hantlar och andra dödliga ting
Jag har en del reflektioner över det här med att träna på gym. Så fort man lyfter något på mer än sex kilo så har ansiktet en tendens att krampa och göra ofrivilliga grimaser. Så jävla jobbigt att stå där bland folk och vara så medveten om att trynet lever sitt eget liv och det på ett sätt som inte förstärker min annars så naturliga skönhet. Min man är en riktig snygging men just idag spanade jag in honom när han tränade och samma fenomen drabbar honom. Han ser ut som en uppretad hund när de rycker i mungipan. Det var jag såklart tvungen att reta honom för men jag insåg att det var dags att sluta när grimaserna ackompanjerades av morrande. Risken hade annars varit att jag fått gå hem med en femkiloshantel intryckt i käften och det hade jag inte orkat! Har fullt upp att släpa hem kroppen som den är efter ett träningspass.
En annan sak som händer på gymmet är när jag ska göra knäböj och snöar in på att mina byxor ska spricka och hur jag då ska lyckas lotsa mig själv ut ur gymmet. En tvångstanke jag lagt mig till med sedan en dams byxor sprack under ett skivstångspass och halva mumindalen blev synlig inför mina och alla andras ögon. Helt coolt plockade hon undan sina saker och tackade för sig, svassade ut ur lokalen med arslet till allmän beskådan. Vilken stjärna! Jag skulle dö skämsdöden om mina brallor sprack och ni kan ge er fan på att det skulle hända just en sådan dag när jag tagit på mig de skönaste men fulaste mameluckliknande trosorna som finns och som maken för övrig hatar. Det skiter jag i! De är så sabla sköna och vid min ålder går bekvämlighet före sexighet. I alla fall för det mesta.
Jag känner ett visst motstånd till utfallssteg och tror att det helt enkelt beror på att det är så jäkla jobbigt. Vissa dagar kan jag inte förmå mig att göra dessa skitsteg fast jag borde. Har lust att slå ner alla som helt lättvindigt gör dessa steg och dessutom inte ens är svettiga. Far åt skogen! Vad är det för fel på dem? Gör man utfallssteg ska det synas att det är ett lidande utan dess like och de som har den dåliga smaken att le under tiden borde få en smäll på näsan! Som ni märker har jag en del att jobba på....
Jag skulle kunna skriva mer här men jag är så sabla trött efter dagens bravader. Så slutkörd att jag höll på att drunkna i min vattenflaska så nu är det snart sängdags här i draknästet. Vi ses en annan dag när jag har något nytt att berätta.
En annan sak som händer på gymmet är när jag ska göra knäböj och snöar in på att mina byxor ska spricka och hur jag då ska lyckas lotsa mig själv ut ur gymmet. En tvångstanke jag lagt mig till med sedan en dams byxor sprack under ett skivstångspass och halva mumindalen blev synlig inför mina och alla andras ögon. Helt coolt plockade hon undan sina saker och tackade för sig, svassade ut ur lokalen med arslet till allmän beskådan. Vilken stjärna! Jag skulle dö skämsdöden om mina brallor sprack och ni kan ge er fan på att det skulle hända just en sådan dag när jag tagit på mig de skönaste men fulaste mameluckliknande trosorna som finns och som maken för övrig hatar. Det skiter jag i! De är så sabla sköna och vid min ålder går bekvämlighet före sexighet. I alla fall för det mesta.
Jag känner ett visst motstånd till utfallssteg och tror att det helt enkelt beror på att det är så jäkla jobbigt. Vissa dagar kan jag inte förmå mig att göra dessa skitsteg fast jag borde. Har lust att slå ner alla som helt lättvindigt gör dessa steg och dessutom inte ens är svettiga. Far åt skogen! Vad är det för fel på dem? Gör man utfallssteg ska det synas att det är ett lidande utan dess like och de som har den dåliga smaken att le under tiden borde få en smäll på näsan! Som ni märker har jag en del att jobba på....
Jag skulle kunna skriva mer här men jag är så sabla trött efter dagens bravader. Så slutkörd att jag höll på att drunkna i min vattenflaska så nu är det snart sängdags här i draknästet. Vi ses en annan dag när jag har något nytt att berätta.
det där med kollegor...
... är ju oerhört intressant och spännande tycker jag. Idag blev jag påmind om en f.d kollega som var mycket speciell. Vi arbetade ihop för många år sedan, eller rättare sagt var det alla andra som arbetade och inte han. För det mesta satt han på en stol i mitt rum och gnällde över livets innehåll. Det kunde handla om den oförstående frun, mossan i gräsmattan, för liten vinst på lotto etc. Ett jävla gnäll hela dagarna förutom när det gällde en sak; sin pappa. Denna man var Guds gåva till mänskligheten om man skulle tro min kollega. Det var så många superlativ om denna pappa att jag hade kunnat bli kär i karln om det inte vore för en sak, jag kände pappan. Han var inte hälften så bra som hans parasit till son ville få det att låta. Han var och är säkert fortfarande en skitstövel som borde paras ihop med HollywoodGunilla! Sonen hade pappakomplex så inte ens Freud hade åtagit sig denna utmaning. Här hade det inte bara varit trassel i den anala fasen utan i alla faser!
