Taube
Sven-Bertil Taube är så stilig och har sådan klass. Han är gammal men bär sin ålder med värdighet. Sådan vill jag också vara vid 80 års ålder. Det kommer ju gå sådär kan jag säga.
Jag har inget klokt att skriva om ikväll men återkommer en annan dag. Jag har lite idétorka vad jag ska skriva om men ge mig gärna lite tips så kanske just DU vinner ett personligt blogginlägg.
Jag har inget klokt att skriva om ikväll men återkommer en annan dag. Jag har lite idétorka vad jag ska skriva om men ge mig gärna lite tips så kanske just DU vinner ett personligt blogginlägg.
demens kostar!
Jag behövde en svart kjol men hittade ingen. Hade ett svagt minne av att jag ska äga en men icke. Ut och inhandlade en kjol och till den ett linne. Inga konstigheter så långt.
Igår attackerade garderobsmonstret helt utan förvarning. Jag trodde för ett kort ögonblick att någon gömt sig i min garderob och liksom kastade ut kläderna över mig... det var helt enkelt tyngdlagen som gjorde sig påmind. Högst upp på högen landade en svart kjol. Dock inte den jag nyligen köpt men en mycket snarlik variant som måste tillhöra mig då maken inte använder kjol, vad jag vet.
När jag försökt trycka tillbaka klädhögen in i garderoben i typ 15 minuter insåg jag mig besegrad och gjorde ett försök att börja sortera trasorna. Hittade även ett likadant linne som jag nyss köpt, dock i annan färg. Nu får det vara nog! Jag måste städa mina klädskåp för annars blir jag ruinerad. Jag är mycket oroad över mitt minne som tydligen är ett minne blott. Jag är glad att jag hittar hem, känner igen mina barn etc. Dessvärre är det samma sak med stövlar. Det är om möjligt en ännu mer pinsam historia som jag kommer att ha glömt om tre minuter. Tack och lov.
Avslutar med något helt annat. Blev lite trött och la mig på soffan och som den självklaraste sak i världen somnade jag såklart. Fanns det en tävling i snabbt insomnande skulle jag tveklöst vinna. Vaknade med kramp i båda armarna då jag i ena handen höll hårt i fjärrkontrollen och i den andra handen kramade ett kolapapper som om det gällde livet. Dreglet rann nerför kinden och ögonen var lika svåra att öppna som makens plånbok. Fy fan vad jobbigt det är att vakna så. Har varit med om det någon morgon när väckarklockan ringt. Båda armarna sover så det är omöjligt att stänga av klockan som ilsket tjuter i hyllan. Det går inte att kontrollera sina rörelser och det har hänt att jag gett mig själv en "rak" höger. Aj! Det värsta var en gång för många år sedan när min egen högerarm hade somnat så till den milda grad att jag verkligen inte fattade att det var min egen arm som låg där bredvid mig. Maken gick upp och jag väste ur mig ett dödsskrik i panik tills jag insåg att det inte var han som tappat sin arm och att ingen gjort intrång i min säng. Armen var min och det blev jag smärtsamt påmind om när känseln sakta började återvända.
Tack för idag kära läsare
Igår attackerade garderobsmonstret helt utan förvarning. Jag trodde för ett kort ögonblick att någon gömt sig i min garderob och liksom kastade ut kläderna över mig... det var helt enkelt tyngdlagen som gjorde sig påmind. Högst upp på högen landade en svart kjol. Dock inte den jag nyligen köpt men en mycket snarlik variant som måste tillhöra mig då maken inte använder kjol, vad jag vet.
När jag försökt trycka tillbaka klädhögen in i garderoben i typ 15 minuter insåg jag mig besegrad och gjorde ett försök att börja sortera trasorna. Hittade även ett likadant linne som jag nyss köpt, dock i annan färg. Nu får det vara nog! Jag måste städa mina klädskåp för annars blir jag ruinerad. Jag är mycket oroad över mitt minne som tydligen är ett minne blott. Jag är glad att jag hittar hem, känner igen mina barn etc. Dessvärre är det samma sak med stövlar. Det är om möjligt en ännu mer pinsam historia som jag kommer att ha glömt om tre minuter. Tack och lov.
