Nattlinne på dagen
Jag köpte mig ett leopardmönstrat nattlinne men det var så likt en tunika att jag hade det på jobbet idag och nu förstår jag varför jag gäspat hela dagen och bara velat sova! Imorgon ska jag ha på mig något mer uppiggande. Fördelen med dagens outfit är att jag bara kan välta i säng med kläderna på. God natt
Mellanmjölk
Ja ni kära läsare. Mitt liv är verkligen lika spännande som mellanmjölk just nu. Det är januari, grått ute, grått inne och inte ens rean får mig på bättre humör. Men så tänker jag på allt positivt som man kan använda mellanmjölk till! Chokladpudding, havrefras, kanelbullar och en massa annat gott och då känns det genast lite bättre!
Jag har ju en hel del roligheter som händer mitt i det grå. Igår var jag på ett danspass som fick mig att le hela timmen även om en del av nöjet var att titta på mig själv i spegeln. Tänk att något som känns så bra kan se så klumpigt ut! Jag fattar inte varför jag inte kan få ihop alla rörelser på ett mer graciöst sätt. Det är en gåta som jag gett mig fan på att lösa. Kan det handla om något cerebralt helt enkelt?
När jag sitter här i mellanmjölken och funderar över livet så inser jag att det finns massa saker som får mig att må bra. En av de sakerna är att jag varje dag säkert skrattar minst 50 gånger varav hälften är åt mina egna skämt. Det är ju lite tabu att tycka att man själv är rolig men jag tycker faktiskt att jag har en ganska skön humor och jag skrattar gärna åt mig själv. Det är mer grädde än mellanmjölk det!
Det här inlägget är ju lika meningslöst som snor i näsan men faktum är att jag hade skrivit ett så roligt inlägg om vår fetfågel som ofta sitter på vår uteplats men av någon anledning så sprätte mitt finger iväg och raderade hela inlägget. Sabla finger! Inlägget handlade i alla fall om alla sorters fåglar som bor på vår innergård varav en är så fet att det ger utslag på Richterskalan varje gång han slår ner röven på vår spalje. Han är söt men fet! Utöver denna fetknopp har vi även en och annan mås som på riktigt tror att vår uteplats är en offentligt toalett. Sitter man i solstolen är det stor risk att få en måsskit i huvudet och det känns ju varken hälsosamt eller meningsfullt. De liksom siktar på en och jag tror uppriktigt att de roar sig på min bekostnad. Tänk om man kunde fånga dem och ge dem ett näbbsving de aldrig glömmer!
På uteplatsen får jag dock inte plats till sommaren för där ute samsas fetfågeln med julgranshelvetet som ännu inte har slaktats. Jag tror ärligt talat att den kommer stå till nästa jul för både maken och jag låtsas om att den inte finns.
Nu ska jag ta mig ett sug ur chokladsåstuben och dricka ett glas mellanmjölk denna onsdag som var lika grå som hjärnsubstans!
Jag har ju en hel del roligheter som händer mitt i det grå. Igår var jag på ett danspass som fick mig att le hela timmen även om en del av nöjet var att titta på mig själv i spegeln. Tänk att något som känns så bra kan se så klumpigt ut! Jag fattar inte varför jag inte kan få ihop alla rörelser på ett mer graciöst sätt. Det är en gåta som jag gett mig fan på att lösa. Kan det handla om något cerebralt helt enkelt?
När jag sitter här i mellanmjölken och funderar över livet så inser jag att det finns massa saker som får mig att må bra. En av de sakerna är att jag varje dag säkert skrattar minst 50 gånger varav hälften är åt mina egna skämt. Det är ju lite tabu att tycka att man själv är rolig men jag tycker faktiskt att jag har en ganska skön humor och jag skrattar gärna åt mig själv. Det är mer grädde än mellanmjölk det!
