drakenorebro

Nu ska den sabla herr G styckas och stoppas i sopsäck för att sen dumpas i närmsta soprum. Jag har även hört att den kan sänkas ner i vatten med en tyngd runt grenen och sedan gör fiskarna jobbet. Men tänk om tyngden lossnar och herr G flyter upp och så har jag lämnat fingeravtryck som finns i något register! Då är det ju kört! Hur ser straffskalan ut när det gäller sånt? Jag tror nog att det får bli styckning. Jag använder mig väl av kvinnlig list och mina oskyldiga blå ögon och får maken att göra grovjobbet och på sätt går jag fri. 

 

Om någon nu är på väg att ringa polisen så kan jag meddela att herr G inte är grannen eller någon hemlig älskare utan snarare vår gran. Den stora granna granen som vi tillsammans med barnbarnen släpade hem från torget lagom till första advent. Den har stått på vår uteplats eller rättare sagt legat lika ofta som den stått. Takras och blåst har förvandlat idyllen till en krigszon och ibland har vi inte rest upp den förrän det slutat blåsa....typ runt  tredje advent. Jag hatar när det blåser och jag hatar liggande granar. Till sist fick vi nog och skruvade fast julgransfoten i trägolvet. Nu när granen ska styckas som straff för alla ligg så kommer vi säkert inte få loss julgransfoten men vi kanske kan sätta parasollet där eller en midsommarstång. Det är ju inte alla som har det mitt på altangolvet och så får ju grannarna något att prata om,

 

För övrigt har det varit en fantastisk helg i Drakens håla. Besök som får hjärtat att svämma över av kärlek, hopp och glädje! Nu sitter jag här i min nya fleecepyjamas och försöker få till detta blogginlägg samtidigt som jag tittar på Laleh på tv. Jag kanske ska börja sjunga! Det måste ju vara bra rent fysiskt i kombination med glasblåsning! Jag vet egentligen att jag inte kan sjunga dels för att jag en gång spelade in mig själv, dels för att mina barn tårögt bad mig läsa istället för att sjunga när de var små. Jag har även sjungit för barnbarnen som istället för att lyssna intresserat satte på sig mössa med öronlappar, blev tårögda eller frivilligt bad mig byta blöja på dem. Till sist fattade jag piken men jag tror nog att jag kan lära mig om jag bara övar ordentligt och tar cirka 200 sånglektioner hos någon tapper sångpedagog som dock INTE får lida av dödslängtan. 

 

Nu ska jag lämna er för denna gång och leta fram sågen så att maken har något att ägna sig åt när han vaknar runt sjutiden imorgon. Själv ska jag nog unna mig lite sovmorgon och sänghäng. I alla fall tills granen är lagt i sopsäck! Imorgon är jag tillbaka med en redogörelse av det flexpass jag ska gå på. Såvida jag får isär alla kroppsdelar som ska böjas och lindas i omöjliga övningar. 

 

Jag började ju på buggkurs i höstas och trodde på riktigt att jag var en naturbegåvning som snabbt skulle avancera till mästerskap och berömmelse. Det konstiga är att jag hade fel! Första kurstillfället kändes bara roligt och väldigt enkelt där vi fick lära oss grunderna; att räkna till fyra och flytta fötterna enligt instruktion var ju inte så svårt! Men säg den lycka som varar för evigt!

Ganska snart insåg jag att de förare jag bäst kunde jämföra mig med var "min brors bästa vän" och "Stinky". Jag tänkte strategiskt och ställde mig på noga utvalda platser så jag skulle slippa dessa två stelbenta och ocharmiga män men då fick jag istället ett kadaver till förare som påstod att det var något fel på mina armar. Han kunde INTE förklara vad som var fel och inte heller hade slemhelge den insikten att det kanske var honom det var fel på! Jag började tröttna men tog mig dit varje söndag i hopp om att polletten skulle trilla ner så att jag plötsligt skulle röra mig över golvet som det proffs jag ärligt trodde att jag var. Nu inträffade inte det riktigt och jag började ge upp trots att majoriteten av alla dansvänner var mycket trevliga och roliga. Droppen blev när vi verkligen skulle fokusera och lyssna på musiken och samtidigt följa takten! Det var samma känsla av panik som när jag var liten och insåg att tomten inte var någon annan än en släkting som motvilligt tvingats trä på sig röda kläder och lösskägg för att i bästa fall glädja oss barn. Jag gav upp och slutade med dansen innan kursen var slut. Jag är ju för sablar tondöv! Jag hör ingen takt och jag fattar inte hur man ska dansa i ett L. Jag begriper inte heller vad baktakt innebär och inte fan tänker jag lära mig det,

Jag ska börja blåsa glas istället. Hur svårt kan det vara? Man blåser i ett rör och snurrar lite hit och dit och sedan har man gjort sig ett glas som självaste kungen skulle kunna dricka ur på nobelfesten! Det ska bli min nya karriär. Jag ska sitta där i min lilla glashytta på Gotland och blåsa glas lika frekvent som kaniner gökar. Sen ska jag sälja mina glas till "min brors bästa vän" och "Stinky" när dom är på träningsläger i Visby! Så får det bli. Alla övriga vänner jag fick på buggkursen ska få varsitt glas som tack för stödet och alla peppande ord, Mitt lilla granbarr till vän ska få ett alldeles speciellt vackert glas för att hon var så snäll och lånade ut sin man till mig på fridansen!