Avslutar med något helt annat. Blev lite trött och la mig på soffan och som den självklaraste sak i världen somnade jag såklart. Fanns det en tävling i snabbt insomnande skulle jag tveklöst vinna. Vaknade med kramp i båda armarna då jag i ena handen höll hårt i fjärrkontrollen och i den andra handen kramade ett kolapapper som om det gällde livet. Dreglet rann nerför kinden och ögonen var lika svåra att öppna som makens plånbok. Fy fan vad jobbigt det är att vakna så. Har varit med om det någon morgon när väckarklockan ringt. Båda armarna sover så det är omöjligt att stänga av klockan som ilsket tjuter i hyllan. Det går inte att kontrollera sina rörelser och det har hänt att jag gett mig själv en "rak" höger. Aj! Det värsta var en gång för många år sedan när min egen högerarm hade somnat så till den milda grad att jag verkligen inte fattade att det var min egen arm som låg där bredvid mig. Maken gick upp och jag väste ur mig ett dödsskrik i panik tills jag insåg att det inte var han som tappat sin arm och att ingen gjort intrång i min säng. Armen var min och det blev jag smärtsamt påmind om när känseln sakta började återvända.
Tack för idag kära läsare
prinsessdrömmen borta
Kallefille ska bli pappa och har sin Fiona. Knucke har Sillen så min chans att bli svensk prinsessa är därmed över. Ja ja, vad är väl en bal på slottet..... blir lite deppig när jag tänker på det men min tiara kan ingen ta ifrån mig!
vägningsdag
Jag har haft ångest i flera dagar av att det dragit ihop sig till vägning på tjockisklubben. Idag tog jag tjuren vid hornen och gick dit i alla fall. Helt övertygad om att jag gått upp två kilo över min målvikt och därmed skulle få betala dagens vägning samt hängas upp i skampålen på torget där förbipasserande skulle få spruta chokladsås över mig..... direkt från tuben! Jag hade fel. Jag har hållit min målvikt trots godis, kakor, tårta och "litervis" med bubbel och andra drycker innehållande viss promille. Jag är så glad och stolt över mig själv för att jag håller kollen trots att jag unnar mig en del för mina points, Det har jag firat med både mumsmums och salta pinnar, på samma gång! Det ska ni prova. Det blir en smakkrock som är lika spännande som de första bilderna från månlandningen!
Nu ikväll ska jag städa. Vanligtvis min passion men inte ikväll. Jag är trött och vill lägga mig och läsa min spännande bok. Jag som inte är ett dugg känslig eller pryd har dock lite problem med att läsa om porriga saker i böcker som jag lånat av min mamma. Hm, har min mamma läst detta snusk? Jag kippar efter andan en kort stund och försjunker sen in i snusket igen.
Gubben ska ta med sonen och träna så då blir jag ensam här hemma. Apropå porr så kanske jag ska ta mig ett sug chokladsås innan han med snabel får komma ut ur garderoben och göra sitt jobb. Imorgon är det fredag och helgen består av mycket roligheter med familj och vänner. En mindre rolig helgaktivitet blir att städa garderoberna. De är så fulla av intryckta ihopknölade kläder att jag verkligen inte vet hur jag ska börja. River jag ut allt på golvet finns ju risken att jag begravs under tygmassorna och då hälften säkerligen är i syntet är ju risken överhängande att jag kvävs där under. Hur kul låter det?!
