100 år gammal

Jag tror att det finns en mening med allt som händer och det har jag alltid trott.... jag är inte rädd för döden utan tycker faktiskt att när den dagen kommer så ska det bli spännande att se var jag hamnar och hur det blir. Låter sjukt tycker en del men för mig har det alltid känts så vilket ger ett visst lugn. Däremot är jag oerhört rädd för att tvingas lämna mina nära och kära så jag har ingen dödslängtan och jag vill leva ett långt liv så det så!

Men ibland känns det som om jag redan är 100 år gammal eftersom jag har en förmåga att drabbas av de mest märkliga och otippade saker. Några saker jag kan nämna är bland annat att jag som tonåring hoppade in i en bil med en pedofil men som tur var så fann jag mig och lyckades ta mig ur det hela. Jag har tvingats fatta beslut om att en av de viktigaste människorna i mitt liv skulle få somna in vilket medförde att mitt liv tog timeout i flera veckor innan jag orkade börja leva normalt igen. Jag har sett lidande på nära håll utan att kunna göra så mycket förutom att bara finnas till etc...  jag hade en kollega en gång som sa att han tyckte att jag skulle skriva en bok om allt jag upplevt och det är min plan. Jag har börjat men skriver sporadiskt men nu är det länge sen. Ska återuppta det och faktiskt se till att det blir en bok av det hela. Kanske blir den film någon gång... där Torsten Flink är regissör.  =)

Nog om detta. Det jag egentligen hade tänkt skriva om är romantik. Jag är en obotlig romantiker och jag älskar kärleksfilmer. Jag erkänner att det är så men för det mesta är jag ensam om att tycka om dessa söta och sliskiga kärlekshistorier. Jag vet att det finns två till som tycker som jag och den ena är vår praktikant och den andra är min syster. Vi läser med gläjde om hjärta och smärta eller ser det på film. Sen blir vi förbannade på våra respektive att de inte är lika romantiska som männen i filmen/boken. Varför kommer inte K hem med blommor eller överraskar med en spontan resa till Medelhavet eller liknande...... jag vill vara en Pretty women men tro mig, det fungerar dåligt när jag gör mina försök här ute på gatan! Kan bero på att det är en gågata där det mest rör sig gamla tanter eller impotenta gubbar. Jag vill gå med högklackade skor inomhus och jag vill tycka att champagne är gott! Jag vill ha en man som ger mig komplimanger varje minut och dessutom ger mig allt jag pekar på. Jag vill ha tillbaka mitt förstånd NU för det tycks helt ha försvunnit inser jag. Dags att återgå till soffan och Idol. Här gör jag troligen mer skada än nytta ikväll med mina konstiga erkännanden.

GOD NATT önskar en romantisk drake


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0