drakenorebro

Den lilla musen

Göte stod vid fönstret och tittade ut i julnatten. Snön föll som gnistrande kristaller, och marken täcktes av ett vackert snötäcke. Det hade kunnat vara motivet på ett julkort!

– Ännu en julafton i ensamhet. Göte uttalade orden med en djup suck. Han kände sig allt lite ensam och övergiven. Hans älskade hustru hade gått bort för två år sedan, men smärtan i bröstet ville inte försvinna! Saknaden efter henne var enorm, och den hade en tendens att bli värre just vid högtider. Göte saknade deras samtal framför brasan; de kunde sitta i timmar och prata om allt mellan himmel och jord. Han behövde bara sluta ögonen, så såg han henne framför sig; de varma ögonen och den ständigt leende munnen. Dessa minnen kunde ingen ta ifrån honom!

Tillbaka i fåtöljen tog han korgen med hasselnötter och knäckte dem så att det sprätte åt alla håll! Ibland for en nöt iväg ner på golvet, där det satt en liten tacksam varelse och väntade på dessa tillfällen. Det var en liten mus, som flyttat in i stugvärmen. Göte hade ingen aning om den lilla musens existens, och än mindre att den satt under fåtöljen och väntade på tappade godbitar! Göte nynnade på julvisor mellan tuggorna, och han kände sig genast lite bättre till mods. Efter en stund reste han sig för att lägga mer ved på brasan; då passade musen på att klättra upp i fåtöljen och vidare över till bordet. Där fanns det mycket godsaker uppdukat, och med största försiktighet provsmakade musen de gyllenbruna dadlarna. Tänk vad ljuvligt de smakade! Men en mus mage är inte speciellt stor, och efter några få bitar stod magen ut som en ballong!

Göte hängde upp eldgaffeln och gick tillbaka till fåtöljen. Han sträckte ut armen efter fatet med dadlar och placerade det i sitt knä. Med ett tjut for han upp och slängde fatet i golvet så att det for dadlar åt alla håll! Vad var det som skrämt honom så? I pekfingret hängde en mus! Den hade inte orkat fly sin väg efter måltiden, och fick därför använda sitt enda försvar: tänderna! Göte lugnade ner sig, och lirkade försiktigt bort den lilla musen. Den satt nu i hans hand och skakade som ett asplöv med uppspärrade ögon. Det var den sötaste lilla varelse Göte någonsin hade sett, och han smekte den försiktigt över pälsen. Musen slutade skaka och tittade nyfiket på Göte med sina bruna pepparkornsögon. De studerade varandra en lång stund; som om de försökte lära känna varandra. I vanliga fall skulle musen ha fortsatt med sitt bitande, men det var något hos Göte som fick den att låta bli. Instinktivt kände nog musen att Göte var en snäll och omtänksam man.

Det var sent och dags att gå till sängs. Göte släppte försiktigt ner den lilla musen på golvet och sa:

– Du får stanna hos mig så länge du vill, för inte tänker jag tvinga ut dig i kylan på självaste julafton! Musen satte genast igång med att putsa sin päls, och Göte tog det som ett tecken på att musen tänkte acceptera inbjudan. Ute i köket skar Göte upp en ostbit som han la på ett fat; han bar in fatet i rummet och ställde det under granen. Han släckte ljusen och gick till sängs. Innan han somnade hann han tänka på sin nyfunna vän och han önskade att de skulle återses nästkommande dag. Musen hade inga planer på att lämna den varma stugan och den snälla gubben. Under en servett på bordet hittade musen en plats för natten, och det dröjde inte lång stund förens de båda vännerna var i drömmarnas land!

Göte och den lilla musen blev vänner, och de kom att betyda mycket för varandra under en lång tid. Göte slapp ensamheten, och musen hade fått ett varmt och tryggt hem. Under tidens gång lärde de sig att för­stå varandra, och blev så småningom oskiljaktiga. Ödet sammanförde dessa ensamma själar när de som mest behövde varandra, och det var den bästa julklapp någon av dem kunde få! Det spelar ingen roll att vi är olika och inte talar samma språk; det viktiga är att vi lär oss att uppskatta de glädjeämnen och vänner som erbjuds oss! Snart är det jul, och vem vet? Kanske sitter det en liten mus under din fåtölj om du känner dig ensam!

 GOD JUL önskar Draken som just nu sitter och spelar Bingolotto.... så tråkigt att jag hellre tar gift! =)