Nu ska jag leta hytta på Gotland och sen är det bara att börja blåsa!

Jag ska söka till Sveriges mästerkock eftersom jag har en sån fantastisk rätt att erbjuda och överraska med. Jag ska laga potatismos med Nonstop i. Det åt jag som liten och bara jag tänker på det så börjar jag dregla. Potatis och choklad i kombination hör ihop lika bra som sol och hav. Vill man göra det lite mer avancerat steker man några fina fiskpinnar och äter till. De som känner mig vet att jag är mycket petig med mat. Jag är alltid oroad över vad för mat jag ska få när vi är bortbjudna. Är det svamp kan jag inte ens tvinga i mig det och serveras det minsta rött kött så får jag nästan en panikattack och tvingas fejka ett ep-anfall för att slippa äta. Det går bara inte! Idag ska ju maten vara så speciell att man inte ens kan se vad fan det är som ligger på tallriken. Att servera skum är ju oerhört populärt men ärligt talat, vem tycker att det är gott? Champagneskum låter ju flott men det dricker jag helst. Ska det vara skum ska det vara i form av tomte eller banan. Så mina kära läsare, våga prova potatismos med Nonstop så hamnar ni garanterat i himmelriket!

Nu är jag tillbaka och jag har så mycket jag skulle vilja skriva om men jag vet inte vad jag ska välja. Jag måste nog ändå börja med dagens urladdning i bilverkstan där den sabla tönten trodde att kundservice innebär att försöka be kunden att dra åt helvete på ett sådant sätt att kunden ser fram emot resan. Nice try, din sabla åsnepung. Det finns saker jag kan låta passera men en saltad räkning tillsammans med lögner och rent skitprat fastnar direkt i mitt filter och då blir jag arg. Argumentation utbröt och jag ska ärligt säga att jag njöt av att krossa det lilla aparslet som förlorade duellen. Jag och maken gick därifrån med halverad kostnad och en servad bil. Jag skulle aldrig ställt till med denna scen om det inte vore för deras fulspel. Så kan det gå och striden slutade med att jag dubbades till Superdraken!  Jag fick gå ut en gång och kyla ner mig men sen var det tillbaka in i striden. Så är det någon som behöver en galen medelålders tant som stöd när affärer ska göras så finns jag tillgänglig. 

 

Jag har för övrigt förlagt mig själv med köpstopp och det går sådär. Jag brukar hävda att allt jag köper på rea egentligen är ett sparande men den där ekonomen jag lovade evig tro och kärlek håller inte med. Han behöver nog gå en kurs i hur man köper sig rikedom! Å andra sidan så lägger han en del pengar på det röda aset i garaget som han dessutom kallar Sessan. Jag är inte svartsjuk men den där jävla Sessan är INTE min bästa vän. Jag har åkt med på aset en gång och satt som en flodhäst med ryggskott bakpå. Sessan är alltså en motorcykel som min man troligen skulle ta upp i lägenheten om det fanns hiss. Jag brukar ge henne fuckyoufingret när jag går förbi i garaget och det kanske är lite barnsligt men jag tycker nog att hon duckar lite där hon står. 

 

Idag var jag sugen på en semla men jag stod emot.... tills jag kom hem och åt upp alla kvarvarande skumtomtar tillsammans med en hel förpackning pepparkakor. Vad lärde jag mig av det? Att  jag skulle ha ätit semlan! Jag har i alla fall börjat träna igen och det är ju imponerande att jag lyckades ta mig i kragen. Jag började med ett yogapass och det var första gången jag testade det. De där ställningarna som hör till yoga är ju inte helt enkla att begripa sig på. Upp i katten, ner i kossan och sen känner ni hur värmen strålar ut i stjärnspetsarna. Eh, jaha, Jag sneglade mot maken som faktiskt var den som lurade med mig på passet men han låg med en arm rätt upp i luften körde någon egen yogaställning typ giraffen. Jag ska ge det en ny chans och kanske kan jag få till en perfekt kossa när terminen närmar sig slutet. 

