Tillbaka

Jag kom inte ihåg mitt inlogg, så länge sen är det jag skrev i min blogg. Skämmes ta mej fan! Ja, det gör jag eftersom ni nu missat att följa mig i min fantastiskt spännande vardag. För att snabbt sammanfatta så har jag blivit attackerad av en elvisp, umgåtts med goda vänner, insett att minnet sviker, klippt luggen snett, överdoserat hemmaboende barn med kärlek tills han spyr, saknat ickehemmaboende barn och barnbarn så det värker, insett att jag har finaste maken på jorden, varit på bio, saknat pappa, gråtit så det skvalar och arbetat.

Det var en kort sammanfattning av vad som hänt sedan sist. Vi har även lyckats enas om att vi är oense om vad vi ska ha för mc till sommaren men jag har mina knep för att få som jag vill. Ni ska få se att jag vinner!

Imorgon ska jag resa på utbildning i tre dagar och nu är det synd om mig. Jag har så svårt att sova borta utan herr K bredvid mig. Visst är det skönt att njuta av ensamheten, stor säng och lyxig frukost men jag börjar ju för tusan bli gammal och gillar uttrycket; mitt hem är min borg!

I övrigt så tuffar det på mot vår och det njuter jag av. Jag vet att det kan vara vinter i minst två månader till men det spelar ingen roll för jag vet att våren finns där ute och snart så är den här. Det är den bästa årstiden och just nu tror jag på riktigt att jag kommer lyckas bli smal som en sytråd innan sommaren och det känns bra! I min fantasi är jag sjukt snygg och vältränad och det är sant till motsatsen har bevisats!

Jag älskar semlor och idag bjöd min fantastiska chef på semeltårta. Jag tittade på den, torkade dregel från både mig och min omgivning men åt jag? NEJ! Jag stod emot och nu, tre timmar senare så ångrar jag mig som en tok! Sitter i köket och hetsäter gurka men det är bara att inse fakta; det är för lite mandelmassa och grädde i den!



Jag heter Ironi i andranamn

Jag älskar ironi. Det är ett fantastiskt påhitt som såklart måste hanteras varsamt om man ska använda sig av det. Jag tycker i alla fall att det är en krydda i tillvaron om man klarar balansgången och inte bara blir genuint elak. Jag har en son som är mästare i ironi och vi har många och långa sköna debatter med ironiska inslag. Det här var ett sabla meningslöst inlägg men det beror säkert på att jag tagit bort nagellack och för en kort stund drabbades av någon cerebral nedsättning på grund av acetonångor. Ska inte upprepas och nästa gång jag skriver ett inlägg så kommer det vara lika brilijant som det brukar!


Nu ska jag sova mig snygg, vi ses 2015!

mörk cheesecake ger tårar

Här kör vi GI så det är helt galet. Jag är motiverad som en tok och har målbilden klar. Jag ska bli smal så det skramlar men inte på ett benrangelvis utan på ett fotomodellvis. Ni kanske inte fattar skillnaden men skit samma. Jag ska bli snygg och smal och lycklig och nyttig och ?

Idag har vi i i alla fall unnat oss på GI-vis. Jag har fått en fantastisk liten cheesecake som var så god att jag fick tårar i ögonen. Den var så söt och chokladig! Jag har ätit en sådan när jag inte körde GI och det var det jävligaste jag någonsin stoppat i truten. Den är allt annat än söt och man får gissa att det är choklad i den. Men när man är avgiftad på socker så förvandlas den till en fejkad sockerbomb. GOTT!

Ikväll har vi slötittat på tv och imorgon bär det av till barnbarnen. De är saknade så lyckan är stor att jag ska få träffa dem! Mina små underverk som jag är så glad att jag får vara mormor till. Jag är en stenhård person i många sammanhang men det finns några saker som gör mig mjuk som bomull: barn, barnbarn och cheesecake!


ont i hjärtat

Jag har drabbats av det onda i livet..... sån't händer men det är svårt att värja sig och det är svårt att tänka på annat. En del av det jag/vi just nu bekämpar väljer jag att inte skriva om för det hör inte hemma i bloggvärlden. Jag bara hoppas och tror att det finns en god makt som hjälper oss, som ger kraft och ork att ta oss igenom. Jag är övertygad om att vi kommer klara det!

Det jag kan dela med mig av, även om det nästan är ännu värre, är att en ung härlig kille begravdes idag. Jag har gråtit många tårar sedan vi fick veta att han var sjuk och jag har gråtit ännu fler när dödsbeskedet kom strax innan jul. Hans minne kommer att leva kvar genom oss alla som fick förmånen att träffa honom, speciellt hans familj och kompisar. Han var så fin och så härlig och förtjänade såklart inte denna sjukdom. Hans grav är täckt av blommor och kommer så vara en lång tid. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på hans närstående och hur det är att begrava sitt eget barn. Jag kan inte tro att jag skulle orka leva vidare! Jag saknar tiden då jag var ung och naiv och inte trodde att något ont kunde hända mig och mina nära och kära. Idag vet jag bättre och det är en insikt som gör ont men är en del av vuxenlivet. Vi kan hedra dem som avlidit genom att vara rädda om våra liv och om varandra!


Uppehåll

Jag har problem med den här sidan och kan knappt skriva inlägg utan att det krånglar. Därför kommer jag att göra ett ofrivilligt uppehåll med att skriva men jag vill tacka er alla som kommenterat och som läser min blogg! Jag hoppas snart vara igång igen och tills dess får ni ha det så bra!

