drakenorebro

Medan ni andra rensar svamp eller blåbär så rensar jag tårkanalerna framför tv:n. Oj vad det bölas här hemma och jag förbannar min dåliga karaktär att jag inte kan låta bli att kolla på dessa sorgliga program. Just nu är det Sofias änglar som får mig att torka ut fullständigt. Jag hulkar och snorar som en influensasjuk åt den stackars pojkens öde. Jag är en mästare på att bli berörd av diverse tv-program, allt från dokumentärer till tecknat. För inte så länge sen kollade jag på Shrek och höll på att gråta ihjäl mig när träskmonstret och åsnan blev osams. Dumma dem!

Det som däremot inte berör mig ett dugg är de massmord jag med glädje ägnar mig åt på uteplatsen. Där nackas det hej vilt och jag drar mig inte för att salta ihjäl slemisarna som om de vore färskpotatisar! Jävla sniglar! Jag hatar dem så till den milda grad och anser inte att de har existensberättigande. De äcklar sig i klunga och de äter upp varandra. Utöver det så är det fan i mig blinda för rätt som det är så kan man ha en vidrig liten slemgurka krälande på foten. Då får jag panik och amputerar nästan min egen fot så äckligt är det.

Jag har börjat jobba efter semestern och igår morse när jag klev ut genom porten var den där....den gula kulan på himlen. Där uppe från en klarblå himmel satt solen och hånade mig när jag gick med tunga steg till saltgruvan. Hur är det möjligt att den sabla äggulan behagar komma när min semester är slut! Det skulle vara straffbart men vem ska man åtala? SMHI? Jag unnar mig några dagars bitterhet och när det ändå suger så kollar jag in ytterligare ett avsnitt av Sofias änglar. Ögonen rinner likt en röv som matats med lavemang men här ska knarkas sorgliga program innan kvällens jakt på de bruna slemisarna tar fart.