drakenorebro

Det jag inte kommer att bli känd för efter min bortgång är mitt lokalsinne. Jag hittar knappt i mitt eget hem och ibland kan man skratta åt eländet men för det mesta är det sorgligt smärtsamt att vara så vilsen här på jorden. GPS är världens bästa uppfinning om man kommer ihåg att ta den med sig! Jag har varit ute på resa i tjänsten och det höll på att bli en lååång resa när jag lotsade oss åt helt fel håll och nästan hamnade i Lappland. Tur att erfarenheten sa mig jag skulle använda en livlina och ringa en vän. Ringde min dotter som direkt konstaterade att jag hade vänt på Sverigekartan och omgående skulle vända om och vilken tur att mina usla gener inte gått i arv!

Ja, vad ska jag mer berätta? Kanske kan nämna att jag fick ett mindre psykbryt igår som resulterade i att jag gick hemifrån en sväng utan att ta med mig dörrnycklar. Vad tror ni hände då? Maken lämnade hemmet under tiden och jag kommer alltså inte in. Charmigt! Stod i trapphuset en halvtimme innan jag fick nog och ringde på hos grannen för att låna en telefon. Våra ytterdörrar är papperstunna så jag hörde bland annat hur killen där inne muttrade: vem fan är det som kommer nu? Jag fick i alla fall låna telefonen men inte svarade maken. Könsord! Skulle då ringa min son när jag insåg att jag inte har några telefonnummer i huvudet! Det enda nummer jag kunde komma på var min mormors och hon dog för 20 år sedan samt min systers men där var det upptaget. Jippi! Lyckokväll, köp en lott! För att göra en lång historia kort så kallade jag maken utvecklingsstörd och sen gick jag och la mig i ren ilska. Idag har jag bett om ursäkt.

Nu ska jag piffa till mig lite och sedan ska vi ut och äta. Ha en trevlig kväll. Jag återkommer en annan dag om jag hittar hem igen!