drakenorebro

Har varit ute och kastat snöboll med vovven. Det är inte så mycket snö kvar men jösses vad roligt det är! Jag kommer ihåg när man var liten och kastade sig ut i snön direkt efter skolan och vägrade gå in när mamma ropade. Kinderna var knallröda och lovikavantarna tunga som bowlingklot men vem brydde sig när världen var full av snö.  

 

Varenda unge var ute och byggde snölykor, gubbar och grottor. Jag älskade vintern men har som vuxen glömt bort det. Så sorgligt men nu ska den gamla kärleken väckas till liv. Så fort det finns snö så ska jag ut och kasta mig i snön och göra snöänglar.  Ligga i bakhåll och kasta snöbollar på intet ont anande grannar och kanske unnar jag mig att snöpula någon som förtjänar det. 

 

Plötsligt minns jag det mindre charmiga med snö i stövlarna, tungan som fastnat i någon lyktstolpe och fingrar så stela att de nästan gick av. Kommer även ihåg den där sabla bobben som man kämpade med uppför backen och som någon skitunge snodde så fort man kommit upp. Då var det bara att gå ner igen och börja om proceduren men först fick skitungen en blöt lovikavante upptryckt i nyllet......lite försiktigt.  

 

Ja ni, nu får det gärna toksnöa så återkommer jag med rapport om mitt återupptagna vinterintresse.