Imorgon fyller en riktigt kär vän till mig jämnt. Hon är värd stort firande och jag är så glad att vi blivit vänner. När vi ses blir det mycket prat och mycket skratt precis som det ska vara! Grattis i förskott kära J!
min stil som 17-åring
När jag var 17 år var det 80-tal och en av de bästa tiderna i mitt liv (bortsett från man, barn, barnbarn etc) Det var fester för jämnan, jag var smal som en sticka och aldrig hungrig och jag hade min stil oavsett vad andra tyckte. Tjoho tänker jag idag, 30 år senare! Var jag möjligen mentalt instabil på den tiden? Jag ska dela med mig av några minnen så får ni i er fantasi försöka tänka hur det kunde se ut. Håll i er för nu kör vi stylingtips från Draken:
1. Stor fest på gång och jag ville synas. Satte på mig en svart kort kjol och svart sidenskjorta. Så långt inga konstigheter men nu ni! En röd och en svart sko (pumps) ett svart och ett rött örhänge samt ett rödsvart diadem i håret som var så tuperat att jag killade mångubben under foten. Alla tittade på mig men jag tänkte att de tyckte att jag var cool. Ingen insikt med andra ord.
2. Till skolan kunde jag gå i jeans som jag dekorerat med pärlor både här och där. Isydda spetstygskilar i sidorna på brallorna och nu till det värsta. En utochinvänd ljusblå collegetröja med påsydda spetsband till krage och muddar. Så jävla ful att jag kunde blivit åtalad för förargelseväckande beteende. Men jag hade skapat kreationen själv och var stolt som en nobelpristagare över min stil.
3. Snodde mormors blommiga städrock och kombinerade den med gamla mormorskängor. Satte mig på bussen och insåg att folk tittade på mig med samma blick som forskarna studerat bockstensmannen. Självförtroende försvann lika fort som lönen och jag försökte krypa ner i min egen väska. Det gick sådär kan jag säga men hem kom jag och städrocken gömdes väl.
Det var några fina klädminnen och fortfarande så här 30 år senare kan jag unna mig ett återfall och sätta på mig lite udda kläder.... bara för att jag kan och vill återuppleva känslan av att vara cool.
1. Stor fest på gång och jag ville synas. Satte på mig en svart kort kjol och svart sidenskjorta. Så långt inga konstigheter men nu ni! En röd och en svart sko (pumps) ett svart och ett rött örhänge samt ett rödsvart diadem i håret som var så tuperat att jag killade mångubben under foten. Alla tittade på mig men jag tänkte att de tyckte att jag var cool. Ingen insikt med andra ord.
2. Till skolan kunde jag gå i jeans som jag dekorerat med pärlor både här och där. Isydda spetstygskilar i sidorna på brallorna och nu till det värsta. En utochinvänd ljusblå collegetröja med påsydda spetsband till krage och muddar. Så jävla ful att jag kunde blivit åtalad för förargelseväckande beteende. Men jag hade skapat kreationen själv och var stolt som en nobelpristagare över min stil.
3. Snodde mormors blommiga städrock och kombinerade den med gamla mormorskängor. Satte mig på bussen och insåg att folk tittade på mig med samma blick som forskarna studerat bockstensmannen. Självförtroende försvann lika fort som lönen och jag försökte krypa ner i min egen väska. Det gick sådär kan jag säga men hem kom jag och städrocken gömdes väl.
Det var några fina klädminnen och fortfarande så här 30 år senare kan jag unna mig ett återfall och sätta på mig lite udda kläder.... bara för att jag kan och vill återuppleva känslan av att vara cool.
pappas dag
I januari 2005 tog jag farväl av en av mitt livs viktigaste personer. Min pappa. Det var det hitintills sorgligaste och mest smärtsamma jag upplevt. Det gick så fort och var så overkligt att stå vid hans sida när allt stängdes av och han tog sitt sista andetag. Enda trösten var att han slapp lida. Han blev bara 59 år. Idag skulle han fyllt 70 år och vi har firat honom med tårta, ljus och minnen.
Jag är i stora delar lik min pappa. Samma humor och samma ironi. Jag saknar våra samtal och hans ständiga omtanke om mig och min familj. Jag minns situationer då han fick mig att skämmas som en tok och jag minns situationer där han fick mig att tokskratta. Min pappa är så saknad men inte bortglömd. Han finns med oss i våra hjärtan och i våra minnen och det kommer han för alltid att göra. Just idag tror jag att han firar sin födelsedag tillsammans med sina föräldrar och sin bror som alla i himmelen bor.
