Tjingeling

Jaha, då var det dags att skriva några rader igen. Jag har gjort ett uppehåll men det beror på att jag varit inlagd en sväng på Säters låsta paviljong.... Nej, jag ljuger men jag borde kanske ha varit det. Nu är det klart med flytten och eftersom jag lever i ultrarapid så är det bara två veckor kvar tills vi lämnar ängen och drar in till stan. Det ska bli så härligt, mysigt och kul att få styla vår nya lägenhet! Jag ägnar min fritid åt små små detaljer såsom att byta knoppar på byrån eller måla om en fotoram så det ska passa in i mitt blivande dockskåp. Sonen är livrädd att jag ska ge mig på hans saker och sätta dit romantiska rosetter av frasiga sidenband. Han punktmarkerar varje steg jag tar i hans rum men saken är den att jag har flex på jobbet så jag ska nog hinna få till en och annan rosett när han är i skolan...... Just nu har jag Godzilla bakom ryggen så jag tackar för mig och återkommer en annan gång!

Frys ner mig!

Jag ska troligen flytta och det är bara detaljer kvar innan det blir bestämt.... en detalj är hur jag ska överleva denna väntan? Jag blir galen, tuggar fradga och attackerar främmande människor! I min värld ska allt hända på en gång och gärna i förrgår. Maken är min raka motsats och tycker inte att det är så bråttom, nästan lite mysigt att ha allt framför sig..... är han sinnessjuk? Eller är det jag som är sinnessjuk? Tror på det sistnämnda men säg inget till någon!

Imorse vaknade jag med ett ryck och tänkte: VAR FAN SKA JAG STÄLLA MICRON? Som ni förstår så är ju det ett av världsproblemen så det var bara att gå upp och börja fundera över vart den ska stå när vi väl/och om vi flyttar. Efter att problemen med micron var löst så dök det upp ca 1000 till som jag fram tills nu har funderat över och förhoppningsvis löst. Hur ska jag då överleva denna väntan? Ja, inte vet jag men jag tar tacksamt emot förslag! I september åker vi till Turkiet och jag får väl hinka i mig litervis med raki så att jag inte riskerar att bli ihjälslagen av familjen eftersom jag anar att jag vid den tiden kommer att ha svårt att fokusera på annat än var kristallkronan och ljustakarna ska vara. Maken är redan trött på att jag mentalt redan flyttat in och därmed satt honom i arbete. Imorse talade jag om för honom vart han ska borra hål i taket, han tittade på mig, skakade på huvudet och sen gick han..... visst är han lite konstig? Ska jag bli orolig? Tycker att jag hör honom prata med ngn där nere nu... han kanske ringer akutpsyk, kraken!

Jag har inte bloggat på så länge och anledningen är att jag har haft fullt upp med att trassla till mitt liv! Det är så mycket på gång att jag inte vet var jag ska börja och då blir det ingenting gjort. Jag kör ju GI och det är det bästa jag gjort! NOT!!! Jodå, det fungerar och kilona rasar men man får ju inte äta bröd! Det gick bra ett tag men nu är det tufft! Jag ser bröd överallt! Det finns inte en reklamskylt med bröd på som inte har mitt DNA. Jag har dreglat ner varenda en inom en mils radie.... jag skulle kunna döda för en ciabatta med kyckling/curryröra! Bröd är Guds gåva till mänskligheten och just nu får jag bara titta. Självvalt men jösses vad smal och snygg jag kommer att bli! När målvikten är nådd ska jag fira med ett studiebesök på Skogaholms och där ska jag trycka i mig en hel limpa.......på tvären!!

Jag har arbetat tre veckor efter semestern och tycker att det är så roligt på jobbet! Jag har alltid trivts med mitt arbete men just nu är det extra kul och inte vet jag vad det beror på. Kanske att vi har världens bästa semestervikarier eller så är det en skruv som är lös helt enkelt. Spelar ingen roll, roligt är det! Igår var det inte lika kul en kort stund. Satt och skrev på en av mina ångestutredningar där varje ord är som en förlossning men efter en stund började jag känna att det gick bra och att jag hade flyt. Härligt tänkte jag! Just som jag skrev om psykiska hälsa så hände det! Systemet hängde sig och en halvtimmes skrivande var som bortblåst. Först stirrar man PÅ datorn i en minut för att förstå vad som hände. Sen försöker man att stänga och öppna dokumentet tio gånger ifall allt hoppar tillbaka. Sen inser man att det bara är att skriva om allt och liksom gilla läget. När det är gjort skriver man en minneslapp till sig själv där det står med STORA BOKSTÄVER: SPARA REGELBUNDET, ditt sabla Pucko!

Nu slutar jag för idag och åker till Ikea! Kanske hittar jag något som jag inte vet att jag behöver!



RSS 2.0