drakenorebro

Jag är brutal och helt utan hämningar. Den jäveln skulle inte tro att han skulle komma undan trots sin fina röda dräkt och charmiga leende. Nix, han kom i min väg och då är det kört. Jag slet av honom kläderna och bet huvudet av honom, hårt och brutalt! Han var så ljuvligt god och av bara farten slafsade jag i mig hela gubben! Chokladtomtar har inte en chans om de kommer i min närhet. Nu ska jag bara gömma bevisen och gå in i total förnekelse! Tomten? Nej, honom har jag inte sett! Tror han dragit med Rudolf.

ÅTERTRÄFF MED OBS-KLASSEN 9 E Igår hade jag ett magic moment. Vi hade återträff igen och det var lika roligt som det brukar vara.Tänk att vi inte åldrats varken på insidan eller utsidan! Vi har så många minnen vi delar och så mycket som vi minns olika eller inte minns alls. Det började lite artigt vuxet men ju senare det blev desto mer garvade vi och röde ihop saker och ting. Vem var ihop med vem? Gick Mats i vår klass? Fick alla prova H:s elektriska pennvässare? Vem var det som nästan dödade en undulat på lussevakan? Är A och M ett gift par och måste jag ta över efter A? Var det vi som var OBS-klassen och varför fick vissa en femma i teknik? Även om det är decennier sedan vi fanns i varandras vardag så har de alla en plats i mitt hjärta och jag ser fram emot nästa återträff. Den ska tydligen äga rum på landet och med ett tält inblandat? Om jag ska överleva det så är det dags att börja öva så från och med nu tillbringar jag nätterna i en sovsäck med inspelat myggsurr i lurarna. Jag hoppas att de som inte kunde vara med igår kommer och hur ska de kunna motstå när de hör om gårdagen? Min man trodde jag skulle vara hemma runt 22-tiden men icke! Jag var en riktigt partyprinsessa som höll ut till efter midnatt. Men vi bröt upp när jag såg en tomte på flakmoppe och inte längre hade koll på vem Robban är. Avslutningsvis vill jag ändå informera om att tomten på flakmoppe faktiskt fanns! Det intygade trollet jag mötte på hemvägen som var ute och samlade kottar för att göra adventsfint i sin stubbe. Han visste inte heller vem Robban är, så de så! Kram på er alla, vi ses snart igen!

Det finns de som tycker jag är konstig som älskar att städa och det är säkert lite annorlunda men definitivt en passion jag har. Mirakeltrasor, fönsterputs och så den fantastiska såpan. Det luktar så gott och påminner lite om mandelkubbar. Det kan vara det sistnämnda som gör att jag älskar såpa eftersom mandelkubbar är bland det godaste jag vet. När jag går loss här hemma så börjar det alltid med att jag ställer till så in i helvete. Jag flyttar runt saker, kastar allt skräp på golvet och gör om hemmet till en krigszon. För en utomstående kan det se ut som jag fått en psykos men sanningen är att jag har full koll. När man sen dammsuger och det rasslar i röret är lyckan total. I love it! Min man delar inte min passion och han gör sitt bästa för att slippa undan. Egentligen gör han sig bäst i skymundan när jag städar för vi har lite olika syn på vad det exempelvis betyder att damma. När sen allt är klart så kan jag sitta där med mitt kaffe och njuta av såpadoften och insikten att städningen gav motion. Om man kollar Viktväktarnas aktivitetsapp så ger städning mer points än en timmes promenad. Kanske ska starta städfirma? Då går jag dels 'vältra mig" i såpa samtidigt som jag går ner i vikt. Jag ska då även ha avloppsrensning som service och den som vill kan även få öronen petade. Det tar jag inget extra för. Jag gör det helt enkelt för mitt höga nöjes skull. Min dator är ockuperad för tillfället så av den anledningen blir det inga långa inlägg. Det är så jobbigt att skriva på telefonen när jag ser lika bra som en mullvad. Nu ska jag snorta såpa och göra mig klar för ännu en jobbdag i drömfabriken 👍😊

Jag har fått möta döden ett antal gånger på olika sätt. Jag har varit med om att avsluta ett liv då det inte fanns mer att göra och den sorgen finns fortfarande kvar men har ändrat form så det inte gör lika ont längre . Jag använder ofta min humor för att hantera sorgen och en del uppfattar mig säkert som morbid och rå när jag skojar och skämtar om döden. Jag vet dock att de jag har på andra sidan har samma humor 🤪 Det som däremot inte går att skämta om och som jag aldrig kommer kunna skämta om är att jag varit så nära att tvingats begrava mitt barn. Där finns det ingen humor! Det är en erfarenhet jag definitivt kan leva utan men dessvärre är det fakta och varje dag lever jag med skräcken att det ska bli sant. Jag har vid några tillfällen varit i situationer där jag inte vet om mitt barn avslutat sitt liv och jag kan bara beskriva den smärtan som ett stort öppet infekterat skrubbsår som aldrig läker. Skulle skräcken bli verklighet är det säkert som att strö salt och citron i detta infekterade sår och finns det en gud slipper jag uppleva det! Jag har däremot tvingats lära mig att döden alltid lurar runt hörnet. Mitt vapen att inte slukas av skräcken är min humor. Jag kan alltså inte skoja och skämta om händelserna eller sorgen men jag kan skämta och skoja om allt annat och det hjälper mig att orka leva. Jag vet hur det är att bli övergiven av samhället och vilken kamp det är att kämpa för sina rättigheter. Jag vet också att jag är lyckligt lottad som har rätt kontakter och kunskap för att ändå orka kämpa för att få hjälp. När det varit som mörkast har jag förvandlats till en gladiator som bara gjort det jag måste för att rädda liv. Nu är det över ett år sedan det vände men varje dag lever jag med insikter jag önskar jag inte hade. Varje dag kravlar jag mig upp ur mörka stunder och är tacksam för att mitt barn finns kvar i livet. Varje dag försöker jag skoja och skratta. Mina erfarenheter suger fet åsnepung men trots det är jag lycklig över att jag fortfarande får ha mina nära och kära ännu en dag. Min familj är mitt allt och jag offrar hellre mitt eget liv för att de ska få leva. Vänner är viktiga men jag har blivit kräsen med vem jag har nära mig. Livet är ingen dans på rosor men kanske finns det ändå en mening med det som händer oss. Jag har bara inte förstått meningen med det än. Jag försöker sprida lite glädje varje dag dels för att jag älskar att få andra att skratta, dels för att jag med min humor gör döden lite mindre farlig.