drakenorebro

Om jag lägger alla mina handväskor på rad så skulle de synas från månen! Jag är som en hamster när det gäller väskor och skor. Vad jag dock inte begriper är varför jag envisas med att bara köpa svart. För drygt ett år sedan så insåg jag att det var nog eftersom vi knappt fick plats själva och det började bli jobbigt att alltid få en sko eller en väska i huvudet så fort man öppnade ett skåp.

 

Jag packade ner flera av mina små raringar och begav mig på loppis dels för att skapa utrymme i hemmet, dels tjäna en hacka. Men döm om min förvåning när jag jag insåg att de enda som tilläts inträde på loppisen var snåla och elaka människor! En del fulkärringar hade mage att säga att skorna var fula medan någon annan krämhäxa tyckte sig vara berättigad att slita sönder väskan för att kolla om den var av god kvalitet som hon uttryckte det. "Släpp väskan ditt apskaft", skrek jag med illa dolt hat. "Schas ditt vidriga vårtsvin" stod näst på listan över kommentarer från min sida men då hade maken insett att katastrofen var nära så jag förpassades till de bakre regionerna av lokalen för att lugna nerverna. Jo, det gick ju bra tills nästa apskaft dök upp och ville betala hela 50 öre för en ny väska. 50-öringen existerade inte längre som svensk valuta och det gjorde inte apskaftskärringen heller när jag var klar med henne.

 

Loppis och jag är alltså ingen bra kombination såvida man inte röker en joint innan dörrarna öppnas. Eftersom jag tar helt avstånd från allt vad droger heter så får jag helt enkelt skippa loppisen.

 

Ikväll ska jag på danspass. Det är så himla roligt och det känns nästan som att vara på sjön när fläsket gungar. Musiken är bra och jag inbillar mig att jag är skitsnygg när jag skakar loss! Snart är det helg och det ska bli så skönt att vara ledig ett par dagar och vila upp sig..... vi hamsterdrakar behöver vila som ni förstår!

Jag arbetar hemifrån idag och är oerhört kreativ. Det är så skönt att slippa fixa hår, tryne och kläder. Jag kan sitta här i mina slapparkläder och bara skapa! Just nu har jag unnat mig en tidig lunchrast för jag höll bokstavligen på att dö av hunger. Jag är fullständigt medveten om att det är en vanföreställning och helt omöjligt rent fysiskt eftersom jag troligen skulle kunna leva på mina fettvalkar lika länge som en välmående sköldpadda på Galapagosöarna lever. Typ 150 år eller så.

Min blogg handlar för det mesta om mina enorma bedrifter i träningslokalen eller min ofantligt smidiga hydda till kropp. Inget av det är väl egentligen så roligt att läsa om men det är svårt att skriva om saker som aldrig händer eller som händer men de är så intetsägande att de inte är något att skriva om. Jag vill inte skriva om djupa viktiga saker för det har jag nog av i min vardag. Nej, jag vill roa och underhålla! Jag drömmer om att få stå på en scen och vara sjukt rolig. Så där rolig så att besökarna önskar att de hade satt på sin inkontinensskydd innan de gick på min föreställning. Men hallå! Jag vet att jag inte är sååå rolig men önska kan man väl få göra!! Jag älskar glada människor och jag älskar om det är jag som lyckas få dem att skratta. Vi gillar olika saker helt enkelt.

Snart ska jag och maken ut på en lång resa. Det ska bli så skönt och härligt att komma bort en stund även om bävar för dessa hajar som ligger i vassen och väntar in delikatessen "blekfet svensk". Jag har som ni sedan tidigare vet hajfobi och fan ta den där dokumentären som handlade om vissa hajars förmåga att överleva i nya miljöer. Typ tjurhajen.. vem vill ha en sådan sitta fast i aktern? Nej, för min del blir det små ryggsim och kaffekokande i poolen så kan maken agera bete till havs. Jag stannar på land så det så!

Framåt sommaren väntar nästa stora rolighet! Min syster gifter sig och jag ska vara tärna. Jag ska ha en marängklänning med fluffig underkjol, korkskruvar i håret och så ska jag sjunga den gamla klassikern "Man ska leva för varandra". Den sjöng jag ideligen som liten för alla som ville och även för dem som inte ville. Min syster vet inte om detta så det kommer att bli en tårdrypande överraskning för henne när jag likt Sean banan gliider in. Kanske kan ha det som intro? Ding ding här glider syrran in. Vad sägs? Jag är lite rädd att hon ska bli ledsen över mitt låtval. Hon kanske hellre skulle önska att jag sjunger "Fjärden ligger blank" men å andra sidan finns det säkert utrymme för den senare på festen. Fint kommer det sannerligen att bli i alla fall!

Den som väntar på något gott väntar ibland för länge.....  ;)




Nej, lunchrasten är slut och plikten kallar! Ha en bra dag kära läsare

Jaha, karaktär och uthållighet är ju inte direkt mina starkaste egenskaper så här är jag igen. Glapp i synapsen kan man kalla det. Jag trodde verkligen att jag hade bloggat klart men tji fick jag. Kan inte låta bli att dela med mig av allt fantastiskt som händer i mitt liv Mina dagar är fyllda av äventyr och spännande inslag så jag skulle inte bli förvånad om herr PicTure hör av sig och vill göra film. Den skulle kunna heta "Draken som självantände - en film om vanföreställningar".  Nej, inte fan kan mitt liv bli film. Det är så mediokert att det inte ens skulle finnas material till en kortfilm! Jag klagar inte på innehållet men visst kunde det få innehålla lite mer glitter och glamour. Jag kanske skulle gilla att vara prinsessa? Fina klänningar, glittriga skor och krona på huvudet. Knucke och Sillen till föräldrar och Madelenskan och Calle-Fille till syskon. Lyckos dem om de hade mig till syster!  Det finns en mening med allt och jag har nog inte de kungliga gener som behövs för att stå ut i the castle....

 

Bla bla bla. Nu byter jag samtalsämne och går över till Svenska rivieran. Skjut mig vilka pinsamma människor det finns i vårt avlånga land. Jag hoppas verkligen inte att vi exporterar dessa tv-serier vars enda mission tycks vara att få vårt vackra land att framstå som urmoder till världens alla freak! De ena är mer korkad än den andra och jag använder skämskudden så ofta att den snart växt fast på nästippen. Eller vad sägs om han som säger sig leva som indian men som sekunden senare erkänner att han inte kan ett skit om indianer. Han traskar däremot glatt omkring i indiankläder och friserad i rödfärgad mohikanfrilla. Jag skulle föredra att dela kalsonger med Homer Simson framför en tillvaro med Sitting Bull eller vad han kallar sig.

 

Ja, det var några korta reflektioner från mig. Jag är alltså tillbaka i cybervärlden och jag hoppas att ni som tidigare följt mig hittar tillbaka. Sköt om er! Själv ska jag bryta loss skämskudden från näsan och byta kanal till något mer sofistikerat såsom Ullaredsdokumentären!

 

Ps. Jag tränar fortfarande och är så stolt över mig själv. Stolt över att jag ännu inte lyckats fälla mig själv på aerobicpasset. Att jag viftar till en och annan deltagare och fortfarande håller på att drunkna i vattenflaskan är småsaker i sammanhanget!