag ska avsluta detta inlägg. Sen ska jag vila en stund på soffan vilket är en favorit. Imorgon är jag ledig och det behövs efter dagens shopping. Ha det så bra tills vi ses igen //Draken
En julsaga skriven av mig..... GOD JUL
Den lilla musen
Göte stod vid fönstret och tittade ut i julnatten. Snön föll som gnistrande kristaller, och marken täcktes av ett vackert snötäcke. Det hade kunnat vara motivet på ett julkort!
– Ännu en julafton i ensamhet. Göte uttalade orden med en djup suck. Han kände sig allt lite ensam och övergiven. Hans älskade hustru hade gått bort för två år sedan, men smärtan i bröstet ville inte försvinna! Saknaden efter henne var enorm, och den hade en tendens att bli värre just vid högtider. Göte saknade deras samtal framför brasan; de kunde sitta i timmar och prata om allt mellan himmel och jord. Han behövde bara sluta ögonen, så såg han henne framför sig; de varma ögonen och den ständigt leende munnen. Dessa minnen kunde ingen ta ifrån honom!
Tillbaka i fåtöljen tog han korgen med hasselnötter och knäckte dem så att det sprätte åt alla håll! Ibland for en nöt iväg ner på golvet, där det satt en liten tacksam varelse och väntade på dessa tillfällen. Det var en liten mus, som flyttat in i stugvärmen. Göte hade ingen aning om den lilla musens existens, och än mindre att den satt under fåtöljen och väntade på tappade godbitar! Göte nynnade på julvisor mellan tuggorna, och han kände sig genast lite bättre till mods. Efter en stund reste han sig för att lägga mer ved på brasan; då passade musen på att klättra upp i fåtöljen och vidare över till bordet. Där fanns det mycket godsaker uppdukat, och med största försiktighet provsmakade musen de gyllenbruna dadlarna. Tänk vad ljuvligt de smakade! Men en mus mage är inte speciellt stor, och efter några få bitar stod magen ut som en ballong!
Göte hängde upp eldgaffeln och gick tillbaka till fåtöljen. Han sträckte ut armen efter fatet med dadlar och placerade det i sitt knä. Med ett tjut for han upp och slängde fatet i golvet så att det for dadlar åt alla håll! Vad var det som skrämt honom så? I pekfingret hängde en mus! Den hade inte orkat fly sin väg efter måltiden, och fick därför använda sitt enda försvar: tänderna! Göte lugnade ner sig, och lirkade försiktigt bort den lilla musen. Den satt nu i hans hand och skakade som ett asplöv med uppspärrade ögon. Det var den sötaste lilla varelse Göte någonsin hade sett, och han smekte den försiktigt över pälsen. Musen slutade skaka och tittade nyfiket på Göte med sina bruna pepparkornsögon. De studerade varandra en lång stund; som om de försökte lära känna varandra. I vanliga fall skulle musen ha fortsatt med sitt bitande, men det var något hos Göte som fick den att låta bli. Instinktivt kände nog musen att Göte var en snäll och omtänksam man.
Det var sent och dags att gå till sängs. Göte släppte försiktigt ner den lilla musen på golvet och sa:
– Du får stanna hos mig så länge du vill, för inte tänker jag tvinga ut dig i kylan på självaste julafton! Musen satte genast igång med att putsa sin päls, och Göte tog det som ett tecken på att musen tänkte acceptera inbjudan. Ute i köket skar Göte upp en ostbit som han la på ett fat; han bar in fatet i rummet och ställde det under granen. Han släckte ljusen och gick till sängs. Innan han somnade hann han tänka på sin nyfunna vän och han önskade att de skulle återses nästkommande dag. Musen hade inga planer på att lämna den varma stugan och den snälla gubben. Under en servett på bordet hittade musen en plats för natten, och det dröjde inte lång stund förens de båda vännerna var i drömmarnas land!
Göte och den lilla musen blev vänner, och de kom att betyda mycket för varandra under en lång tid. Göte slapp ensamheten, och musen hade fått ett varmt och tryggt hem. Under tidens gång lärde de sig att förstå varandra, och blev så småningom oskiljaktiga. Ödet sammanförde dessa ensamma själar när de som mest behövde varandra, och det var den bästa julklapp någon av dem kunde få! Det spelar ingen roll att vi är olika och inte talar samma språk; det viktiga är att vi lär oss att uppskatta de glädjeämnen och vänner som erbjuds oss! Snart är det jul, och vem vet? Kanske sitter det en liten mus under din fåtölj om du känner dig ensam!
GOD JUL önskar Draken som just nu sitter och spelar Bingolotto.... så tråkigt att jag hellre tar gift! =)
Sne blogg suger FÅP
Idag har jag varit hemma en sväng, på slottet! Jag tror uppriktigt att jag i ett tidigare liv hörde till ett slott! Jag trivs i miljön (grå sten) och jag känner samhörighet med kungligheterna som är porträtterade och sitter på väggarna (samma ålderdomliga klädstil). Jag kanske var en prinsessa i mitt tidigare liv? Kanske rentav Törnrosa? Jag är precis lika förbannat trött som hon var och skulle med glädje sova i 100 år tills Mr Nice guy kommer och väcker mig med en ljuvlig kyss! Men med min tur så är Mr Niceguy inte så nice efter 100 år!
