drakenorebro

Jag är tillbaka efter ett träningsläger i eldsprutning. Något vi drakar måste göra regelbundet för att få behålla våra certifikat. Allt gick bra och jag kan fortsätta som drake ett år till men det är osäkert om jag kommer att fortsätta blogga..... jag har helt enkelt ingen lust och dessutom tycker jag inte att jag har något roligt att skriva om.

Idag har vi varit och hälsat på världens finaste dotter och barnbarn. Det är så roligt att träffa dem och jag anar redan att den där lilla sagolika figuern kommer att bli en klok liten herre med skinn på näsan. Han är så härlig och det är hans roliga mamma också! Satt vid vattnet och och käkade glass och lillen hade lika mycket glass runt, som i, munnen vilket får dottern att fundera på om ungen kanske har gomspalt? Det har han inte men jag undrar uppriktigt om han kan suga näring med fingrarna för de är alltid i maten eller tillsammans med maten i munnen. Han pussas med öppen mun och honom gör det inget om han lyckas kombinera denna puss med en vällingrap rätt i truten på mormor men inte gör det mormor något heller! Han är ju så söt och kommer undan med vad som helst. Skulle inte uppskatta lika mycket om det vore hans morfar som gjorde detsamma efter intag av vuxenvälling och russin.... nu spyr jag! Den dagen han börjar med sådan frukost iklädd fläckig brynja och y-front tackar jag för mig och annonserar efter en hunk istället. Får hoppas att maken fortsätter vara i samma skick som nu även med stigande ålder för jag vill gärna behålla honom!

Maken och jag ska åka och fira bröllopsdag i Barcelona och istället för att tänka på alla sevärdheter, romantik etc så har jag helt snöat in på hur f-n vi ska lyckas ta oss från Girona flygplats till Barcelona. Tanken är att vi ska åka buss men plötsligt vet jag inte ens hur man säger Mc Donalds på engelska och då förstår ni hur galen jag håller på att bli! Jag fattar inte att jag har ett sådant jävla kontrollbehov att jag kan stressa upp mig redan innan jag går in på Ica om jag inte i förväg vet var bananerna är... det har blivit bättre med åren men fortfarande glimmar detta patologiska syndrom till när jag minst anar och det kan hända under dygnets alla timmar. En natt låg jag vaken i flera timmar och undrade var ett svart badlakan hade tagit vägen. Kunde inte gå upp och kolla eftersom linneskåpet är i sonens rum och det inte hade varit uppskattat att jag travat in mitt i natten för att leta efter en handduk. Han hade troligen dödat mig!

Imorgon ska vi fira min födelsedag med syrran och hennes familj. Ser fram emot att träffa dem men mest över presenten som jag känner på mig kommer att bestå av ett guldhalsband som jag länge önskat mig. Inget märkvärdigt, bara en 45 cm lång x-länk..... Jag blir såklart glad över en blomma också......... =) Är det sol ska jag njuta av den ett tag också så att jag är riktigt snygg när jag irrar runt i Girona och med kroppsspråket försöker få spanjorerna att fatta att jag letar efter bussen. Ett annat sätt att ta sig dit man vill är att kasta sig på backen och fejka ett ep-anfall och sedan återhämtar man sig så pass att man inte behöver sjukhusvård men gärna skjuts till sitt hotell så man kan vila upp sig... som ni förstår så är det här INTE en resa i etikens tecken men jag återkommer med rapport om vilken strategi det blev.

Nu ska jag kasta mig i soffan och umgås med min älskade tv som jag inte sett på hela dagen. Först ska jag ägna mig åt att tända grillen med en präktig utandning. Vi ses!