Badkruka är mitt andranamn

Jag älskar att sola och bada säger jag men det är lögn. Sola är en favorit men att bada är inte min grej. Dels för att jag har hajfobi, dels för att det är kallt och jag är 37-gradig! När det gäller hajfobin så eskalerar den kan jag säga. Rent intellektuellt vet jag att det inte finns hajar i insjöar men det hjälper inte! Jag ser dem överallt ändå och inbillar mig att någon utövat sabotage och planterat in en haj i sjön. Jag får uppriktigt panik och ännu värre är det givetvis då jag är utomlands där det troligen också simmar en och annan firre med huggtänder och vass ryggfena. Det är väl med dem som med alla andra djur att de dras till den som är rädd så innan man vet ordet av så står man väl på hajarnas menyn och det enda som blir kvar är mina fyra tallbarrsskäggstrån som de lite graciöst spottar ut tillsammans med en rap. Jag är inte rationell när det gäller det här med hajar men det spelar ingen roll och skulle jag nu mot all förmodan lyckas inse att det är hajfritt i sjön så hittar jag snart en annan hang-up såsom att det kanske ligger ett lik på botten som jag kommer att trampa i eller som drar ner mig under ytan...... just nu hör jag ledmotivet till Hajen och musiken ekar i huvudet på mig så det är bäst att lämna detta tema.

Idag har det varit en bra dag med sol och värme tillsammans med sonen, hans flickvän och hennes familj. Ikväll är det fotboll och jag ska snart ladda inför matchstart. Det gör jag genom att paxa bästa hörnet i soffan och sedan är jag redo att hjälpa damerna mot seger! Jag är annars inte speciellt intresserad av damfotboll men så fort det handlar om landskamp så är det kul och patrioten i mig vaknar. Ja, jag skulle säkert titta även om det var VM i knyppling bara jag vet vem jag ska heja på. Appropå det så knypplade jag i syslöjden och jag glömmer aldrig när fröken tittade på min "spets" och frågade; Varför har du trasslat ihop garnet på det här sättet? Du skulle ju knyppla en spets. Med andra ord kommer jag aldrig att ta en plats i knypplingslandslaget men heja på dem kan jag! Vill jag ha spets så finns det tygaffärer som säljer sådana så det så!



Som ni ser så dyker de upp överallt där det finns vatten!

//Draken

Nedräkning och skäggstrån

Den rubriken måste väl locka till sig en och annan läsare kan jag tro. Jag lovade ju sist att jag skulle skriva om mina skäggstrån och det ska jag göra nu: ärligt och utlämnande! När jag föddes jublade personalen på BB då de trodde att ett mirakel skett och de såg rubrikerna framför sig: Kvinna födde apunge! Jag var så luden att jag istället för sparbössor och halsband i doppresent fick en ladyshave och presentkort på vaxning. Denna ludenhet har hållit i sig under åren förutom att ryggen inte längre är så lurvig. Snacka om att förvalta sitt släktskap med the monkeys! Jag åkte hiss på sjukhuset för ett tag sedan och i hissen satt det en efterlysning efter håriga kvinnor. Det pågår ett forskningsprojekt på just kvinnlig behåring och de sökte alltså ludna kvinnor som kunde tänka sig att vara med. Ett krav var att man i så fall INTE fick avlägsna kroppshår under projekttiden och där fetdog det kan jag säga. Roligt att framåt slutet av projektet ha flätor på fler ställen än huvudet....

Jag har som sagt inte lika mycket hår längre som när jag föddes men jag har begåvats med skägg och det är ju roligt när man vill vara en attraktiv kvinna. Jag har tre spridda och en i klunga och dessa strån är svarta och sitter under hakan. Det spelar ingen roll vad jag försöker med så kommer de tillbaka. Jag har rakat, ryckt, vaxat och till och med försökt elda bort dem men de kommer tillbaka och då i syfte att hämnas! På ett dygn kan de växa minst en centimeter och anta formen av ett tallbarr. De är svarta och grova och kunde de tala skulle de säga fula könsord! Jag krigar vidare och tar bort dem vartefter de återuppstår och så kommer det troligen att fortsätta så länge jag lever....... man ser ju gamla skäggiga damer och det är min största skräck, att bli skäggig och inkontinent. Jag älskar gamla människor som levt ett långt händelserikt liv och är som uppslagsverk över tidens gång men jag VILL INTE KISSA PÅ MIG OCH JAG VILL INTE HA LÖSTÄNDER OCH SKÄGG. Jag vill inte heller bli en belastning för mina nära och kära och jag vill inte att min son ska tvingas raka morsan samtidigt som han rakar sig själv.... Over and out!