Det här inlägget är ju lika meningslöst som snor i näsan men faktum är att jag hade skrivit ett så roligt inlägg om vår fetfågel som ofta sitter på vår uteplats men av någon anledning så sprätte mitt finger iväg och raderade hela inlägget. Sabla finger! Inlägget handlade i alla fall om alla sorters fåglar som bor på vår innergård varav en är så fet att det ger utslag på Richterskalan varje gång han slår ner röven på vår spalje. Han är söt men fet! Utöver denna fetknopp har vi även en och annan mås som på riktigt tror att vår uteplats är en offentligt toalett. Sitter man i solstolen är det stor risk att få en måsskit i huvudet och det känns ju varken hälsosamt eller meningsfullt. De liksom siktar på en och jag tror uppriktigt att de roar sig på min bekostnad. Tänk om man kunde fånga dem och ge dem ett näbbsving de aldrig glömmer!
På uteplatsen får jag dock inte plats till sommaren för där ute samsas fetfågeln med julgranshelvetet som ännu inte har slaktats. Jag tror ärligt talat att den kommer stå till nästa jul för både maken och jag låtsas om att den inte finns.
Nu ska jag ta mig ett sug ur chokladsåstuben och dricka ett glas mellanmjölk denna onsdag som var lika grå som hjärnsubstans!
kvällen tips
Jag har snart kommit halvvägs till sängen så tidsplanen håller. Det värsta är väl att de 10 Propavanen hinner verka och att jag somnar strax utanför sovrummet. Då kanske jag inte bara har träningsvärk när jag vaknar på söndag utan även små fina liggsår lite här och där. I den bästa av världar ser maken sin chans till ett tungt marklyft och bär in mig i sängen.... men nu till mitt tips. Om ni inte redan testat så måste ni äta ostbågar ihop med choklad! Den kombinationen är det inte mycket som slår! Det är himmelskt gott. Det är så gott så se till att ni har en stor påse ostbågar och minst en 200 gr Marabou för ni kommer INTE kunna sluta äta. Att man sen luktar som en nedkissad hamster och har missfärgade tänder som en nedsupen parkbänksalkis gör inget alls! Min son förstår precis vad jag menar med denna ljuvliga kombo! Seså, dags att hasa vidare :)
träningsvärk
Ojoj, hur ont i kroppen kan man egentligen ha utan att avlida? Jag har sån träningsvärk att herrn i huset fick hjälpa mig av med skorna när vi kom hem. Skulle jag bli jagad av en yxmördare så skulle han nog bli bra snopen när jag slet yxan ur händerna på honom och slog mig själv i huvudet för att slippa detta lidande. Jag är mycket väl medveten om att morgondagen riskerar att bli ännu värre så jag petar väl i mig en 10 Propavan till natten och tar en lååång sovmorgon framåt söndag,
Jag har helt tappat lusten att träna men jag tvingar mig iväg till det sabla gymmet och hoppas att lusten ska återvända men just nu lyser den med sin frånvaro. Maken tränar tungt och regelbundet och det är ju roligt, för honom! Sist jag var med lyfte han 180 kg medan jag kämpade med en 12-kilos kettelbell. Jag svor som satan själv och höll på att bryta foten när jag sparkade till den sabla kulan i ren ilska. Jag ska nog hålla mig till min kära crosstrainer med bra musik i lurarna. Kanske ska skaffa en egen PT om det nu finns någon sådan som står ut med mig.
Idag svor Trumpen presidenteden och jag svor på mitt håll att han vann valet. Denna vidriga karl ska nu styra stormakten USA och det kommer väl gå lika bra som med min träning. Oroande och ont i magen över detta skämt till gubbe. Att han dessutom tror sig vara Guds gåva till oss kvinnor så kissar man nästan på sig av skratt. Jag skulle hellre göra snuskiga saker med en daggmask än låta Trumpen ta i mig!
Nu är klockan snart 20.00 och det dags att påbörja vandringen från soffan till sängen. Jag räknar med att vara där runt 23.00 om allt går enligt plan.
