Mellandagsrea är kul för då får man slå folk på käften!
Övertrevlig butikspersonal är en annan favorit att irritera sig över. Jag häpnar över deras outtröttliga leenden och ständiga tjat: "Behöver du några tights eller linnen till den här tunikan?" Jag svara lika leende: "Nej, behöver du nya framtänder till din glappkäft?" Att jag retar mig på detta beror egentligen inte på att hon frågade utan på det faktum att jag väl framme vid kassan redan är trött, stressad av alla galningar samt varm som en vulkan och det sistnämnda är startskottet på min irritation. Jag hatar att vara varm när det inte är meningen att jag ska vara det! En sommardag i solen är helt okej men i en butik mitt i vintern är inte okej, då blir jag galen!
Julen är i stort sett över och den blev bra! Träffade barnbarnen igår och jag häpnar över vilka känslor dessa små människor väcker i mig. De är så sagolikt vackra och fina vilket såklart alla tycker om sina barn och barnbarn. Den "stora" är inte ens två men han är klok som en bok. Han klarar all sorts teknik och gillar när det krävs lite tankeverksamhet. Han älskar mobiler och låser upp dem utan problem, pratar i den, fotograferar och när man sedan lyckas ta tillbaka sin mobil så är den kletig av choklad och all text är på kinesiska! Det gör inget, han är ju så söt! Den minsta är som en docka och jag kan inte med ord förklara hur söt hon är!
Nu har maken lagat mat och jag ska avsluta detta inlägg. Sen ska jag vila en stund på soffan vilket är en favorit. Imorgon är jag ledig och det behövs efter dagens shopping. Ha det så bra tills vi ses igen //Draken
Det är anledningen till att jag vägrar mellandagsrean, ja alla reor egentligen men mest mellandagsrean. Att prova kläder när svetten rinner och stressen nästan ger hjärtinfarkt är inte njutbart någonstans. Fy.. inte ens kapet väger upp eländet.
Ja själv fick jag lite hjärtvolter när syrrans yngste buskille försiktigt bäddade ner min käre hund i soffan med en filt för hunden ju frös. Lillkillen var noga och täckte allt utom huvudet och stoppade in kanterna under vovven och hjärtevovven låg där helt snäll och still och rörde inte en fena. Aww.. kärlek. För 2 år sen var lillkillen så rädd för vovven så han grät och nu använder han honom som huvudkudde i soffan <3
Saknar våra ciabattas med kycklingcurry... det hade vi kunnat äta om vi fått gå tillsammans på rean... Kram!
Ja du T, att den synen gav hjärtvolter förstår jag. Vovven njöt säkert!
Kära M. Jag saknar också våra ciabatta.... det var tider det! =)
