over and out...

Jag ger upp och lägger ner den här bloggen! Tack till alla er som läst vad jag skrivit och lämnat kommentarer men nu är det slut. Allt har sin tid och sen är det dags att gå vidare! Där är jag nu! Min blogg var tänkt att innehålla mycket humor och reflektioner över livet och allt som händer men just nu har jag fullt upp med att ta skydd! Jag har inget roligt att skriva eller dela med mig av och då är det bäst att låta bli att skriva eftersom jag vill roa, inte oroa!

Jag vill bara nämna en sista sak innan jag avslutar: Var mot andra som du själv vill bli behandlad! Det är inte alltid lätt men det är inte så svårt att försöka!


 

Ops, vad har hänt med bloggen?

När jag loggade in på min kära blogg så tror jag först att jag drabbats av en stroke för all text flöt liksom ihop till en enda röra.... jag insåg snabbt att det bara var på datorn och i alla fall inte något sådant fel i huvudet på mig. Skit samma tänker jag och skriver lite ändå. Det brukar visa sig när man ska spara sitt inlägg om sidan helt har flippat ur eller inte.....

Ikväll har jag varit på dans på Friskis. Det är högt tempo, 90 flåsande deltagare som alla vickar på höfter och stjärt efter bästa förmåga. Jag är en av dem och jag kan ärligt säga att jag suger på att dansa! Men saken är den att det är bland det roliagste jag gjort så jag bryr mig verkligen inte om ifall jag ser ut som ett mongo! Jag vill uppmana alla som gillar att ha roligt att bege sig till närmsta Friskislokal och dansa. Det är så jobbigt att jag efteråt tvingas åka färdtjänst hem, maken får hjälpa mig av med alla kläder och sondmata mig innan jag välter ner i säng, men jösses vad det är värt det! Nog om detta. Jag har inte tid att skriva mer för nu är det dags för min andra passion här i livet: Paradise hotell! Jag vet att flera av er omgående raderar mig från sin kontaktlista men jag skiter i det för jag har helt snöat in på detta program. Jag retar mig till vansinne på vissa deltagare och har helt klart favoriter men det är liksom inte det som är grejen..... det är fantastiskt att se hur vuxna människor helt tappar verklighetsförankringen och beter sig som monster mot varandra. Jag möter utsatta människor i mitt arbete där jävligheter är mer vardag än undantag men de kan liksom inte ringa Tilde Fröling och be att få lämna när det blir för tufft, men det kan alla deltagare i Paradise.... eller kan de det?

Oj oj, risken finns att om jag fortsätter skriva så utvecklas svamlet till ngt som ínte ens Torsten Flink skulle ha förstått så jag stannar här och ägnar kommande nio minuter åt att förbereda en timmes underhållning i sovrummet! JAG SKA TITTA PÅ PARADISE HOTELL OCH INGET ANNAT!!!! God natt

RSS 2.0