drakenorebro

Vi gör mycket spontant min man och jag. Vi skulle bara titta på en ny bil och vips så köpte vi den, Vi pratade om att lägga nytt golv i vardagsrummet och samma dag låg det förpackningar med nytt golv och acklimatiserade sig i vardagsrummet. Vi pratade om att skaffa hund och skulle bara åka och titta på valpar men väl där slutade det med att vi swishade handpenning på det lilla pyret.

VI har nu haft vår lilla ulltuss i snart nio månader och efter valpkurs och massor av läsning om uppfostring av valpar inser vi att vi är i särklass sämst på att vara hundägare. Hon skulle inte få tigga vid köksbordet, inte ligga i sängen, inte bestämma när och vad vi ska leka och hon skulle gå fint i koppel.

Hur blev det då? Hon klättrar bokstavligt på mig varje gång vi äter och det slutar alltid med att hon får i sig mer mat än jag för att sen slicka tallriken. Hon har lärt sig hoppa upp i vår säng och inte har jag hjärta att ta ner henne på golvet igen, alla vill väl sova med ett gosedjur! Vi springer runt rumsbordet och jagar diverse leksaker så till den milda grad att jag är rädd att dra på mig en stroke av yrseln. Att gå i koppel har jag blivit riktigt bra på men egentligen är det väl inte jag som ska följa min hund utan tvärtom?

Vi älskar denna lilla lurviga varelse och jag vet att det sägs att hundar mår bra av regler men vår hund tycks må fantastiskt bra utan regler. Det är mest vi som får dåligt samvete och lovar varandra (med korsade fingrar) att bättra oss. Vovven hör våra löften men om man tittar noga så ser man på henne att hon tycker att det är rent skitsnack. Vi har Mellansveriges mest ouppfostrade hund genom tiderna men kanske en av de gosigaste och lyckligaste. Köpte ett hjorthorn för en mindre förmögenhet som skulle räcka länge och vara luktfritt. Jo tack, det luktar otvättad röv när hon gnager på det men eftersom hon älskar sitt horn så står vi ut.... spyfärdiga och tårögda av stanken!

Jag är mest glad att vårt infall inte handlade om en häst eller ett får! Det hade blivit sabla trångt i sängen. Vår lilla voffsing får helt enkelt fortsätta att vara prinsessa i vårt residens och jag förstår att alla hundtränare står i kö för att ta sig an oss och vår ulltuss, De ser väl att det finns en chans till ett låååångt uppdrag med pengar att tjäna om de bara lyckas få oss att inse att vi har behov av hjälp. Kanske nästa infall....