drakenorebro

Sitter här framför min tv och kollar på årets lucia. Tårögd, hulkande och nostalgisk som den gamla 44-åring jag är! Jag saknar tiden när mina barn var små och deras luciatåg. Dottern som sjöng så fint och var så söt vare sig hon var lucia eller tärna. Hon sjöng så det ekade och tog traditionen på stort allvar medan jag satt och snöt upp en hushållsrulle av stolthetstårar. Jag minns sonen som var tomte och söt så kristyren på pepparkakan smälte. Han sjöng inte lika seriöst som sin syster och jag blir inte förvånad om han lyckade väva in en och annan svordom mellan bocken, grisen och pepparkakeland.

Jag har inte bloggat på ett tag som ni märkt och det beror på att det senaste inlägget försvann precis när det skulle publiceras. Varje inlägg är som en förlossning och då kan ni gissa att man blir ganska sur när sista krystningen resulterar i ett försvunnet inlägg! Som straff så har datorn fått vara i frysen några dagar för att liksom lära sig läxan att aldrig mer jävlas med Draken!

Här hemma i idyllen har vi dragit igång projekt "sabba julefriden". Först kom vi på att hallen skulle uppdateras med nya möbler och det tog vi tag i precis när adventsstädningen var klar vilket resulterade i att det bara var att städa om. Som om det inte räckte så impulshandlade vi nya köksmöbler igår vilket hade kunnat vara enkelt att få ordning på om det inte vore för att vi nu måste måla om hyllor för att det ska matcha. Vardagsrummet ser ut som Ikeas lager för där står alla kasserade möbler i väntan på transport bort från vårt hem. Jag får hjärnblödning av mina egna dumheter och funderar på att ställa mig själv i frysen som straff. Ska jag få plats måste jag nog först ta ut maken!

Idag är det tårtkalas i himlen för min morfar som skulle ha fyllt 114 år!