Grattis fina pappa på 70-årsdagen. Jag älskar dig och saknar dig
Jag är i stora delar lik min pappa. Samma humor och samma ironi. Jag saknar våra samtal och hans ständiga omtanke om mig och min familj. Jag minns situationer då han fick mig att skämmas som en tok och jag minns situationer där han fick mig att tokskratta. Min pappa är så saknad men inte bortglömd. Han finns med oss i våra hjärtan och i våra minnen och det kommer han för alltid att göra. Just idag tror jag att han firar sin födelsedag tillsammans med sina föräldrar och sin bror som alla i himmelen bor.
Grattis fina pappa på 70-årsdagen. Jag älskar dig och saknar dig
Sabla åsnepung
Jag hade skrivit ett, i mitt tycke, mycket roligt inlägg om min korta karriär som låtskrivare. Dessvärre är jag halvblind utan mina glasögon och det i kombination med en jagharbråttomgen är dessvärre ingen bra kombo. Jag tryckte bort hela inlägget och som straff åker datorn in i frysen och jag själv måste äta kaviar! Fy fan för fiskägg. Jag spyr
Städa badrum ger dövhet
Som flera av er vet så har vi fyra tv-apparater men vad hjälper det när det är fel på leveransen av själva tv-programmet. När jag upptäckte att det blir en kväll utan tv kände jag en svag våg av panikångest och ögonen tårades. Vad ska vi då göra en måndagskväll? Maken har massor av osmakliga förslag, exempelvis att läsa en bok om träning. Kul Torsten, kul. Han är nog lobotomerad i alla fall!
Jag har ikväll äran att ha sällskap av 1 miljon myror som kryper i mina ben så det är bästa att röra på sig. Det är då jag kommer på det geniala. Vi städar badrummet, säger jag. Ingen reaktion varpå jag upprepar min order. Fortfarande ingen reaktion. Han är inte bara lobotomerad, han har blivit döv också! Akta er för badrumsstädning, det ger funktionsnedsättningar fortare än ni anar. Han hör inte trots att jag testar olika frekvenser. Stendöv blev han den arma kraken.
10 minuter senare.....
Just nu gled han ner här i soffan bredvid mig med sin bok om träning. Ingen tillstymmelse till att vilja städa badrum visar han. Dövheten har gett med sig då han rabblar latinska ord för diverse muskler som jag för övrigt troligen är född utan. Jag använder den lilla muskelstyrka jag har och viftar frenetiskt med intresseflaggan. Gluteus minimus är namnet på lilla sätesmuskeln om någon vill veta. Denna någon är dock inte jag så istället lämnar jag doktor Dängrot med sina latinska termer och beger mig in i krigszonen. Här ska städas badrum! Tjoho vad roligt man kan ha med en flaska Ajax en måndagskväll. Det som oroar mig en aning är hur penntrollet hamnade i duschens avlopp. När jag inser att det inte är ett penntroll utan mitt eget hår som likt ett garnnystan trasslat ner sig i avloppet vågar jag knappt titta mig i spegeln. Tänk om min kalufs består av tre spridda och en i klunga! Jag tappar verkligen hur mycket hår som helst så jag begriper inte att jag fortfarande har hår på huvudet.
Nähä, nu tar jag och sätter mig på min Gluteus minimus och vilar ett tag.
Jag har ikväll äran att ha sällskap av 1 miljon myror som kryper i mina ben så det är bästa att röra på sig. Det är då jag kommer på det geniala. Vi städar badrummet, säger jag. Ingen reaktion varpå jag upprepar min order. Fortfarande ingen reaktion. Han är inte bara lobotomerad, han har blivit döv också! Akta er för badrumsstädning, det ger funktionsnedsättningar fortare än ni anar. Han hör inte trots att jag testar olika frekvenser. Stendöv blev han den arma kraken.
10 minuter senare.....
