drakenorebro

Ja ni, vad ska man säga. Jag har varit på Friskis och rört på kroppen och det var ett tag sedan kan jag säga. Efter fem minuters skakande och viftande är det dags att dricka vatten och då är jag så flåsig att jag nästan drunknar i vattenflaskan. Efter ytterligare fem minuter ser jag elefanter komma gående i någon form av synhallucination. När halva passet har gått är alla ruskiga symtom över och jag dansar som Kunta Kintes mamma! Jösses vilket tryck det är och gissa om jag är en jävel på att baka bröd, rensa i djungeln, trumma och klättra i träd.

Syrran och jag är ett med djungeln och vi skakar rumpa så tågen en mil bort spårar ur! När passet är över och det är dags att gå hem så inträffar det oundvikliga........ kroppen hinner ikapp och förstår vad som hänt och det är då som alla livsuppehållande funktioner sätter in. Typ; allt blod till hjärta och hjärna med den effekten att känseln i benen börjar avta och jag får problem att gå hem! Ser ut som en spetälsk när jag släpar mig hem över storbron och i den värsta av världar så är det just då någon fin bjudning på slottet och jag blir tvingad att hasa förbi limousiner med festklädda partypinglor som stirrar på mig som om jag luktar lika illa som jag ser ut! Det är bara att hasa vidare och be en stilla bön att ingen fotograf lyckas fånga mig på bild som sedan blir föremål för Ett med naturens tittarfråga; Gissa djuret?

Ja, nu är det gjort i alla fall och som alltid har jag en egenskapad regel och den lyder: Efter varje träningspass har man en timmes inkubationstid vilket innebär att det är fritt fram att äta vad man vill utan att det räknas. Så här ska huggas in på allt som är fyllt med choklad innan det är dags att placera sin fagra kropp i soffa och heja på Sverige i fotboll. Syrran, vi ses väl i Africa även nästa tisdag?

Jag tar inte ansvar för innehållet i detta inlägg då jag för tillfället inte är vid mina sinnes fulla bruk.