drakenorebro

Jaha, karaktär och uthållighet är ju inte direkt mina starkaste egenskaper så här är jag igen. Glapp i synapsen kan man kalla det. Jag trodde verkligen att jag hade bloggat klart men tji fick jag. Kan inte låta bli att dela med mig av allt fantastiskt som händer i mitt liv Mina dagar är fyllda av äventyr och spännande inslag så jag skulle inte bli förvånad om herr PicTure hör av sig och vill göra film. Den skulle kunna heta "Draken som självantände - en film om vanföreställningar".  Nej, inte fan kan mitt liv bli film. Det är så mediokert att det inte ens skulle finnas material till en kortfilm! Jag klagar inte på innehållet men visst kunde det få innehålla lite mer glitter och glamour. Jag kanske skulle gilla att vara prinsessa? Fina klänningar, glittriga skor och krona på huvudet. Knucke och Sillen till föräldrar och Madelenskan och Calle-Fille till syskon. Lyckos dem om de hade mig till syster!  Det finns en mening med allt och jag har nog inte de kungliga gener som behövs för att stå ut i the castle....

 

Bla bla bla. Nu byter jag samtalsämne och går över till Svenska rivieran. Skjut mig vilka pinsamma människor det finns i vårt avlånga land. Jag hoppas verkligen inte att vi exporterar dessa tv-serier vars enda mission tycks vara att få vårt vackra land att framstå som urmoder till världens alla freak! De ena är mer korkad än den andra och jag använder skämskudden så ofta att den snart växt fast på nästippen. Eller vad sägs om han som säger sig leva som indian men som sekunden senare erkänner att han inte kan ett skit om indianer. Han traskar däremot glatt omkring i indiankläder och friserad i rödfärgad mohikanfrilla. Jag skulle föredra att dela kalsonger med Homer Simson framför en tillvaro med Sitting Bull eller vad han kallar sig.

 

Ja, det var några korta reflektioner från mig. Jag är alltså tillbaka i cybervärlden och jag hoppas att ni som tidigare följt mig hittar tillbaka. Sköt om er! Själv ska jag bryta loss skämskudden från näsan och byta kanal till något mer sofistikerat såsom Ullaredsdokumentären!

 

Ps. Jag tränar fortfarande och är så stolt över mig själv. Stolt över att jag ännu inte lyckats fälla mig själv på aerobicpasset. Att jag viftar till en och annan deltagare och fortfarande håller på att drunkna i vattenflaskan är småsaker i sammanhanget!