drömmar

Jag har i hela mitt liv haft ett aktivt nattliv i form av diverse galna drömmar. Ofta har de handlat om otäcka saker och nästan alltid finns det falukorv med i drömmen. Den kan växa upp i gräsmattan, hänga i ett träd eller dyka upp på de mest konstiga ställen. Kanske beror falukorvens ständiga närvaro på att jag en gång i min ungdom såg Fäbodjäntan. En riktig snuskfilm men en film som jag tycker att alla någon gång måste se, porrig humor kan man säga. Nog om den och falukorvar. Inatt drömde jag om en kär kollega som var på bröllop i helgen. Hon skulle visa mig sin outfit och hon var så fin i sin prickiga klänning och sina nya skor. Men som vanligt fanns det med ett ätbart inslag även i denna dröm! På huvudet hade hon en egengjord mozarellahatt. Om den var gjord av benämnda ost vet jag inte men den såg ut som en gigantisk mozarella. Så jävla ful och jag var tvungen att säga det till henne. Hon uppskattade inte min ärlighet men som den sanna vän jag är kunde jag ju inte låta henne förstöra bröllopet med en hatt i ost. Puh, det var lyckligtvis bara en dröm.

Hon med osthatten är en fantastisk vän och kollega. Vi har samma typ av humor och hon får mig att garva varje dag. Hon kan dessutom imitera roliga typer på ett klockrent sätt. Det bästa med henne är att hon peppat mig till att ta tag i mina skrivardrömmar så att jag äntligen fått min välsvarvade rumpa ur vagnen och bokat in mig på en skrivarkurs. Ni som nu reagerade på min egotrippade beskrivning av min egen akter får tåla det, Det här är min blogg och får man inga komplimanger IRL skaffar men en blogg och skriver fina epitet om sig själv.

Jag har sedan jag var liten älskat att skriva och jag skriver gärna för hand. Älskar bokstäver och att sätta ihop dem till spännande ord och meningar. När jag var liten skrev jag sagor och min fantasi var det inga fel på även om sagorna inte nådde någon direkt Astrid Lindgrennivå. Om man kunde titta in i mitt huvud skulle det troligen se ut som jordens största myrstack. Jag är liksom alltid uppkopplad och har ofta hundratals tankar och idéer som slåss om en plats i mina synapser. För att kyla ner systemet behöver jag alltså få ur mig en del av detta och det är därför jag har bestämt mig för att det ska bli i bokform. Prata kan jag redan, vilket min omgivning vet, men frågan är om jag kan skriva en bok. Jag tror ju att jag kan allt så varför skulle jag inte våga mig på författarskapet? Det bästa är ju att jag inte kommer förlora ekonomiskt på det eftersom hon med osthatten lovat att köpa alla exemplar om det inte blir rusning efter mitt mästerverk. Det enda krav hon har är att boken innehåller ett lik och de är ju inte så svårt..... jag kan ju alltid omnämna den likluktande falukorven!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0