drakenorebro

Ni trodde jag glömt bort att jag har en blogg, va? Nej då, jag har bara straffat min blogg för att den krånglar och tappar bort inlägg etc. Här är det uppförsbacke kan jag säga. Jag längtar till semestern men tiden sniglar sig fram. Appropå sniglar så ska jag nu berätta om den vidriga lilla mördarsnigeln som slemmade sig fram mot vår uteplats. Den lämnade äckliga spår bakom sig när den sakta närmade sig våra växterna som den såklart planerade att glufsa i sig som om det vore en buffé ala Viking line. Tji fick du lilla snigge för där plockade maken upp dig på en spade, bar bort dit till en stenhög, slog ihjäl dig för att sedan begrava dig värdigt under en sten. Frid och fröjd, trodde vi. Nästkommande dag när jag går förbi graven så ser jag hur stenen är flyttad och graven är tom! Snigeln hade återuppståttt och kanske var det min fantasi men var det inte slemmiga spår på väg åt vårt håll? PANIK! Ska man ringa Anticimex och begära full utryckning för att en mördarsnigel som är död, återuppstått och nu planerar hämnd? I övrigt så väntar vi på semestern och låter tiden lufsa på. Vi funderar på att byta efternamn men har inte bestämt oss riktigt, vi ska provsitta en fullastad motorcykel inför semestern och mest för att testa så att vi kommer av och på graciöst med alla packväskor. Man vill ju liksom vara snygg när man gör entré i sommarsverige. Nu ska jag sjunga allsång med Måns och hans vänner. Ha det bra tills vi ses igen.... om inte snigeln ser mig först vill säga!