Jag har helt tappat lusten att träna men jag tvingar mig iväg till det sabla gymmet och hoppas att lusten ska återvända men just nu lyser den med sin frånvaro. Maken tränar tungt och regelbundet och det är ju roligt, för honom! Sist jag var med lyfte han 180 kg medan jag kämpade med en 12-kilos kettelbell. Jag svor som satan själv och höll på att bryta foten när jag sparkade till den sabla kulan i ren ilska. Jag ska nog hålla mig till min kära crosstrainer med bra musik i lurarna. Kanske ska skaffa en egen PT om det nu finns någon sådan som står ut med mig.
Idag svor Trumpen presidenteden och jag svor på mitt håll att han vann valet. Denna vidriga karl ska nu styra stormakten USA och det kommer väl gå lika bra som med min träning. Oroande och ont i magen över detta skämt till gubbe. Att han dessutom tror sig vara Guds gåva till oss kvinnor så kissar man nästan på sig av skratt. Jag skulle hellre göra snuskiga saker med en daggmask än låta Trumpen ta i mig!
Nu är klockan snart 20.00 och det dags att påbörja vandringen från soffan till sängen. Jag räknar med att vara där runt 23.00 om allt går enligt plan.
träning tvi vale
Jag är igång med träningen igen men jag har inte känt den där euforiska känslan som så många pratar om. Jag känner mig förbannad och irriterad över att det är jobbigt, tungt och svettigt. Inte blir det bättre av att det ställer sig något apskaft bredvid mig på löpbandet och ställer in typ 35 i hastighet och 8 i lutning och sen kutar på som en loppbiten iller samtidigt som apskaftet ler hela tiden. Då får jag anstränga mig för att inte trycka på nödstoppen så apskaftet välter och bryter näsbenet! Jag blir skitirriterad av träning och gör det mest av överlevnadsinstinkt. Inget annat!
Jag vet inte vad jag ska göra för att hitta inspiration och glädje att träna. Jag imponeras inte av makens träningsmoral vilket jag egentligen borde bli. Jag blir förbannad över att han har stenhård röv och muskler som syns. Ju mer vältränad han blir desto mer förvandlas jag till en ballong med ben. Jag ger dock inte upp och ska därför gå på dubbelpass imorgon. Ett gympapass där jag hoppas att vi "plockar körsbär" i en timme och ett steppass där jag får träna kondition i kombination med cerebral utmaning, att få ihop alla steg i rätt ordning och åt rätt håll utan att bryta ben och armar. Jag ska dock inte fira min bedrift med något sött efteråt.
Nu är det snart sovdags och det ser jag inte fram emot. Den senaste tiden har jag drömt så konstiga drömmar att jag kraftigt misstänker att jag har något fel i huvudet. Det är mord, nakna människor och bebisar överallt samtidigt som jag flyttar till Turkiet! Fattar ingenting men drömmen återkommer ofta och det som alltid är identiskt i drömmen är att jag har tre badrum som är så små att inte ens en vätte skulle få plats. Tolka det om ni kan!
Jag vet inte vad jag ska göra för att hitta inspiration och glädje att träna. Jag imponeras inte av makens träningsmoral vilket jag egentligen borde bli. Jag blir förbannad över att han har stenhård röv och muskler som syns. Ju mer vältränad han blir desto mer förvandlas jag till en ballong med ben. Jag ger dock inte upp och ska därför gå på dubbelpass imorgon. Ett gympapass där jag hoppas att vi "plockar körsbär" i en timme och ett steppass där jag får träna kondition i kombination med cerebral utmaning, att få ihop alla steg i rätt ordning och åt rätt håll utan att bryta ben och armar. Jag ska dock inte fira min bedrift med något sött efteråt.