Just nu gled han ner här i soffan bredvid mig med sin bok om träning. Ingen tillstymmelse till att vilja städa badrum visar han. Dövheten har gett med sig då han rabblar latinska ord för diverse muskler som jag för övrigt troligen är född utan. Jag använder den lilla muskelstyrka jag har och viftar frenetiskt med intresseflaggan. Gluteus minimus är namnet på lilla sätesmuskeln om någon vill veta. Denna någon är dock inte jag så istället lämnar jag doktor Dängrot med sina latinska termer och beger mig in i krigszonen. Här ska städas badrum! Tjoho vad roligt man kan ha med en flaska Ajax en måndagskväll. Det som oroar mig en aning är hur penntrollet hamnade i duschens avlopp. När jag inser att det inte är ett penntroll utan mitt eget hår som likt ett garnnystan trasslat ner sig i avloppet vågar jag knappt titta mig i spegeln. Tänk om min kalufs består av tre spridda och en i klunga! Jag tappar verkligen hur mycket hår som helst så jag begriper inte att jag fortfarande har hår på huvudet.
Nähä, nu tar jag och sätter mig på min Gluteus minimus och vilar ett tag.
kladdkaka runt käften men vägrar ha ångest
Ops. he did it again. Gubben har bakat. Han kom på att det är kanelbullens jävla dag. En kanelbullekladdkaka fick det bli. Han rörde ihop den lika snabbt och enkelt som det är för Kajsa Bergqvist att hoppa 50 cm höjd. Det luktade himmelsk från köket och nu en timme senare sitter jag här med kladdigt fejs och pärlsocker i min bh. Fan vilken karaktär jag har. Skulle kunna hålla kurs i hur man lever med bristande karaktär och förnekar sina synder lika snabbt som man utför dem! Där är jag mästarnas mästare.
Idag åkte jag med på Ducatin. Det var precis så illa som jag misstänkt att det skulle vara. Eftersom det är en racerhoj så ligger maken nästan ner och kör vilket resulterar i att jag sitter där bak likt en predikande präst. Skillnaden mellan mig och en präst är väl att jag svär så det osar ikapp med avgaserna. Fotpinnarna skulle lika gärna kunna sitta fast på min hjälm för så högt sitter de på skitmaskinen och inte underlättar det att sadeln är smal och hal som en tvålad ål. Nix, efter 5 km knackade jag maken i ryggen och beordrade hemvändning. Det blir inget mer Ducatiåkande för min del såvida det inte är jag som kör. Så får det bli nästa år. Jag kör dit jag vill och hur fort jag vill så länge det inte är fartkameror eller poliser i närheten. Det positiva med mcturen är att min ilska brände en del kalorier så nu ska pärlsockret hos tuffsinuffsarna få sällskap av några kladdkakesmulor. Jag ska vräka i mig en rejäl bit och faktum är att jag lyckas glömma bort det medan jag äter den. Det kallas väl kompetensutveckling!
Nu ska jag sova så jag orkar vakna mitt i natten och ligga sömnlös någon timme... ytterligare en talang jag har
Idag åkte jag med på Ducatin. Det var precis så illa som jag misstänkt att det skulle vara. Eftersom det är en racerhoj så ligger maken nästan ner och kör vilket resulterar i att jag sitter där bak likt en predikande präst. Skillnaden mellan mig och en präst är väl att jag svär så det osar ikapp med avgaserna. Fotpinnarna skulle lika gärna kunna sitta fast på min hjälm för så högt sitter de på skitmaskinen och inte underlättar det att sadeln är smal och hal som en tvålad ål. Nix, efter 5 km knackade jag maken i ryggen och beordrade hemvändning. Det blir inget mer Ducatiåkande för min del såvida det inte är jag som kör. Så får det bli nästa år. Jag kör dit jag vill och hur fort jag vill så länge det inte är fartkameror eller poliser i närheten. Det positiva med mcturen är att min ilska brände en del kalorier så nu ska pärlsockret hos tuffsinuffsarna få sällskap av några kladdkakesmulor. Jag ska vräka i mig en rejäl bit och faktum är att jag lyckas glömma bort det medan jag äter den. Det kallas väl kompetensutveckling!
