Bilresa

Sitter här i bilen och tänkte jag skulle skriva ett riktigr roligt inlägg om mitt förhållande till vinter och snö. Det går dessvärre inte som jag tänkt mig eftersom dålig syn i kombination med fläskkorvar till fingrar gör att varje ord tar en minut att redigera. Jag ger upp och återkommer när jag fått ordning på kroppens funktioner 😊

Min tid i ägget var en lycklig tid

Jag tänkte dela med mig av ett minne från min ungdom som jag bara minns med glädje förutom viss skam. Vi åkte alltid på semester på somrarna när jag var liten och först var det tält som gällde, sen stuga för att till sist bli husvagn. Vår första husvagn var en SMW och då pratar vi INTE om dagens moderna husvagnar. Nej då, vår var ett riktigt ägg både på in- och utsidan. Jag äskade husvagnslivet och alla äventyr vi åkte på. Det bästa var stora campingar där man snabbt skaffade nya kompisar och i bästa fall en snygg kille.

Vi hade husvagnen på samma camping under några år och där mötte jag mitt livs första kärlek. En liten söt kerub som jag var galen i och jag minns helst att det var ömsesidigt. Vi var ett stort gäng ungar som hängde och om keruben inte var på plats fanns det andra snygga killar att pussa på. Vilket gränslöst beteende! Jag vill betona att det beteendet gick över några år senare så ni inte sprider dåliga rykten om mig,

Ägget var min borg men också något jag kunde skämmas över. När man träffade nya vänner och de frågade vilken husvagn jag bodde i så pekade jag med spretande fingrar och skelande blick i förhoppning att de skulle tro att jag pekade på Polaren eller Cabbyn, Vårt ägg var dålig på att hålla värmen under kalla sommarnätter men vi var fem i familjen så vi tre ungar sov i samma säng vilket säkert bidrog till att vi vaknade levande varje morgon. Det enda som behövdes var väl att sprätta bort istappen under våra små näsor.

Jag träffade även en av mina bästa vänner på denna camping och jösses vad kul vi hade tillsammans, Vi var lika gamla men det enda jag ogillade med henne var att hon hade större tuttar än vad jag hade, Det där var viktigt i en viss ålder men med lite hoprullat toapapper kunde även jag förvandlas till en Samantha Fox. Det hände kanske inte så ofta för jag minns att det såg ganska onaturligt ut när pappret gled ner och istället såg ut som jag hade en tutte och knoppnavel.

En sommar bestämde min kompis och jag oss för att enbart ha på oss våra blåa sommarklänningar alternativt våra plyschoveraller. Det medförde såklart att vi var lika bruna som en bamyl och de få gånger vi ville bada fick det ske sent på kvällen så ingen skulle bländas av vårt vita skinn, Jag skämdes över att vara så vit och det var då jag bestämde mig för att testa brunutansol för första gången, Att jag blev brun är inte sant. Jag blev fläckigt orange och det var inte ens snyggt när solen gått ner. Den tidens kräm satt kan man säga och jag såg ut som en morot långt in på jullovet. Inte blev det bättre när vi även blekte håret för att få riktigt vitt vackert hårsvall. Det såg ut som fan helt enkelt så hade jag satt en grön liten basker på huvudet hade jag lätt kunnat jobba som levande reklam till vilken morotsodlare som helst.

Jaja, tur att det finns ett fenomen som heter minnesförvrängning. Det innebär att jag minns denna tid med glädje och att jag fortfarande känner mig varm i hjärtat varje gång en SMW av gammal modell visar sig på vägarna. Jag skulle dock inte välja att köpa en sådan idag så på det viset kan man väl säga att jag har kommit ur mitt skal!

Ålderdom

Jag fyller snart 50 och kan inte fatta vart de senaste 20 åren tagit vägen! Lika lite förstår jag hur det kommer sig att jag fått vissa veck i ansiktet, försämrad syn och putmage. Det är jävligt äckligt att känna sig lurad på en massa år och att inte riktigt känna igen sig själv i spegeln. Jag har däremot inga problem med att åldras. Det är skönt att slippa vara så ängslig över vad andra ska tycka, trä in röven i för små stringtrosor och gå i alldeles för höga klackar. Idag minns jag inte vad andra tycker, mameluckerna sitter supersnyggt och klackarna är så pass höga att jag fortfarande kan gå utan att få svindel. Luvet är härligt och jag och min putmage njuter av att leva!