 

Nu hör jag något ropa! Det är visst skumtomtarna som gjort sig osams med pepparkakorna där nere i magen och nu vill ha popcorn som sällskap. Jag checkar ut härifrån och hoppas att vi ses nästa gång jag delar med mig av mitt enkla liv. 

 

God natt

 

 

 

 

... är ju oerhört intressant och spännande tycker jag. Idag blev jag påmind om en f.d kollega som var mycket speciell. Vi arbetade ihop för många år sedan, eller rättare sagt var det alla andra som arbetade och inte han. För det mesta satt han på en stol i mitt rum och gnällde över livets innehåll. Det kunde handla om den oförstående frun, mossan i gräsmattan, för liten vinst på lotto etc. Ett jävla gnäll hela dagarna förutom när det gällde en sak; sin pappa. Denna man var Guds gåva till mänskligheten om man skulle tro min kollega. Det var så många superlativ om denna pappa att jag hade kunnat bli kär i karln om det inte vore för en sak, jag kände pappan. Han var inte hälften så bra som hans parasit till son ville få det att låta. Han var och är säkert fortfarande en skitstövel som borde paras ihop med HollywoodGunilla! Sonen hade pappakomplex så inte ens Freud hade åtagit sig denna utmaning. Här hade det inte bara varit trassel i den anala fasen utan i alla faser!

Jag har inte träffat denna kollega på många år men blir så nyfiken på om han fortfarande sitter hos någon kollega och gnäller dagarna i ända eller om något hänt som fått honom att se ljust på livet och tillvaron. Jag hoppas det men må jag slippa få honom som kollega igen. Då går jag i förtida pension även om det bara ger 12.50 kr i månaden!

Ikväll har jag tränat och "crosstrainat" 5,5 km i ett sabla tempo med Abba i lurarna. Jag är smärtsamt medveten om att jag stundtals sjöng högt eller log som en fjant åt alla barndomsminnen som dök upp till vissa låtar. Jag blev en riktig dancing queen ibland.... när chiquitita spelades rodnade jag lätt eftersom den påminde om chiquita och gårdagens banankontakt. Min perversa hjärna får aldrig vila....

Jag behövde en svart kjol men hittade ingen. Hade ett svagt minne av att jag ska äga en men icke. Ut och inhandlade en kjol och till den ett linne. Inga konstigheter så långt.

Igår attackerade garderobsmonstret helt utan förvarning. Jag trodde för ett kort ögonblick att någon gömt sig i min garderob och liksom kastade ut kläderna över mig... det var helt enkelt tyngdlagen som gjorde sig påmind. Högst upp på högen landade en svart kjol. Dock inte den jag nyligen köpt men en mycket snarlik variant som måste tillhöra mig då maken inte använder kjol, vad jag vet.

När jag försökt trycka tillbaka klädhögen in i garderoben i typ 15 minuter insåg jag mig besegrad och gjorde ett försök att börja sortera trasorna. Hittade även ett likadant linne som jag nyss köpt, dock i annan färg. Nu får det vara nog! Jag måste städa mina klädskåp för annars blir jag ruinerad. Jag är mycket oroad över mitt minne som tydligen är ett minne blott. Jag är glad att jag hittar hem, känner igen mina barn etc. Dessvärre är det samma sak med stövlar. Det är om möjligt en ännu mer pinsam historia som jag kommer att ha glömt om tre minuter. Tack och lov.

Avslutar med något helt annat. Blev lite trött och la mig på soffan och som den självklaraste sak i världen somnade jag såklart. Fanns det en tävling i snabbt insomnande skulle jag tveklöst vinna. Vaknade med kramp i båda armarna då jag i ena handen höll hårt i fjärrkontrollen och i den andra handen kramade ett kolapapper som om det gällde livet. Dreglet rann nerför kinden och ögonen var lika svåra att öppna som makens plånbok. Fy fan vad jobbigt det är att vakna så. Har varit med om det någon morgon när väckarklockan ringt. Båda armarna sover så det är omöjligt att stänga av klockan som ilsket tjuter i hyllan. Det går inte att kontrollera sina rörelser och det har hänt att jag gett mig själv en "rak" höger. Aj! Det värsta var en gång för många år sedan när min egen högerarm hade somnat så till den milda grad att jag verkligen inte fattade att det var min egen arm som låg där bredvid mig. Maken gick upp och jag väste ur mig ett dödsskrik i panik tills jag insåg att det inte var han som tappat sin arm och att ingen gjort intrång i min säng. Armen var min och det blev jag smärtsamt påmind om när känseln sakta började återvända.

Tack för idag kära läsare

Kallefille ska bli pappa och har sin Fiona. Knucke har Sillen så min chans att bli svensk prinsessa är därmed över. Ja ja, vad är väl en bal på slottet..... blir lite deppig när jag tänker på det men min tiara kan ingen ta ifrån mig! 

