drakenorebro

Har varit ute och kastat snöboll med vovven. Det är inte så mycket snö kvar men jösses vad roligt det är! Jag kommer ihåg när man var liten och kastade sig ut i snön direkt efter skolan och vägrade gå in när mamma ropade. Kinderna var knallröda och lovikavantarna tunga som bowlingklot men vem brydde sig när världen var full av snö.  

 

Varenda unge var ute och byggde snölykor, gubbar och grottor. Jag älskade vintern men har som vuxen glömt bort det. Så sorgligt men nu ska den gamla kärleken väckas till liv. Så fort det finns snö så ska jag ut och kasta mig i snön och göra snöänglar.  Ligga i bakhåll och kasta snöbollar på intet ont anande grannar och kanske unnar jag mig att snöpula någon som förtjänar det. 

 

Plötsligt minns jag det mindre charmiga med snö i stövlarna, tungan som fastnat i någon lyktstolpe och fingrar så stela att de nästan gick av. Kommer även ihåg den där sabla bobben som man kämpade med uppför backen och som någon skitunge snodde så fort man kommit upp. Då var det bara att gå ner igen och börja om proceduren men först fick skitungen en blöt lovikavante upptryckt i nyllet......lite försiktigt.  

 

Ja ni, nu får det gärna toksnöa så återkommer jag med rapport om mitt återupptagna vinterintresse. 

Vi har det lite kämpigt på jobbet just nu med krånglande system. Det innebär att en sådan som jag får lite problem med nerverna stundtals. En bebis som inte är nöjd stoppar man en napp i munnen på. En tonåring som inte är nöjd får extra surf på mobilen. En tantaluring på 50 år ser till att stoppa en biskvi i käften. Det tar inte bort irritationen men tystar missnöjet ett tag. På vårt fikabord har det förutom biskvier även funnits annat gott. Som den sockerknarkare jag är så har jag såklart förträngt att jag är med i Viktväktarna och proppat truten full med socker. Biskvier är himla gott och hjälper mot det mesta, dock inte övervikt.

 

Fortsätter det krångla på jobbet kommer jag se ut som en saccosäck med fötter framåt jul. Frukt i all ära men inte satan hjälper det på samma sätt som kakor och godis. Nix, den som säger det ljuger eller har karaktär. Jag varken ljuger eller har karaktär så jag proppar käften full av kakor och hoppas på ett mirakel att inte bli fet.

 

Ikväll ska jag vara nyttig och bara ta ett sug ur chokladsåstuben. Jag ska inte heller nämna för maken att det skulle vara gott med en kanelbullekladdkaka. Om han sen läser min blogg och bakar en så är ju inte det mitt fel. Amen 

 

 

Jag vet inte vad det beror på men jag är så trött att jag skulle kunna sova stående under en rockkonsert. Jag gäspar så ofta att jag får träningsvärk i käften och måste borsta tänderna med Voltarensalva. Fredagsmyset pågår mellan kl 17-19 här hemma och sen försöker jag smita undan och sussa. Jag superlimmade fast stegräknaren i mungipan och inom tre timmar visade den 12000 steg (gäspningar). Det är många som känner sig trötta har jag förstått men jag är extremtrött. Måste kanske skapa en fazzzebookgrupp för sjusovare men risken är ju att det skulle vara nada inlägg eftersom alla sover.  

 

Innan jag somnar kan jag i alla fall berätta att vi varit på julmarknad idag och där köpte vi en snopptomte.  Så ruggigt ful men rolig och ännu roligare blir det när den får vakta prinskorven på julbordet! GOD NATT 

Har känt ett tag att det börjar bli fullt av galenskaper i mitt huvud och då är ju bloggen ett bra ställe skriva av sig på. Sen är det ärligt talat så att jag är en aning svag för smicker och nu är det ett antal som efterfrågat nya inlägg och som den självupptagna komiker jag är så kan jag inte motstå denna efterfrågan.

 

Här har det hänt massor men jag inser att jag som vanligt måste begränsa mig och välja ett tema att skriva om. Den här gången får det bli snö och min hatkärlek till denna vita smörja. När första snöflingorma faller slår jullängtan till med sån kraft att det nästa välter omkull mig. Jag skriver julkort, planerar hur julpyntet ska placeras, knarkar julfilmer och sjunger julsånger så fort jag är ensam och utom hörhåll. Jag köper julklappar och tänker ut fyndiga jullekar. Allt detta sker under en period av 24 timmar och sen är det som om lobotomin plötsligt fått effekt och jag hatar tomtefan och hans jävla renar. Fattar inte hur fan man kan sjunga om tomtegubbar och glans över vita skogar. Sen vänder det igen för nästa 24-timmarsperiod och allt är förlåtet och jag blir dödskär i tomten igen. Ja, så här håller det på fram till den 23 december och då försvinner julkänslan utan att återkomma. Allt är snöns fel! Om det inte vore för snö skulle jag kanske ha en mer balanserad relation till jul. Snö och jul hör ihop lika självklart som, som, som, som, hm, öhh, jo som choklad och ostbågar. 

 

Men som sagt, den 23 december spelar det ingen roll om det så vräker ner snöflingor stora som tennisbollar. Allt är över och jag firar julen med en konstant sorg över att det inte blev som jag tänkt mig. En anledning kan ju vara att de i familjen inte delar min eufori och känsla för traditioner. Maken är rena julateisten och det enda han går igång på är must och julskinka. Det ser han dock till att ha ett lager av hela året så han behöver varken snö eller jultome för att njuta. För hans del går det lika bra att dricka must i en solstol i juli som den 24 december. Han bokstavligen skiter i julgranar och småtomtar. 

 

Det här jag beskriver kan ju tyckas vara ett i-landsproblem men det är det INTE. Det är energikrävande att vara jag just vid denna tid på året. Det är jobbigt att vara så här ambivalent och inte veta från dag till dag om de fjorton kartongerna med julsaker ska ner från vinden eller inte. När kartongerna väl är nere så börjar ju ett tungt arbete med att leta tomtar, ljusslingor och änglar.Slutar det då att snöa eller börjar regna så försvinner lusten och familjen får göra snitslade banor mellan alla lådor eftersom jag ger fan i det hela och istället för att pynta spelar candycrush på mobilen. 

 

Just ikväll har vi lite snö men jag får liksom behärska mig för att inte skicka upp maken på viden då det är lite tidigt för julpynt och jag dessutom har ett gäng biskvier i kylen som vill ha sällskap. Tomten får helt enkelt vänta till imorgon och har maken tur regnar det då!