drakenorebro

Idag fyller min mamma år. Hon är en av de viktigaste personerna i mitt liv! Den positionen brukar ju mammor kunna ha så det i sig är väl inte så unikt. Vad som är unikt med min mamma är att hon aldrig ljugit och aldrig yppat en svordom. Av henne hade jag ingen hjälp med vita lögner när jag växte upp. Jag hade en efterhängsen "kompis" som dök upp i tid och otid och ibland orkade jag bara inte prata och bad mamma säga att jag inte var hemma.... Jo tjena, från gömstället kunde jag höra morsan glatt säga att jag var hemma och därefter ropa mitt namn. Jag kan ta fler exempel men de är inte till min fördel så jag avstår.

Jag är dessutom en kopia av min mamma, både i utseende och i rörelser. Jag är så lik min mamma att jag tar fel på henne och mig själv om vi står framför en spegel. Dessutom har jag hennes rörelser. Det har inte alltid varit så roligt att höra det men idag är jag stolt över att likna en så godhjärtad människa. Att sen en ungjävel frågade om vi var syskon är dock inte lika charmerande. Mamma och jag åkte tåg till Oslo. Eller rättare sagt, vi åkte inte tåg för det var fel på tåghelvetet så vi satt fast 14 timmar i Värmlandsskogen. Som om inte det var illa nog hade denna lilla vanartade pojke den dåliga smaken att fråga om vi var syskon. Har du dödslängtan unge, utbrast jag medan mamma skrattade och gjorde ungen till arvinge på studs. Ni som inte känner mig anmäler väl denna blogg i detta nu för våldsamma inslag men jag skojar lite... dock är det sant att jag hade lust att spöa upp honom lite i alla fall.

Nog om min mamma. Jag ska avsluta detta virriga inlägg med att berätta att maken nyss fick göra en hjälteinsats och kasta ut en mördarsnigel som smugit sin in i vardagsrummet för att kolla på Idol. Den var lång och sög sig krampaktigt fast i parketten för att slippa bli utkastad. Hur är det möjligt att det finns sååå många kryp mitt i stan!?

Tack och adjö för ikväll