Farmen

Jag ska söka till Farmen 2019. Jag ska gå in där och visa hur en bondgård ska skötas. Kossor ska mjölkas, grisar slaktas och får klippas. Tjosan hoppsan vad roligt det ska bli att styra och ställa bland mina pigor och drängar! De ska få sig en storbonde de sent ska glömma! Jag är spik nykter men ljuger såklart. Farmen gör sig bäst från tv-soffan!

Kondition tack

 
 
Jag är lat av naturen och hatar all träning som påminner mig och min egen dödlighet, I lördags buggade jag en halv dans och kände ett direkt behov av palliativ vård. Det är inte behagligt att bli så slut att man tappar andan och benen skakar som ett gammalt ånglok. Jag kan stå på min crosstrainer i en timme och tycka att jag är fantastiskt vältränad men om jag ska vara ärlig så kanske det inte är så superduktigt att orka gå en timme utan att dö.

Ikväll är det innebandy med ett skönt gäng kollegor och vänner. Vi spelar mest för att det är roligt men om sanningen ska fram så vill jag såklart vinna! Vi hinner bara komma igång så känner jag hur det kliar där hornen tränger fram men jag är däremot ingen dålig förlorare och det kanske jag ska tacka mitt dåliga minne för. Jag kommer aldrig ihåg en förlust helt enkelt.

Jag behöver dock träna regelbundet så imorgon ska jag och en vän återigen träna styrka på gym. Det är jobbigt men mest roligt! Det roliga består inte i själva träningen utan mer i att vi inte riktigt har koll på hur maskinerna ska användas. Jag förstår att våra misstag även kan roa andra gymdeltagare så vi ska ta hjälp av proffs som visar oss hur man egentligen ska göra. Sist gjorde jag en övning och kände mig iakttagen vilket jag trodde berodde på att min betraktare tyckte att jag såg stark ut, Så var inte fallet, Han tittade nog mest för att jag använde maskinen på ett nytt och innovativt sätt. Imorgon ska jag komma ihåg att ta med skämskudden!

Jag skulle önska att man kunde få en dos kondition på recept. Det är inte roligt att ha känslan av att ögonen ska trilla ur sina hålor av ansträngning. Tänk om man kunde ha Gunde som PT. Jävlar vad vältränad jag skulle bli av att jaga den där glada dalmasen för att slå honom och hans glättighet på käften!

Jag gör mitt bästa på gymmet även om det knappast går att kalla träning. Med en innebandyklubba är det dock skillnad! Då förvandlar jag till Linda Hamilton i Terminator så lösningen kanske är att ta med klubban imorgon till gymmet. Om inte annat kan jag ju använda den som vapen mot de där atleterna som småler åt mig när jag gör magövningar i bicepsmaskinen eller trampar baklänges på crosstrainern.


Draken har krypit ur sin håla

Jag är tillbaka. Ibland kommer liksom livet imellan och så har det varit ett tag. Jösses vad det hänt saker sedan jag senast skrev men det som är mest aktuellt just nu är att överleva söndagen med tillhörande baksmälla.

Igår var vi på fest och även om jag inte är en storkonsument av alkohol så tål jag det sämre och sämre. Jag är sliten som en drängsko på 1800-talet! Inatt tillbringade jag tre timmar i fosterställning på grund av magkatarr orsakad av promillehaltig dryck. Jaja, ingen höll i mig och tvingade mig att dricka så är huvudet dumt får kroppen lida.

Jag har nyss hasat mig upp ur soffan och kastat tulpanerna som självdog för ett par dagat sedan. Jag stod inte ut med att de såg piggare ut än jag trots att de var döda. Helst skulle jag vilja sova bort denna dag men då ligger jag på minus hos övriga familjemedlennar inkl hund.

Jag ska från och med nu skriva lite oftare och jag lovar att nästa inlägg blir lite mer nyktert och drakenlikt. Nu ska jag ta min fetröv och bege mig ut i köket och döda blomflugor. Effektivt som fan dagen efter fest! Man liksom bara andas där de befinner sig och sen är det klart. Liken plockar jag upp en annan dag!