Nu är det snart sovdags och det ser jag inte fram emot. Den senaste tiden har jag drömt så konstiga drömmar att jag kraftigt misstänker att jag har något fel i huvudet. Det är mord, nakna människor och bebisar överallt samtidigt som jag flyttar till Turkiet! Fattar ingenting men drömmen återkommer ofta och det som alltid är identiskt i drömmen är att jag har tre badrum som är så små att inte ens en vätte skulle få plats. Tolka det om ni kan!
den jäveln ska styckas och stoppas i sopsäck
Nu ska den sabla herr G styckas och stoppas i sopsäck för att sen dumpas i närmsta soprum. Jag har även hört att den kan sänkas ner i vatten med en tyngd runt grenen och sedan gör fiskarna jobbet. Men tänk om tyngden lossnar och herr G flyter upp och så har jag lämnat fingeravtryck som finns i något register! Då är det ju kört! Hur ser straffskalan ut när det gäller sånt? Jag tror nog att det får bli styckning. Jag använder mig väl av kvinnlig list och mina oskyldiga blå ögon och får maken att göra grovjobbet och på sätt går jag fri.
Om någon nu är på väg att ringa polisen så kan jag meddela att herr G inte är grannen eller någon hemlig älskare utan snarare vår gran. Den stora granna granen som vi tillsammans med barnbarnen släpade hem från torget lagom till första advent. Den har stått på vår uteplats eller rättare sagt legat lika ofta som den stått. Takras och blåst har förvandlat idyllen till en krigszon och ibland har vi inte rest upp den förrän det slutat blåsa....typ runt tredje advent. Jag hatar när det blåser och jag hatar liggande granar. Till sist fick vi nog och skruvade fast julgransfoten i trägolvet. Nu när granen ska styckas som straff för alla ligg så kommer vi säkert inte få loss julgransfoten men vi kanske kan sätta parasollet där eller en midsommarstång. Det är ju inte alla som har det mitt på altangolvet och så får ju grannarna något att prata om,
För övrigt har det varit en fantastisk helg i Drakens håla. Besök som får hjärtat att svämma över av kärlek, hopp och glädje! Nu sitter jag här i min nya fleecepyjamas och försöker få till detta blogginlägg samtidigt som jag tittar på Laleh på tv. Jag kanske ska börja sjunga! Det måste ju vara bra rent fysiskt i kombination med glasblåsning! Jag vet egentligen att jag inte kan sjunga dels för att jag en gång spelade in mig själv, dels för att mina barn tårögt bad mig läsa istället för att sjunga när de var små. Jag har även sjungit för barnbarnen som istället för att lyssna intresserat satte på sig mössa med öronlappar, blev tårögda eller frivilligt bad mig byta blöja på dem. Till sist fattade jag piken men jag tror nog att jag kan lära mig om jag bara övar ordentligt och tar cirka 200 sånglektioner hos någon tapper sångpedagog som dock INTE får lida av dödslängtan.
Nu ska jag lämna er för denna gång och leta fram sågen så att maken har något att ägna sig åt när han vaknar runt sjutiden imorgon. Själv ska jag nog unna mig lite sovmorgon och sänghäng. I alla fall tills granen är lagt i sopsäck! Imorgon är jag tillbaka med en redogörelse av det flexpass jag ska gå på. Såvida jag får isär alla kroppsdelar som ska böjas och lindas i omöjliga övningar.
min danskarriär är över
Jag började ju på buggkurs i höstas och trodde på riktigt att jag var en naturbegåvning som snabbt skulle avancera till mästerskap och berömmelse. Det konstiga är att jag hade fel! Första kurstillfället kändes bara roligt och väldigt enkelt där vi fick lära oss grunderna; att räkna till fyra och flytta fötterna enligt instruktion var ju inte så svårt! Men säg den lycka som varar för evigt!