Nu ska jag sova så jag orkar vakna mitt i natten och ligga sömnlös någon timme... ytterligare en talang jag har
min väska
Det är inte så att jag är så upptagen att jag inte hunnit blogga. Sanningen är den att det inte hänt så mycket roligt i mitt liv att jag haft något att skriva om. Jag får fundera en stund på vad jag ska skriva om idag.... hm, nu vet jag.
Ni ska få veta vad jag har i min handväska. Så, samla släkt och vänner för det här blir lika spännande som när kungafamiljen ska komma med ett offentligt tillkännagivande eller när Hänt Extra skriver om Carolas nya kärlek.
Jag har städat min handväska efter gårdagens chock då maken och jag i en butik hittade en gammal klassisk personvåg. Jag vägde mig själv först och vågen grymtade illa och själv fick jag panik när maken fick flytta tyngden mer och mer åt FEL HÅLL! Hur är det möjligt att jag gått upp så mycket i vikt på några veckor ? Jag ska reklamera Viktväktarnas lurendrejeri till Konsumentverket eller vad det heter. Upp med mobilen för att ringa in min ilskna anmälan när maken upplyser mig om att jag dels har ytterkläder på mig, dels har handväskan över axeln. Aha, just ja. Av med kläder och väska och plötsligt visar vågen en siffra som får mig att ringa Nobels stiftelse för att nominera Viktväktarna till årets ??? typ viktpris???
Väskan vägde som en nyfödd flodhäst, förvisso en ganska liten flodhäst på drygt 2 kg. Kan ni nu fatta varför jag har ont i en axel? Det beror såklart på att jag som inte tränar tvingas gå runt med denna tunga väska på axeln medan maken som är vältränad som en grizzlybjörn borde bära väskan åt mig! Du får rensa väskan säger han lite nonchalant. Va? Vad är det karln inte begriper. Tror han att jag går runt med massa onödigt skit i min väska eller? Är han möjligen lobotomerad utan att jag vet om det?
Jag har i alla fall tittat igenom väskan för att se om jag kan omfördela vikten på något sätt. Det här är vad jag hittade:
- 4 läppstift av samma märke och i samma färg
- 5 läppstift av olika märken och olika färg varav ett är så knallrött att jultomten ser rosa ut i jämförelse
- 3 cerat. Bra att ha om människor i min omgivning plötsligt riskerar dö torraläppendöden!
- Plånbok, lika stor som handväskan men inte en krona i
- Nycklar varav några hängt där sedan 80-talet och jag inte ens då visste vart de gick
- Mobiltelefon
- En mindre sminkväska med ytterligare 3 läppstift och lite andra bra saker för att putsa fasaden
- En liten necessär fylld med diverse läkemedel såsom 42 alvedon och allergitabletter. Jag är inte ens allergisk!
- 5 bläckpennor i byggsatsmodell då de ALLTID ramlar isär där i väskans mörker
- En klubbpinne. Själva klubban är uppäten av ett barnbarn för ca 1 år sedan. Sparar pinnen som minne
- Tjänstekort
- 10 klädkvitton som INTE kan vara mina
- Hårspännen ifall om jag vill göra mig fiiiin
- Handkräm i två olika tuber. Naturligtvis, jag har ju två händer!
- Tuggummi och Läkerol ifall Thomas Bodström dyker upp och vill ha en kyss
- En liten metallgrej som jag inte för mitt liv begriper vad det är eller vems den är!
- Spegel, så jag kan se om läppstiftet hamnar rätt
- Ögondroppar, till mina rinnande tantögon
- Näsdukar i broderad tyll till min lilla nätta droppande näsa. Ljug, det är engångsnäsdukar
- Ett värmeljus! Fattar ingenting men det har nog ramlat ner i väskan
- Hårspray till mina svallande lockar
- Hårsnodd och tejprulle, ifall Mc Gayver behöver en hjälpande hand
Ja det tillsammans med själva väskan blir drygt 2 kg men nu har jag rensat bort den oidentifierade metallgrejen och tagit en Läkerol så nu väger väskan prick 2 kg. Det kommer göra susen för min onda axel!