Jag har snart slut på min semester och det är blandade känslor inför detta. Vi har haft en bra semester med en hel del sol och roligheter men det känns ändå lite sorgligt att det är dags för vardag igen. Jag vill vara ledig och göra allt det där som jag hade planerat men ändå inte hann med. Samtidigt är det kanske skönt att komma in i rutinerna igen. Nu växer näsan ala Pinoccio känner jag. Det är INTE skönt att semestern tar slut och jag vill inte komma in i rutinerna igen. Jag vill vara ledig och mysa hela dagarna så det så! Nej, nu är det dags att ta en sväng på stan och se om det finns något att slösa pengar på. Jag tar helt enkelt mina tallbarr och drar! Tjingeling!


Är min tid som pensionär över?

Jag vaknade kl 6.30 imorse av att maken stirrade elakt på mig (yxmördarblick) och som den ninja jag är tog jag snabbt ett nackgrepp på honom så att han inte skulle hinna verkställa sina onda avsikter. Det hela visade sig vara ett missförstånd från min sida. Han planerade inte att döda mig, bara att få tyst på mig. Han påstår att jag snarkar och att jag just denna morgon snarkade på både in och utandning. Vilken talang tänker jag direkt och funderar på om det går att tjäna pengar på detta...... kanske i Talang 2012? Rulla in mig på scen och sen är segern min! Att somna inför tvkameror eller publik är inget problem! Bara jag ser en kudde så somnar jag. Har funderat på om jag kanske drabbats av sömnsjukan efter vaccinationen (svinis)? Jag grymtar som en gris i alla fall, säger hanjagdelarbrevlådamed.

Nu till det här med pensionär..... jag vaknade alltså av mördarsnigelns elaka blick imorse men när faran var över så SOMNADE JAG OM! Kors i taket. Jag brukar ju inte somna om utan sitter här om en gammal tant med kaffe och korsord flera timmar innan gryningen men imorse sov jag så gott ända till elva då jag återigen väcktes av hans blickar i dörrhålet. Ska du sova hela dagen? Tydligen inte svarade jag och gick upp. Utvilad och pigg som en mört! NOT!!!

Förr kunde jag sova utan problem till elva men det kan jag inte längre. Skulle jag mot all förmodan sova längre än till åtta så får jag dåligt samvete för att jag slösar bort en hel dag. SKJUT MIG! Inte fan gör jag någon nytta vare sig för egen del eller för mänskligheten genom att sitta vid köksbordet och stirra varje morgon. Nu skiter vi i det här och avslutar detta inlägg med att berätta om igår kväll. Då hade vi vänner (nya och gamla) på besök här hemma och det var supertrevligt! Vi åt en fantastiskt god middag som jag hade förberett och tillagat i flera timmar...... (att ljuga är ett bra sätt att få kommentarer i sin blogg) och avslutade allt med en smarrig kladdkaka med glass och jordgubbar. Glassen gör jag själv enligt gammalt recept och jordgubbarna odlar jag på min lilla kolonilott. När det gälller kakan så blir den så fantastiskt god beroende på att jag använder en speciell kakaoböna som jag plockade under en resa i Centralamerika 1976. Jag önskar att maken skulle kunna hjälpa till mer med maten men man kan ju inte få allt här i världen! Det var en lyckad kväll och vi kunde sitta ute och njuta av sommaren.

Idag vill jag åka på utflykt så jag ska försöka övertala maken att följa med..... jag har två alternativ som jag kan tänka mig: Kilsbergen eller Mariebergs köpscentrum. Båda är utflykter men med olika teman kan man säga. Vi får se hur det blir men först ska jag överraska maken med ett nytt grepp jag lärt mig i karateskolan; kast med liten skäggapa........ önska mig lycka till! Appropå skäggapa så kanske jag ägnar nästa blogginlägg åt mina tre skäggstrån men vi får se hur det blir med den saken....


Fick veta idag att....

... en av min sons vänner är allvarligt sjuk. Han är drabbad av en av världens vidrigaste sjukdomar och jag känner sorg och maktlöshet! De besökte honom igår och han vet själv hur ovanligt det är att drabbas så här ung och han hade undrat "varför just jag". Jag googlade lite och ser att det ändå finns en chans för honom såklart men att prognosen inte är så strålande. FY FAN vad jag vill skrika och gråta och kunna trolla! Jag vill ta bort denna satans sjukdom som så många drabbas av och som flåsar oss alla i nacken. Jag har själv varit sååååå nära att drabbas och första gången glömmer jag aldrig dels beroende på hur jag fick beskedet, dels att jag fick lämna prover i sex månader för att hålla koll.... senast var jag övertygad om att det verkligen var min tur att bli sjuk och när läkaren säger att det inte var så bröt jag ihop fullständigt och trodde jag skulle dö av den anledningen. JÄVLA SJUKDOM! Könsord!



