drakenorebro

Idag var vi till Solna och på vägen hem stannade vi i Barkarby och shoppade en del. I en butik hittade jag en fantastisk klänning som var nedsatt med 70 %! Wow, tänkte jag och försökte hitta min storlek bland alla hyenor som slet och drog i klänningarna utan minsta insikt om att vi människor faktiskt kan känna smärta när man trampar på fötter och sticker in armbågen i njurtrakten på en annan människa. Jag backade lite då jag är rädd om livet och det var då jag först såg vad priset på klänningen var, 1700 kr efter att rabatten var avdragen. Hur f-n är det möjligt tänkte jag och frågade expediten om det möjligen medföljde en biljett till årets nobelmiddag. Hon fattade inte skämtet och svarade lite svajande att hon inte visste. Innan hon fick för sig att fråga en kollega smet jag ut ur butiken, tacksam över att ha både njurar och hälsenor i behåll!

Man blir hungrig av att shoppa så i Enköping stannade vi för lite asiatisk snabbmat. Där insåg vi ganska snabbt att personalen antingen jobbade sin första dag eller var så trötta på sitt jobb att de bara ville självdö. Dryckesautomaten levde sitt eget liv och det sprutade Fanta nonstop ur kranen. En kund informerade en personal som med trött röst sa "dä finns intä nån som kan laga dän" och sen svassade hon vidare med en skitig disktrasa för att torka bord. Efter torkningen kanske det hade behövts en ren trasa för att bordet skulle bli rent och bakteriefritt men så tänkte inte hon.

Vi stod i kö för att beställa mat och då är riset nästintill slut när tjejen som skötte drive inn-luckan skulle fixa en beställning. Hon började skrapa ihop det små riskornen som fanns kvar när en kollega upplyste henne om att de inte fick skrapa från botten, anledning framgick dock inte. Drive-inntjejen garvade bara och sa att ingen skulle märka något. Hallå! Jag märkte det och blev riktigt förnärmad över att jag tydligen inte betraktades som någon. Sabla apa! För att dölja de torra småbrända riskornen öste hon på så mycket sås att den stackare som senare skulle öppna lådan troligen hade behövt förkläde eller ett ombyte tillgängligt. Nu undrar ni varför vi inte bara lämnade stället innan vi beställde mat men så fungerar inte jag när jag är hungrig! Jag måste ha mat för annars får jag blodtrycksfall och en avsvimmad drake är ingen vacker syn.

Nästa prövning var dock att fylla på sin mugg med dryck utan att dränkas i sprutande Fanta. Det gick bra förutom att Cola Zero bokstavligt levde upp till sitt namn om man vänder på det: ZERO COLA! Det kom missfärgat vatten. Ingen idé att säga till personalen för de hade ju intä nån som kunde fixa dä....

Äventyret slutade med att vi BARA fick en lyckokaka och på lappen stod det DET ÄR DIN DAG IDAG SÅ NJUT AV DAGEN. Vilket hån, tänkte jag men så kom jag på att jag faktiskt har både njurar och fötter i behåll och att jag slapp svimma av blodtrycksfall och bli liggande i en pöl med FANTA. Dessutom visade sig resan till Solna vara ett lyckodrag som kan ge något mycket positivt till en person som förtjänar det och som jag bryr mig mycket om!

Jag vet inte när vår uteplats utsågs till offentlig toalett för alla flygande varelser men så är fallet. Det är främst två arter som öppnar sina arslen just över vår lilla plätt här i stan. Det är måsar och det är kajor. Som om det inte räcker med att de krämar ur sig diverse konsistenser i varierande färg så toppar de sina skithögar med stora och små fjädrar. Om de vore modernt skulle jag kunna skapa mig en fjäderhatt som skulle få Sitting Bulls fjäderskrud att se ganska mesig ut! Jag tycker att fjädrar är fina men inte när de ligger i drivor där jag ska sitta och dricka mitt kaffe. Jag får för mig att de är loppbitna och om jag tittar noga så kan jag faktiskt se att de med hjälp av alla loppor försöker krypa iväg och gömma sig för den arga Draken.

Måsarna är värst. De är dels aggressiva och gapar och skriker som om de håller på att dö. Sen går de till anfall och det verkar de göra utifrån rena lustprincipen. Jag har också en lustprincip och det är att fånga en av dessa och ge den ett näbbsving så de far in i nästa vecka! Om jag skulle lyckas så skulle de säkert hämnas så vi vore tvungna att skotta oss fram på uteplatsen. De består nog mest av skit på insidan vad det verkar.

Vi hade själva en nymfparakit en gång i tiden som hette Bengan när han flyttade hem till oss. En skön liten lirare som kunde vissla och fick flyga fritt. Det var bara ett problem med honom,,,,, han var en hon! Det märkte vi när Bengan la ägg. Det var ju inte svårare än att byta namn till Bengis men problemet var att äggläggningen inte gick så lätt för Bengis. De liksom fastnade i den stackars kraken och veterinären gav då rådet att vi skulle duscha henne försiktigt och vi följde noggrant instruktionerna varpå det ploppade ut ett gäng ägg. Maken har en del lustiga saker för sig och en av dessa knäppidéer var att baka en minisockerkaka på äggen. Skjut mig vad äckligt! Den blev förvisso liten och söt men aldrig i livet att jag skulle smaka på den. Jag äter inte ens struts- eller vaktelägg av samma anledning som att jag inte äter vilt men det är en annan historia som ni kanske får ta del av i ett inlägg längre fram. Nu ska jag ut och reta måsarna men jag gör det såklart under grannens balkong

