drakenorebro

För tre år sedan fick jag diagnosen Claudicatio intermittens och det låter ju fint och glamouröst men det är det INTE kan jag säga. Det betyder i själva verket fönstertittarsjukan och är alltså inget att skryta med eftersom det främst drabbar gamla tanter och farbröder. Hur som helst så hade jag sådana symtom och läkaren gav mig denna charmanta diagnos vilket omgående medförde att jag köpte stödstrumpor, skorpor på Konsum, Lux tvål och tandprotestandkräm precis så som gamla tanter gör. Vilken lycka att plötsligt åldras 40 år och känna mer samhörighet med rollatortanterna än med de åldersnojiga fjortismorsorna! Jag hade redan mamelucker men nu var det även dags att skaffa fotriktiga skor och kanske en galant liten käpp att använda på promenaden till ån för att mata änderna. Ja, ni har gissat rätt! Jag hamnade i en kris och kände mig uråldrig, döende, ful och jävligt sjuk. Men inte är jag den som ger upp så efter ett par timmar var denna kris över och jag bestämde mig för att helt dissa diagnosen och leva på som vanligt. Enda problemet var ju att varje promenad kändes som om någon låg i bakhåll och attackerade mina ben med yxslag. SÅ JÄVLA ONT GÖR DET! Första gången värken kom var jag övertygad om att jag fastnad i en rävsax eller att någon knivhögg mig i benet men så var ju inte fallet. Det var ju bara tantåkomman som slog till lite skoningslöst en dag i maj när solen sken.

Som ni förstår så har jag förträngt denna diagnos och levt på som vanligt tills jag insåg att värken förvärras och att jag var tvungen att ta en kontakt med läkare för en annan delikat sjukdom som jag också lider av. Nämnde då för denna "nya" läkare att jag hade fönstertittarsjukan och han fick lätt panik när han insåg att jag inte fått medicinering för detta eftersom det kan vara ett livshotande tillstånd och något som SKA behandlas. Omgående brakade karln iväg för att hämta pulsmätningsutrustning för att se hur nära döden jag egentligen var och nu ska ni få höra vad resultatet blev: DU HAR PERFEKTA PULSAR I BENEN OCH KAN OMÖJLIGEN HA DENNA DIAGNOS!!!!! Hur f-n är det möjligt att detta händer? Jag har alltså gått i tre år och glassat runt i tillvaron med mamelucker och stödstrumpor för att vara åldersadekvat när jag i själva verket är en milf, NOT! (Bryt inte ihop Flisan, mamma skojade bara!) Den där första läkaren som för tre år sedan satte diagnos hade säkert lika gärna kunnat sagt att jag borde avmaskas eller behövde en benprotes. Hon hade inte många rätt helt enkelt och jag har fram tills nu trott att det varit ett skämt när folk sagt att man kan få körkort, läkarleg etc i cornflakespaketet men det är SANT!
En annan sak som hände på denna vårdcentral var att jag skulle lämna blodprov för att min andra diagnos och sköterskan som ska sticka mig säger att hon har svårt att hitta ett kärl att sticka i. Jag är helt borta i denna värld så jag frågar henne om det är pulsen och känner efter när hon letar och då svarar hon lite smådrygt; Men snälla du, inte kan jag sticka i en artär, då skulle du ju få ett stort blåmärke! Självklart är det en ven jag vill sticka i. Grattis sabla skitsköterska! Nu har jag ett blåmärke på armen stort som ën fotboll och ont gör det...... jag överlever detta men lite ironiskt är det allt och jag har viss lust att gå tillbaka och visa upp min fina purpurfärgade arm. STICK åt helvete skulle jag också vilja säga men det är väl bara jag själv som förstår och uppskattar denna ordvits. Avslutningsvis i denna sjukjournal som jag nu håller på att skriva så ska jag skriva upp några av de biverkningar som min nya medicin kan ge:

Hallucinationer, tvångsmässigt köpbeteende, ofrivilliga rörelser, sömnstörningar, spelberoende, starkt behov av att bete sig på ett onormalt sätt, förvirring och onormal sexlust..... ja vad ska man säga om detta? Det kan bli en spännande vår och sommar med andra ord. Jag ser rubrikerna framför mig:

Galen kvinna i fyrtioårsåldern sågs idag på stan iförd stödstrumpor och händerna fulla av shoppingkassar samtidigt som hon uppvisade en ryckig och juckande gångstil. I munnen hade hon trisslotter som hon försökte skrapa med näsan men avbröts i sina försök av hastig insomning på stället.

Jag slutar här för nu är det dags att hasa sig in till tv-soffan där kvällens höjdpunkt snart börjar: Big brother! Tänk den som ändå var ung och fick vara med i en dokusåpa! ;)