drakenorebro

Har känt ett tag att det börjar bli fullt av galenskaper i mitt huvud och då är ju bloggen ett bra ställe skriva av sig på. Sen är det ärligt talat så att jag är en aning svag för smicker och nu är det ett antal som efterfrågat nya inlägg och som den självupptagna komiker jag är så kan jag inte motstå denna efterfrågan.

 

Här har det hänt massor men jag inser att jag som vanligt måste begränsa mig och välja ett tema att skriva om. Den här gången får det bli snö och min hatkärlek till denna vita smörja. När första snöflingorma faller slår jullängtan till med sån kraft att det nästa välter omkull mig. Jag skriver julkort, planerar hur julpyntet ska placeras, knarkar julfilmer och sjunger julsånger så fort jag är ensam och utom hörhåll. Jag köper julklappar och tänker ut fyndiga jullekar. Allt detta sker under en period av 24 timmar och sen är det som om lobotomin plötsligt fått effekt och jag hatar tomtefan och hans jävla renar. Fattar inte hur fan man kan sjunga om tomtegubbar och glans över vita skogar. Sen vänder det igen för nästa 24-timmarsperiod och allt är förlåtet och jag blir dödskär i tomten igen. Ja, så här håller det på fram till den 23 december och då försvinner julkänslan utan att återkomma. Allt är snöns fel! Om det inte vore för snö skulle jag kanske ha en mer balanserad relation till jul. Snö och jul hör ihop lika självklart som, som, som, som, hm, öhh, jo som choklad och ostbågar. 

 

Men som sagt, den 23 december spelar det ingen roll om det så vräker ner snöflingor stora som tennisbollar. Allt är över och jag firar julen med en konstant sorg över att det inte blev som jag tänkt mig. En anledning kan ju vara att de i familjen inte delar min eufori och känsla för traditioner. Maken är rena julateisten och det enda han går igång på är must och julskinka. Det ser han dock till att ha ett lager av hela året så han behöver varken snö eller jultome för att njuta. För hans del går det lika bra att dricka must i en solstol i juli som den 24 december. Han bokstavligen skiter i julgranar och småtomtar. 

 

Det här jag beskriver kan ju tyckas vara ett i-landsproblem men det är det INTE. Det är energikrävande att vara jag just vid denna tid på året. Det är jobbigt att vara så här ambivalent och inte veta från dag till dag om de fjorton kartongerna med julsaker ska ner från vinden eller inte. När kartongerna väl är nere så börjar ju ett tungt arbete med att leta tomtar, ljusslingor och änglar.Slutar det då att snöa eller börjar regna så försvinner lusten och familjen får göra snitslade banor mellan alla lådor eftersom jag ger fan i det hela och istället för att pynta spelar candycrush på mobilen. 

 

Just ikväll har vi lite snö men jag får liksom behärska mig för att inte skicka upp maken på viden då det är lite tidigt för julpynt och jag dessutom har ett gäng biskvier i kylen som vill ha sällskap. Tomten får helt enkelt vänta till imorgon och har maken tur regnar det då!