Här är jag igen efter en tids uppehåll. Jag har ju lovat att jag ska skriva om lyckliga fasader och det tänker jag göra i det här inlägget. Om man tror att Fb och Instagram står för sanningen så är det sabla lätt att känna sig ganska värdelös och misslyckad. Där visas foton av perfekta uppläggningar av diverse delikatesser och även torsdagspannkakan ligger perfekt på tallriken med en lagom vispad grädde och gyllengul sylt av egenplockade hjortron från den senaste vandringen över myren vid Riksgränsen. Skidsemestrar i alperna med senaste outfiten/utrustningen eller en perfekt bikinikropp liggandes i den korallvita sanden på Bali har ungefär samma effekt. Ni fattar! Jag lägger också ut bilder från våra resor men eftersom mina kunskaper avseende fotoshop och snyggfilter är en aning begränsade så blir bilderna därefter. Brun sand med grumligt hav och en halvfet kropp i röd nyans brukar bli resultatet när mina bilder laddas upp och då ångrar jag mig direkt!

Mina matbilder blir inte bättre än de få jag lyckas ladda upp på Fb. Jag hinner liksom inte ta foto innan jag slafsat i mig min korv med mos och ärligt talat så är det så jädrans tråkigt med matbilder att jag måste sniffa klorin för att ens försöka mig på att låtsas att det är spännande. I ren hövlighet trycker jag på gillaknappen. Så, nu vet ni det! Jag hatar även alla dessa delningar där man också själv ska dela om man älskar sina barn. Vad är det för jävla påhitt? Om man inte delar, älskar man inte sina barn då?

Jag vill inte påstå att jag är så mycket bättre än någon annan för jag skriver också hittepålyckliga inlägg ibland men dessa får jag kämpa lite med i ärlighetens namn, Jag föredrar lite svart humor med inslag av ironi och det bästa är när inlägg får mig att skratta. Det är inte ofta en tallrik med blandade bönor och ruccolasallad bidrar till minsta leende på mina läppar.

Mitt bästa vapen är humor och så har det alltid varit. Jag har nära till skratt även i de mörkaste stunder även om jag ibland får kämpa mig upp ur dödsskuggans dal. Den klättringen brukar gå lättare med lite humor har jag lärt mig. Jag har ett favorituttryck och flera av er har redan förstått att det är SUGER FET ÅSNEPUNG. Till er som tror att jag menar det bokstavligt vill jag förtydliga att jag aldrig ens sett en åsnepung och inte heller är jag intresserad av att se en. Pungar är generellt ganska fula och smaklösa enligt min mening! Det är bara ett uttryck som jag använder när livet suger eller när jag tycker det passar. För livet suger verkligen ibland men det är inget man vill lasta andra med i sociala medier såklart. Men när det händer så skulle det vara skönt att se att man inte är så förbannat ensam om att ibland drabbas av livets tråkigheter, Men inte vill man då störa den där cybervännen som precis lagt upp en bild på den perfekta rårakan med det svindyra bubblet till? Inte jag. Kan man ringa den där vännen som sitter på en klippa i skärgården i en vacker solnedgång för att säga att man är lite ledsen och vill prata? Nej såklart inte. Det är väl lika troligt som att man skulle sätta sig på trottoaren och gör sina behov offentligt!! Det liksom händer inte. För cirka 20 år sedan och innan de sociala medierna intrång i våra liv så använde vi oftare telefonen eller ett fenomen som kallades spontana besök. Det saknar jag! Jag älskade när det ringde på dörren en tisdagskväll och några vänner kom förbi på en spontankaffe. Jag blev lika glad när kompisen ringde mitt i storstädningen och man fick garva bort en halvtimme på meningslöst babbel... det var INTE meningslöst för det betydde så mycket! Vi har inte ens kvar vår stationära telefon för de enda som ringde var försäljare och de har jag inge lust att spontanprata med.

Jaha, då har jag gnällt av mig lite. Det var skönt. När inlägget är klart så kommer jag såklart berätta det på Fb ;)

Det har hänt mycket i Drakens håla den senaste tiden och en hel del av det kommer jag att delge er i kommande inlägg. Ikväll har vi haft premiär av den årliga minigolfen, Om det börjar med en spik så är det kul. Får jag fler än fem slag på första banan så är jag en mardröm att spela med. Jag har tålamod som en kåt kanin i celibat! Men slår jag sedan en spik igen så blir jag lika glad som en kåt kanin som får manligt sällskap! Så där håller det på tills vi är vid den sista banan även om jag sedan länge förstått att jag kommer slå banrekord som årets sämsta golfare!

Nu ska jag titta på fotboll mellan Norge och Danmark. Det bästa med matchen är att jag håller på båda lagen och blir lika glad vem som än vinner. Heja Normark!

Till sist: ni som nu har ångest över att ert senaste inlägg på Fb eller instagram var en tallrik med sparrissoppa toppad med finhackad sesamgurka eller vad det nu kan vara, Jag gillar er som personer och vill ni skriva skittaskiga kommentarer på detta inlägg så får ni göra det. Jag tar ändå bort de inlägg som jag tycker suger fet åsnepung!