Jag har inte träffat denna kollega på många år men blir så nyfiken på om han fortfarande sitter hos någon kollega och gnäller dagarna i ända eller om något hänt som fått honom att se ljust på livet och tillvaron. Jag hoppas det men må jag slippa få honom som kollega igen. Då går jag i förtida pension även om det bara ger 12.50 kr i månaden!
Ikväll har jag tränat och "crosstrainat" 5,5 km i ett sabla tempo med Abba i lurarna. Jag är smärtsamt medveten om att jag stundtals sjöng högt eller log som en fjant åt alla barndomsminnen som dök upp till vissa låtar. Jag blev en riktig dancing queen ibland.... när chiquitita spelades rodnade jag lätt eftersom den påminde om chiquita och gårdagens banankontakt. Min perversa hjärna får aldrig vila....
Jag har inte träffat denna kollega på många år men blir så nyfiken på om han fortfarande sitter hos någon kollega och gnäller dagarna i ända eller om något hänt som fått honom att se ljust på livet och tillvaron. Jag hoppas det men må jag slippa få honom som kollega igen. Då går jag i förtida pension även om det bara ger 12.50 kr i månaden!
Ikväll har jag tränat och "crosstrainat" 5,5 km i ett sabla tempo med Abba i lurarna. Jag är smärtsamt medveten om att jag stundtals sjöng högt eller log som en fjant åt alla barndomsminnen som dök upp till vissa låtar. Jag blev en riktig dancing queen ibland.... när chiquitita spelades rodnade jag lätt eftersom den påminde om chiquita och gårdagens banankontakt. Min perversa hjärna får aldrig vila....
Banankontakt
Hej på er! Oj vad länge sen jag skrev här i bloggen. Vad har hänt sedan sist? Jag har varit på romantisk date med Thomas Bodström, håret har växt 50 cm, jag har tränat bort både gäddhäng och hängbuk, slutat äta godis och sist men inte minst insett att mitt liv är så grått och tråkigt att jag tvingas ljuga ihop ett spännande liv.
Jag skojar lite.. jag har dock tränat som en tok den senaste tiden och det är inte för att jag ska bli muskulös och graciös, det är enbart för att jag tvångsmässigt inte kan sluta suga ur chokladsåstuben eller slicka på allt som är sött. Att det ska vara så förbannat svårt att avhålla sig från godis. Jag ser fram emot den dagen då forskningen visar att en påse ostbågar om dagen ger evigt liv! Om man sen får varva frossandet av gula bågar med Marabou choklad så kommer jag vara lyckligast på jorden! Ett halleluljamoment som Kirstimedkonstigprickipannan skulle ha utropat!
Ni som känner mig privat eller har läst min blogg vet att jag inte är så pryd av mig och att jag utan större svårigheter kan prata om allt som har med sex eller udda böjelser att göra. Men kära vänner! Idag hände något ovanligt. Jag skalade en banan som var grov som en björkstam och formad som ett manligt könsorgan. Förvisso har jag en kär kollega som säkert skulle benämnt den som en "normalstor penis" men i min värld var den gigantisk och lika plötsligt som ett slaganfall kände jag att jag rodnade när jag skulle stoppa den i munnen. Bananen blev uppäten och en kvart senare hade rödfärgen lämnat mitt tryne. Jag hann dock föreviga organet innan det åts upp ;)
Jag borde resa på röven och städa här hemma men jag har verkligen inte lust. Jag tror jag beger mig ut i köket för ett litet sug ur tuben och sedan får vi se om lusten att städa infinner sig. Jag är helt slut efter dagens banankontakt!
Jag skojar lite.. jag har dock tränat som en tok den senaste tiden och det är inte för att jag ska bli muskulös och graciös, det är enbart för att jag tvångsmässigt inte kan sluta suga ur chokladsåstuben eller slicka på allt som är sött. Att det ska vara så förbannat svårt att avhålla sig från godis. Jag ser fram emot den dagen då forskningen visar att en påse ostbågar om dagen ger evigt liv! Om man sen får varva frossandet av gula bågar med Marabou choklad så kommer jag vara lyckligast på jorden! Ett halleluljamoment som Kirstimedkonstigprickipannan skulle ha utropat!
Ni som känner mig privat eller har läst min blogg vet att jag inte är så pryd av mig och att jag utan större svårigheter kan prata om allt som har med sex eller udda böjelser att göra. Men kära vänner! Idag hände något ovanligt. Jag skalade en banan som var grov som en björkstam och formad som ett manligt könsorgan. Förvisso har jag en kär kollega som säkert skulle benämnt den som en "normalstor penis" men i min värld var den gigantisk och lika plötsligt som ett slaganfall kände jag att jag rodnade när jag skulle stoppa den i munnen. Bananen blev uppäten och en kvart senare hade rödfärgen lämnat mitt tryne. Jag hann dock föreviga organet innan det åts upp ;)
Jag borde resa på röven och städa här hemma men jag har verkligen inte lust. Jag tror jag beger mig ut i köket för ett litet sug ur tuben och sedan får vi se om lusten att städa infinner sig. Jag är helt slut efter dagens banankontakt!