Idag gjorde jag slag i saken och det är med blandade känslor jag inser att det kapitlet är över. Det finns mycket jag skulle kunna berätta om anledningen till mitt val men jag gör det inte av några olika skäl. Det enda jag önskar att jag kunde förmedla till vissa är att de ska stanna upp och tänka sig för innan man låter drevet gå! Det finns de som älskar elakheter och förtal men jag önskar av hela mitt hjärta att de själva drabbas någon gång och tänker om och gör rätt! Jag är som en kardborre. Trots att jag plockat bort alla taggar så har de lämnat spår efter sig.... små ojämnheter som känns när man tar på dem men som inte syns på ytan. Jag har ändå gått som segrare ur detta och kommer för resten av mitt liv ha nytta av dessa erfarenheter.
Här hemma laddar vi för en fröjdeful jul och det känns som om det kommer att bli en sådan i år vilket jag hoppas att alla mina (två) läsare också får!
Grattis på 113-årsdagen
Aldrig hörde jag min morfar gnälla eller tappa tålamodet och det bästa jag visste var när jag fick vara hos dem och sova över. Då fick jag ett eget litet "pensionärsbord" bredvid sängen där allt fanns som man kunde tänkas behöva på natten: vatten, Domini och Figaro, kex, klocka och ficklampa. Täcket var i mörkrosa med sidenkänsla och ett vackert broderat överlakan där man sov som en prinsessa. Morfar läste godnattsaga och satt där sedan tills man somnade. Jag betraktas av många som lite udda och då ska jag ge er en till anledning att tycka att jag är lite wacco, jag älskade att borsta min morfars löständer! Pervodraken! Jag tyckte att det var så häftigt eftersom jag kunde borsta dem med tvål! Morfar tyckte att det var mindre häftigt när jag hade slarvat med att skölja tänderna innan han fick tillbaka dem.
Min kära morfar, idag skulle du alltså ha fyllt 113 år och det gör du väl på sätt och vis även om vi inte firar det. Jag har i alla fall varit på luciafirande i kyrkan och då tänkte jag på dig och hur jag som liten alltid lussade tillsammans med mina syskon tidigt på morgonen hemma hos er.
Jag blev vald till lucia när jag var liten och gick på lekis. Jag kommer så väl ihåg känslan när jag stod lite längre fram än min vänner och hur jag sjöng så lamporna i kronan blinkade! Sankta lucia, ljusklara hägring!
Grattis på födelsedagen kära morfar och innan klockan slår tolv så kanske ett mirakel sker. Visst vore det underbart om mitt barnbarn nr 2 föds denna dag så att vi framöver återigen har anledning att fira lite extra den 13 december.
Känslor
Precis innan jag skrev det här inlägget var jag in på Fb och ser då att en annan vän med största sannolikhet kommer att förlora en närstående inom en snar framtid. Sjukdomen är tillbaka och kampen är troligen förlorad. Då har jag svårt att inte tänka på mina nära och kära som inte vann tid i livets lotteri. Då tycker jag synd om mig själv och unnar mig den känslan eftersom den också påminner mig om att vara rädd om alla som fortfarande finns kvar. Det var tänkt att bli ett roligt inlägg om mina bravader på Ikea i Västerås idag men det känns opassande att skriva om det när den enda känsla jag just nu känner är sorg och saknad.
Imorgon är en ny dag och då kommer jag troligen att vara lika galen som vanlig igen men tills dess får ni ha överseende med att drakar också har känslor! "Djuren är ju också männskor" som ugglan i Fablernas värld så klokt sa en gång i tiden......
Skjut mig!
Jag har alltså återigen lyckats med konststycket att boka in oss på något som INTE är värt varken tid eller pengar. Som om inte själva bandet var nog så kliver Eva E upp på scenen i en hemmasydd kreation som skulle få "Hej jag heter Rulle" att se välklädd ut. Gubben och jag funderade på om hon hunnit fylla 55 än och när vi kom hem och googlade så upptäckte vi att hon bara är ett år äldre än oss! Jösses, vad jag kände mig ung helt plötsligt. Blev så till mig att jag gick ner i en spontan spagat och här sitter jag nu på golvet med datorn och undrar hur fan jag ska ta mig upp igen!
Under konserten tänkte jag spela lite Word Feud men upptäckte en fotograf så den risken vågade jag inte ta. Kul att hamna på kultursidan imorgon med en bild på sig själv spelande WF på en rockkonsert. Jag gav honom onda ögat så kan skulle förstå att han inte fotograferar mig ostraffat och jag trodde att han fattade vinken tills jag plötsligt ser den lilla råttan med kameran riktad direkt mot mig. "Skaru ha spö din lilla kameraman"? frågade jag lite kaxigt. Han tittade på mig med en kall blick och frågade om det var han eller jag som bestämde vad som skulle hända med filmrullen. Här sitter jag nu med en filmrulle och funderar över om det finns bra tips på Internet gällande anläggande av mörkerrum.