Ganska snart insåg jag att de förare jag bäst kunde jämföra mig med var "min brors bästa vän" och "Stinky". Jag tänkte strategiskt och ställde mig på noga utvalda platser så jag skulle slippa dessa två stelbenta och ocharmiga män men då fick jag istället ett kadaver till förare som påstod att det var något fel på mina armar. Han kunde INTE förklara vad som var fel och inte heller hade slemhelge den insikten att det kanske var honom det var fel på! Jag började tröttna men tog mig dit varje söndag i hopp om att polletten skulle trilla ner så att jag plötsligt skulle röra mig över golvet som det proffs jag ärligt trodde att jag var. Nu inträffade inte det riktigt och jag började ge upp trots att majoriteten av alla dansvänner var mycket trevliga och roliga. Droppen blev när vi verkligen skulle fokusera och lyssna på musiken och samtidigt följa takten! Det var samma känsla av panik som när jag var liten och insåg att tomten inte var någon annan än en släkting som motvilligt tvingats trä på sig röda kläder och lösskägg för att i bästa fall glädja oss barn. Jag gav upp och slutade med dansen innan kursen var slut. Jag är ju för sablar tondöv! Jag hör ingen takt och jag fattar inte hur man ska dansa i ett L. Jag begriper inte heller vad baktakt innebär och inte fan tänker jag lära mig det,
Jag ska börja blåsa glas istället. Hur svårt kan det vara? Man blåser i ett rör och snurrar lite hit och dit och sedan har man gjort sig ett glas som självaste kungen skulle kunna dricka ur på nobelfesten! Det ska bli min nya karriär. Jag ska sitta där i min lilla glashytta på Gotland och blåsa glas lika frekvent som kaniner gökar. Sen ska jag sälja mina glas till "min brors bästa vän" och "Stinky" när dom är på träningsläger i Visby! Så får det bli. Alla övriga vänner jag fick på buggkursen ska få varsitt glas som tack för stödet och alla peppande ord, Mitt lilla granbarr till vän ska få ett alldeles speciellt vackert glas för att hon var så snäll och lånade ut sin man till mig på fridansen!
Nu ska jag leta hytta på Gotland och sen är det bara att börja blåsa!
Ganska snart insåg jag att de förare jag bäst kunde jämföra mig med var "min brors bästa vän" och "Stinky". Jag tänkte strategiskt och ställde mig på noga utvalda platser så jag skulle slippa dessa två stelbenta och ocharmiga män men då fick jag istället ett kadaver till förare som påstod att det var något fel på mina armar. Han kunde INTE förklara vad som var fel och inte heller hade slemhelge den insikten att det kanske var honom det var fel på! Jag började tröttna men tog mig dit varje söndag i hopp om att polletten skulle trilla ner så att jag plötsligt skulle röra mig över golvet som det proffs jag ärligt trodde att jag var. Nu inträffade inte det riktigt och jag började ge upp trots att majoriteten av alla dansvänner var mycket trevliga och roliga. Droppen blev när vi verkligen skulle fokusera och lyssna på musiken och samtidigt följa takten! Det var samma känsla av panik som när jag var liten och insåg att tomten inte var någon annan än en släkting som motvilligt tvingats trä på sig röda kläder och lösskägg för att i bästa fall glädja oss barn. Jag gav upp och slutade med dansen innan kursen var slut. Jag är ju för sablar tondöv! Jag hör ingen takt och jag fattar inte hur man ska dansa i ett L. Jag begriper inte heller vad baktakt innebär och inte fan tänker jag lära mig det,
Jag ska börja blåsa glas istället. Hur svårt kan det vara? Man blåser i ett rör och snurrar lite hit och dit och sedan har man gjort sig ett glas som självaste kungen skulle kunna dricka ur på nobelfesten! Det ska bli min nya karriär. Jag ska sitta där i min lilla glashytta på Gotland och blåsa glas lika frekvent som kaniner gökar. Sen ska jag sälja mina glas till "min brors bästa vän" och "Stinky" när dom är på träningsläger i Visby! Så får det bli. Alla övriga vänner jag fick på buggkursen ska få varsitt glas som tack för stödet och alla peppande ord, Mitt lilla granbarr till vän ska få ett alldeles speciellt vackert glas för att hon var så snäll och lånade ut sin man till mig på fridansen!
Nu ska jag leta hytta på Gotland och sen är det bara att börja blåsa!