Det här var inget glatt inlägg direkt men jag ska avsluta med att berätta att min son imponerar på mig! Han är så klok, orädd och medmänsklig att han skulle kunna hålla kurs i det. Jag ska inte lämna ut honom i denna blogg men han är ingen dussinvara denna kloka son som jag begåvats med! En annan sak som imponerar på mig är min dotter och hur hon är mamma till mitt lilla barnbarn! Denna lilla filur är såklart världens finaste och jag förundras över hur smart han är trots att han bara är drygt ett år. Han är en problemlösare som lyckas med det mesta och exempel på det är bland annat att han lyckades öppna knapplåset på sin mammmas mobil och för att testa om det bara var en slump fick han prova även andra mobiler och såklart kom han på hur han skulle låsa upp även dessa fast det var olika sätt att göra det på. Han mekar med leksaker och vill gärna testa att skruva och bygga om befintliga saker..... smart som sin mormor med andra ord! Han får utvecklas i sin egen takt och dottern (även pappan) är så cool i sin barnuppfostran! Ingen stress och press på den lille som är en trygg och konstant glad, en riktig livsnjutare! Jag är alltså inte bara stolt som mormor utan även stolt över min fantastiska dotter som är hemma just nu och förgyller vår tillvaro! Hon är söt som en docka och rolig som få! 

//Draken 

Jaha, det här blev ett sentimentalt inlägg men nästa gång jag bloggar så ska ni få vad ni tål, för ikväll ska vi ha fest och allt som händer då ska ni få ta del av nästa gång jag skriver. Tills dess hoppas jag att vi alla skänker pengar till cancerfonden! Många bäckar små........


Fullt upp med semester

Ja ni, det är inte lätt att hinna med allt man längtat efter sedan förra semestern för ett år sedan. Allt det jag har längtat efter försöker jag nu få in under mina fyra semesterveckor som dessvärre börjar ta slut. Fattar inte att jag kunde vara en sån jubelidiot att jag dessutom tog tidig semester! Det kommer ju att innebära att vi har höstdagjämning redan den 18 juli när jag börjar jobba igen.....

Vi har ändå haft det ganska bra under de här veckorna med både regn och solsken. Är vädret sämre ägnar jag mig åt heminredning vilket är min passion och skiner solen så sitter jag som snorkfröken i min solstol och brunar till mig. Det är underbart med sol och värme men nere i Åhus fick vi en överdos av sol vilket nu märks i mitt tryne där skinnet flagar i mängder och fortsätter det så här så sticker nog snart skelettet fram mellan skinflikarna! Inte vackert men det ska bli sol kommande dagar där vi ska befinna oss så jag ska nog utsätta mig för samma procedur igen kan jag gissa.



På vår gård bor de två måsungar.... de är oerhört söta och charmiga i sina gråa duniga fjädrar och sina små babyface men de kan göra en sak som inte är lika charmigt! De kan, var och en för sig, skita ett ton på en dag! Gissa var de gör det? Jo, såklart på vår altan! Det har gjort vår uteplats till sitt privata dass och dessutom får de hjälp med att skita ner av sina två gapiga föräldrar som jag hatar! Jävla måsjävlar att skita och låta! Jag blir galen och just nu när jag skriver det här så låter de värre än vanligt här utanför! Jag är inte mycket för våld men är det någon som vill tjäna en hacka så betalar jag gärna för att få tyst på dårfinkarna och den som kan plugga igen röven på dem är värd dubbelt arvode! 

Nu ska jag avsluta kvällens bloggande och byta plats till soffan där någon danska ska baka sötsaker. Att titta på sådant och inte ha något gott att äta kan väl kallas självskadebeteende eller kanske karaktär?

Ha det så bra tills vi hörs igen// Draken

inte för mina öron.....

Jag har fått veta något som inte var avsett för mina öron och det gör att jag sitter här tårögd och rörd. Jag har fått nytt arbete och är så lycklig över det och beslutet känns helt rätt! Jag kommer inte att gå in på detaljer men jag kan säga att det finns delar jag nu kommer att slippa och det är jag evigt tacksam över! Men vad har jag då fått höra? Jo, en av dem jag minst kunde ana är så ledsen över att jag ska sluta! Denne person tycker att det är en stor förlust och i hemlighet suger jag i mig denna info och gudarna ska veta att jag behövde det! Jag är tacksam och rörd men ledsen över att jag inte fått veta det tidigare..... att det skulle vara hemligt och att jag nu inte kan tacka för de värmande orden. Jag ser fram emot hösten och är lycklig över mitt kommande arbete som jag tror passar mig perfekt!


För övrigt har jag semester och njuter av ledighet och att vi kommande vecka ska få träffa dottern med familj. Mitt lilla barnbarn har parkerat hela sin existens i mitt hjärta och jag längtar så oerhört mycket efter att få busa, krama och skämma bort honom. Mina egna barn har sina givna platser i mitt liv och för dem skulle jag dö om jag var tvungen. Just nu genomgår en närstående en tuff kamp och jag önskar av hela mitt hjärta att det ska gå bra och att både hon och P ska orka den resa de har framför sig. Jag erbjuder och ger mitt stöd tillsammans med övriga familjen och den lärdom jag dragit är att ta tillvara varje dag för livet förändras fort.....

Det här var inte ett vanligt inlägg av draken men även drakar har känslor och behov av allvar ibland! Ha det underbart i sommarvärmen!


RSS 2.0