Ni ska få veta vad jag har i min handväska. Så, samla släkt och vänner för det här blir lika spännande som när kungafamiljen ska komma med ett offentligt tillkännagivande eller när Hänt Extra skriver om Carolas nya kärlek.
Jag har städat min handväska efter gårdagens chock då maken och jag i en butik hittade en gammal klassisk personvåg. Jag vägde mig själv först och vågen grymtade illa och själv fick jag panik när maken fick flytta tyngden mer och mer åt FEL HÅLL! Hur är det möjligt att jag gått upp så mycket i vikt på några veckor ? Jag ska reklamera Viktväktarnas lurendrejeri till Konsumentverket eller vad det heter. Upp med mobilen för att ringa in min ilskna anmälan när maken upplyser mig om att jag dels har ytterkläder på mig, dels har handväskan över axeln. Aha, just ja. Av med kläder och väska och plötsligt visar vågen en siffra som får mig att ringa Nobels stiftelse för att nominera Viktväktarna till årets ??? typ viktpris???
Väskan vägde som en nyfödd flodhäst, förvisso en ganska liten flodhäst på drygt 2 kg. Kan ni nu fatta varför jag har ont i en axel? Det beror såklart på att jag som inte tränar tvingas gå runt med denna tunga väska på axeln medan maken som är vältränad som en grizzlybjörn borde bära väskan åt mig! Du får rensa väskan säger han lite nonchalant. Va? Vad är det karln inte begriper. Tror han att jag går runt med massa onödigt skit i min väska eller? Är han möjligen lobotomerad utan att jag vet om det?
Jag har i alla fall tittat igenom väskan för att se om jag kan omfördela vikten på något sätt. Det här är vad jag hittade:
- 4 läppstift av samma märke och i samma färg
- 5 läppstift av olika märken och olika färg varav ett är så knallrött att jultomten ser rosa ut i jämförelse
- 3 cerat. Bra att ha om människor i min omgivning plötsligt riskerar dö torraläppendöden!
- Plånbok, lika stor som handväskan men inte en krona i
- Nycklar varav några hängt där sedan 80-talet och jag inte ens då visste vart de gick
- Mobiltelefon
- En mindre sminkväska med ytterligare 3 läppstift och lite andra bra saker för att putsa fasaden
- En liten necessär fylld med diverse läkemedel såsom 42 alvedon och allergitabletter. Jag är inte ens allergisk!
- 5 bläckpennor i byggsatsmodell då de ALLTID ramlar isär där i väskans mörker
- En klubbpinne. Själva klubban är uppäten av ett barnbarn för ca 1 år sedan. Sparar pinnen som minne
- Tjänstekort
- 10 klädkvitton som INTE kan vara mina
- Hårspännen ifall om jag vill göra mig fiiiin
- Handkräm i två olika tuber. Naturligtvis, jag har ju två händer!
- Tuggummi och Läkerol ifall Thomas Bodström dyker upp och vill ha en kyss
- En liten metallgrej som jag inte för mitt liv begriper vad det är eller vems den är!
- Spegel, så jag kan se om läppstiftet hamnar rätt
- Ögondroppar, till mina rinnande tantögon
- Näsdukar i broderad tyll till min lilla nätta droppande näsa. Ljug, det är engångsnäsdukar
- Ett värmeljus! Fattar ingenting men det har nog ramlat ner i väskan
- Hårspray till mina svallande lockar
- Hårsnodd och tejprulle, ifall Mc Gayver behöver en hjälpande hand
Ja det tillsammans med själva väskan blir drygt 2 kg men nu har jag rensat bort den oidentifierade metallgrejen och tagit en Läkerol så nu väger väskan prick 2 kg. Det kommer göra susen för min onda axel!