Sveriges mästerkock
Jag ska söka till Sveriges mästerkock eftersom jag har en sån fantastisk rätt att erbjuda och överraska med. Jag ska laga potatismos med Nonstop i. Det åt jag som liten och bara jag tänker på det så börjar jag dregla. Potatis och choklad i kombination hör ihop lika bra som sol och hav. Vill man göra det lite mer avancerat steker man några fina fiskpinnar och äter till. De som känner mig vet att jag är mycket petig med mat. Jag är alltid oroad över vad för mat jag ska få när vi är bortbjudna. Är det svamp kan jag inte ens tvinga i mig det och serveras det minsta rött kött så får jag nästan en panikattack och tvingas fejka ett ep-anfall för att slippa äta. Det går bara inte! Idag ska ju maten vara så speciell att man inte ens kan se vad fan det är som ligger på tallriken. Att servera skum är ju oerhört populärt men ärligt talat, vem tycker att det är gott? Champagneskum låter ju flott men det dricker jag helst. Ska det vara skum ska det vara i form av tomte eller banan. Så mina kära läsare, våga prova potatismos med Nonstop så hamnar ni garanterat i himmelriket!
Toodilidoo
Nu är jag tillbaka och jag har så mycket jag skulle vilja skriva om men jag vet inte vad jag ska välja. Jag måste nog ändå börja med dagens urladdning i bilverkstan där den sabla tönten trodde att kundservice innebär att försöka be kunden att dra åt helvete på ett sådant sätt att kunden ser fram emot resan. Nice try, din sabla åsnepung. Det finns saker jag kan låta passera men en saltad räkning tillsammans med lögner och rent skitprat fastnar direkt i mitt filter och då blir jag arg. Argumentation utbröt och jag ska ärligt säga att jag njöt av att krossa det lilla aparslet som förlorade duellen. Jag och maken gick därifrån med halverad kostnad och en servad bil. Jag skulle aldrig ställt till med denna scen om det inte vore för deras fulspel. Så kan det gå och striden slutade med att jag dubbades till Superdraken! Jag fick gå ut en gång och kyla ner mig men sen var det tillbaka in i striden. Så är det någon som behöver en galen medelålders tant som stöd när affärer ska göras så finns jag tillgänglig.
Jag har för övrigt förlagt mig själv med köpstopp och det går sådär. Jag brukar hävda att allt jag köper på rea egentligen är ett sparande men den där ekonomen jag lovade evig tro och kärlek håller inte med. Han behöver nog gå en kurs i hur man köper sig rikedom! Å andra sidan så lägger han en del pengar på det röda aset i garaget som han dessutom kallar Sessan. Jag är inte svartsjuk men den där jävla Sessan är INTE min bästa vän. Jag har åkt med på aset en gång och satt som en flodhäst med ryggskott bakpå. Sessan är alltså en motorcykel som min man troligen skulle ta upp i lägenheten om det fanns hiss. Jag brukar ge henne fuckyoufingret när jag går förbi i garaget och det kanske är lite barnsligt men jag tycker nog att hon duckar lite där hon står.
Idag var jag sugen på en semla men jag stod emot.... tills jag kom hem och åt upp alla kvarvarande skumtomtar tillsammans med en hel förpackning pepparkakor. Vad lärde jag mig av det? Att jag skulle ha ätit semlan! Jag har i alla fall börjat träna igen och det är ju imponerande att jag lyckades ta mig i kragen. Jag började med ett yogapass och det var första gången jag testade det. De där ställningarna som hör till yoga är ju inte helt enkla att begripa sig på. Upp i katten, ner i kossan och sen känner ni hur värmen strålar ut i stjärnspetsarna. Eh, jaha, Jag sneglade mot maken som faktiskt var den som lurade med mig på passet men han låg med en arm rätt upp i luften körde någon egen yogaställning typ giraffen. Jag ska ge det en ny chans och kanske kan jag få till en perfekt kossa när terminen närmar sig slutet.
Nu hör jag något ropa! Det är visst skumtomtarna som gjort sig osams med pepparkakorna där nere i magen och nu vill ha popcorn som sällskap. Jag checkar ut härifrån och hoppas att vi ses nästa gång jag delar med mig av mitt enkla liv.
God natt