Jaha, som om inte kvällen redan är förstörd så hörde jag nu att Amanda vann Idol. Hur är det möjligt att detta penntroll tog hem det hela när jag har ringt 800 samtal på Robin? Nu är jag uppriktigt ledsen och går och lägger mig...... eller inte! Jag sitter ju fast i en spagat mitt på köksgolvet.
Denna dag har sannerligen varit märklig på många sätt. Spännande saker sker på jobbet, jag ska bo växelvis hos en dement kollega, har varit på rockabilly helt självförvållat och avslutar dagen med en spagat. Undrar vad som händer imorgon. Kan knappt vänta!
Allt är snett och jag är kär
Min blogg är helt skev och när jag ska skriva så ser jag bara hälften av det jag skriver och det krånglar till det kan jag berätta. Krångel av den här typen stör jag ihjäl mig på och det vore ju synd att störa sig till döds så här innan jul kan jag tycka.
Jag har så mycket jag vill berätta och skriva om men jag har så lite tid. Word Feud tar all min tid och jag fattar inte hur jag ska få till det så här innan jul med allt som ska ordnas. Det värsta är att jag kan känna mig irriterad på mina motståndare att de ska ta sån tid på sig att lägga ett ord. Då brukar jag chatta små fina budskap som jag vet är uppskattat. Det är bara små kärleksfulla kommentarer så det är inga hot eller andra allvarsamma budskap om ni nu trodde det. Lägg nu fläskkäft är väl gulligt? Det är inte bara jag som visar känslor och humör i detta spel för syrrans sambo kan inte längre hålla inne med att han hatar att jag alltid vinner så från honom kan det komma små fina chattar med ord som bitch eller kärringjävel. Jag tjatar jämt om min besatthet av WF så nu skiter vi det och skriver om något helt annat.
Jag är kär! Eller är förälskad ett bättre ord? Jag vet ärligt talat inte vad det är för skillnad men jag har känslor för denna person på ett sätt som jag inte trodde var möjligt! Han har allt. Utseende, charm, talang och inte minst så har han lyckats fånga mitt hjärta. Jag önskar så att han känner som jag men hur ska jag kunna ta reda på det? Vad ska maken säga när jag berättar att han inte längre är den enda för mig. Jag vet inte vad han heter men han arbetar på Media Markt. Hjälp mig att hitta mitt livs kärlek, snälla! I ärlighetens namn så kanske det inte är ett förhållande jag vill ha med denna rosa hårboll, det kanske är äkta moderskänslor jag har. Vi kanske kan adoptera honom? Vilken överraskning för våra barn att de fått ett syskon! 
Jag sover inte på nätterna men är glad och lycklig ändå för tillfället. Nytt barnbarn på väg, en underbar jul med nära och kära, beslut om att stanna på "nya" jobbet är taget och där trivs jag så bra med både arbetsuppgifter och kollegor. Ja, livet är bra skönt just nu! Det enda som inte känns så genomtänkt är att vi imorgon kväll ska gå på julkonsert med rockabilly tema. Hur tänkte vi när vi bokade in oss på det? Skyll inte på mig säger jag till maken..... jag är vaken hela nätterna och därmed inte kapabel att stå för mina beslut!
Humör som en bålgeting....
Det bara slog till kan jag säga. Jag skulle verkligen behöva gå i terapi för mitt humör och inte fan hjälper det att bloggen helt flippat ur och inte fungerar som den ska. Jag har bara ett ord och säga:ÅSNEPUNG
Jag borde skriva något
Jag har inte prioriterat min blogg som några av er har märkt och kommenterat. Jag tycker att det är roligt att blogga men jag har haft fullt upp med annat. Det går bra på mitt nya jobb och jag trivs så bra med mina kollegor och arbetsuppgifter men det är mycket nytt att sätta sig in i. Jag är i den fasen när jag känslomässigt håller på att frigöra mig från mitt tidigare arbete och det går upp och ner ska jag erkänna. Ena stunden försvarar jag för att i nästa stund vara djävulskt kritisk. Nog om detta nu.
Vi väntar på vårt andra barnbarn som kan komma vilken dag som helst. Det är så spännande och så jobbigt att vänta men det finns ju ingenting jag kan göra för att påskynda det hela. Det enda jag känner mig fullständigt lugn och trygg med är att min dotter kommer att fixa det här galant! Hon är en makalöst klok och vettig mamma till lilla I och det kommer hon att vara även med nummer två. Mitt barnbarn är en underbar liten filur som jag skulle offra mitt liv för. Tänk om de kunde bo närmre. Tänk att kunna vara spontant barnvakt en tisdagskväll och få ta hand om tandborstning, sagoläsning och mysstund innan han somnar. Det sörjer jag men det är som det är. Jag är glad att vi ändå träffas så ofta som vi gör och jag hoppas så innerligt att jag kommer att vara viktig för mina barnbarn så länge jag lever!
Jaha, det blev dagens inlägg. Inte så roligt men ack så viktigt. Vi ses en annan dag hälsar Draken