Ska f-n ringa och klaga! Sablar vid lik jag är mig på bilden.... jag står ofta sådär med armen! Urk

Orädda jag utmanar er!

Jag läser en blogg där ägarinnan tröttnat på att blogga eftersom hon inte trodde sig ha några läsare. Jag kan känna igen mig i henne för i ärlighetens namn så skriver ju de flesta av oss till stor del för er läsare. I annat fall skulle vi skriva dagbok eller på väggarna på offentliga toaletter kanske.

Jag vet att jag har flera läsare för det kan jag se i statistiken och flera av er skriver ju även kommentarer. Underbart kul när kurvan visar uppåt 40 unika läsare! Då blir jag glad, peppad och rörd! Jag kan dock INTE se vilka ni är men jag skulle bli så glad om ni vill skiva en kommentar så att jag ser att statistiken faktiskt stämmer! Ni får såklart vara anonyma om ni vill, skriva långt eller kort. Det är inte farligt, bara lite bökigt men för mig betyder det massor! Tack på förhand!



JAG VÄNTAR!!! //Draken

Krulluggen och jag

Jag har tänkt mig ett långt svallande vackert hår till min reducerade kropp och jag tänker mig att detta ska sammanfalla ungefär samtidigt någon gång i mitten av mars så jag kan se ut som en skandinavisk filmstjärna när jag rider fram i Egyptens öken en stjärnklar natt! Ja, det är min vision men min realistiska sida inser att jag troligen får ha något orangefärgat på mig så det inte misstar mig för en kossa och skjuter mig där borta i fjärran land. Det här med GI går sådär kan jag säga. Inatt hade jag knepiga drömmar som inte lämpar sig för skrift men som jag redan låtit maken stå till svars för. Jag tror att det hela beror på kolhydratuttorkning vilket är ett livshotande tillstånd som endast går att bota med en Marabou 200-grams chokladkaka! JAG VILL HA!!!!!

Fy fan vad skönt det är att vara ledig och ägna hela dagen åt städning. Här kommer mitt favorituttryck väl till pass som jag nuförtiden kortat ner till DSFÅP. Ni som inte minns för en en påminnelse: Det suger fet åsnepung. Ett uttryckt som i alla fall hjälper mig att komma i balans efter diverse utbrott på felsprutande Ajaxflaskor och borttappade dammtrasor. Nu ska jag snart bege mig utanför draknästet och åka till Ikea. Ska ha lite småsaker men inga värmeljus denna gång. Ligger inne med sisådär åtta förpackningar á 100 i varje. Jag kanske kan få plats på paradgatan på Böda i sommar där de enda inträdeskraven tycks vara värmljus och att brodera tavlor. Det sistnämnda har jag ju redan berättat om vid ett annat tillfälle. Har jag en diagnos trots allt?

Nu ska jag ta tag i krulluggen och försöka göra den rak vilket är ungefär lika lätt som att bita sig själv i baken, varför man nu skulle vilja det?? Jag återkommer troligen imorgon igen såvida det inte händer något anmärkningsvärt på Ikea en vanlig tisdag. Tjingeling från Draken


Förändring på gång

Det är dags att avsluta denna IG-metod som vi kört det senaste året och enklaste sättet skulle troligen vara att sy igen kakhålet men då blir det svårt att arbeta. Våra argument håller inte längre och det är dags för förändring. Vårt hem har under det senaste året liknat en mindre chokladfabrik ala Wille Wonkas! Här har det inhandlats, bakats och skapats godis så till den milda grad att vi ständigt doftar svagt av choklad och vanilj. En gång i tiden hade jag mani på hembakade vaniljbullar och jag förstod att jag överdoserat dessa när det luktade vanilj när jag solade solarium!

Det finns roligare saker att göra i livet än att sticka sig själv med insulinsprutor eller vara rädd att pacemakern ska tacka för sig och lägga ner sitt arbete. Inget av detta har jag ännu men inser att det säkert är nära om dödssynden frosseri ska fortsätta härska i detta hem. Jag har däremot aldrig varit någon älskare av grönsaker och just nu är blomkål min värsta fiende. Jag är däremot en stor älskare av potatis men får man äta det? Nääää, såklart inte! Morötter är också helt okej men inte heller det är riktigt GI. Allt som växer under jord ska man vara försiktig med. Jaha, men vanilj och kakaobönor växer väl ovan jord! Varför ska det vara så förbannat svårt att vara människa? Jag har sagt det förr och säger det igen: Jag vill bo i en afrikansk by där feta arslen och hängbröst är sexigt och snyggt! Där det betraktas som fint att fläsket gungar i takt med trummorna framför lägerelden! Det skulle även lösa ett annat problem jag har....... med mitt hår! Jag skulle slippa platta håret varje dag och sedan bli förbannad när det krullar upp sig vid minsta luftfuktighet! I en afrikansk by skulle även mitt hår vara snyggt! JAG ÄR INTE FÅFÄNG!!!

Idag är jag tjurig och uppgiven som ni märker. Inte fan kommer jag att tycka att det är roligare eller lättare i slutet av veckan när allt jag stoppar i käften smakar och ÄR blomkål! Det finns inga genvägar till den perfekta kroppen så det är bara att bita i den sura blomkålen om förvandlingen till vacker svan ska bli verklighet!

Nu ska jag dricka mitt citronvatten och sedan är det väl bara att tejpa ihop händerna och käften så ska det säkert gå bra att förlora ytterligare några hekto innan morgonen gryr! Skickar med en förebild så ni ser vad vi talar om!


RSS 2.0