Jag har haft ångest i flera dagar av att det dragit ihop sig till vägning på tjockisklubben. Idag tog jag tjuren vid hornen och gick dit i alla fall. Helt övertygad om att jag gått upp två kilo över min målvikt och därmed skulle få betala dagens vägning samt hängas upp i skampålen på torget där förbipasserande skulle få spruta chokladsås över mig..... direkt från tuben! Jag hade fel. Jag har hållit min målvikt trots godis, kakor, tårta och "litervis" med bubbel och andra drycker innehållande viss promille. Jag är så glad och stolt över mig själv för att jag håller kollen trots att jag unnar mig en del för mina points, Det har jag firat med både mumsmums och salta pinnar, på samma gång! Det ska ni prova. Det blir en smakkrock som är lika spännande som de första bilderna från månlandningen! Nu ikväll ska jag städa. Vanligtvis min passion men inte ikväll. Jag är trött och vill lägga mig och läsa min spännande bok. Jag som inte är ett dugg känslig eller pryd har dock lite problem med att läsa om porriga saker i böcker som jag lånat av min mamma. Hm, har min mamma läst detta snusk? Jag kippar efter andan en kort stund och försjunker sen in i snusket igen. Gubben ska ta med sonen och träna så då blir jag ensam här hemma. Apropå porr så kanske jag ska ta mig ett sug chokladsås innan han med snabel får komma ut ur garderoben och göra sitt jobb. Imorgon är det fredag och helgen består av mycket roligheter med familj och vänner. En mindre rolig helgaktivitet blir att städa garderoberna. De är så fulla av intryckta ihopknölade kläder att jag verkligen inte vet hur jag ska börja. River jag ut allt på golvet finns ju risken att jag begravs under tygmassorna och då hälften säkerligen är i syntet är ju risken överhängande att jag kvävs där under. Hur kul låter det?! Imorgon fyller en riktigt kär vän till mig jämnt. Hon är värd stort firande och jag är så glad att vi blivit vänner. När vi ses blir det mycket prat och mycket skratt precis som det ska vara! Grattis i förskott kära J!

När jag var 17 år var det 80-tal och en av de bästa tiderna i mitt liv (bortsett från man, barn, barnbarn etc) Det var fester för jämnan, jag var smal som en sticka och aldrig hungrig och jag hade min stil oavsett vad andra tyckte. Tjoho tänker jag idag, 30 år senare! Var jag möjligen mentalt instabil på den tiden? Jag ska dela med mig av några minnen så får ni i er fantasi försöka tänka hur det kunde se ut. Håll i er för nu kör vi stylingtips från Draken:

1. Stor fest på gång och jag ville synas. Satte på mig en svart kort kjol och svart sidenskjorta. Så långt inga konstigheter men nu ni! En röd och en svart sko (pumps) ett svart och ett rött örhänge samt ett rödsvart diadem i håret som var så tuperat att jag killade mångubben under foten. Alla tittade på mig men jag tänkte att de tyckte att jag var cool. Ingen insikt med andra ord.

2. Till skolan kunde jag gå i jeans som jag dekorerat med pärlor både här och där. Isydda spetstygskilar i sidorna på brallorna och nu till det värsta. En utochinvänd ljusblå collegetröja med påsydda spetsband till krage och muddar. Så jävla ful att jag kunde blivit åtalad för förargelseväckande beteende. Men jag hade skapat kreationen själv och var stolt som en nobelpristagare över min stil.

3. Snodde mormors blommiga städrock och kombinerade den med gamla mormorskängor. Satte mig på bussen och insåg att folk tittade på mig med samma blick som forskarna studerat bockstensmannen. Självförtroende försvann lika fort som lönen och jag försökte krypa ner i min egen väska. Det gick sådär kan jag säga men hem kom jag och städrocken gömdes väl.

Det var några fina klädminnen och fortfarande så här 30 år senare kan jag unna mig ett återfall och sätta på mig lite udda kläder.... bara för att jag kan och vill återuppleva känslan av att vara cool.

I januari 2005 tog jag farväl av en av mitt livs viktigaste personer. Min pappa. Det var det hitintills sorgligaste och mest smärtsamma jag upplevt. Det gick så fort och var så overkligt att stå vid hans sida när allt stängdes av och han tog sitt sista andetag. Enda trösten var att han slapp lida. Han blev bara 59 år. Idag skulle han fyllt 70 år och vi har firat honom med tårta, ljus och minnen.

Jag är i stora delar lik min pappa. Samma humor och samma ironi. Jag saknar våra samtal och hans ständiga omtanke om mig och min familj. Jag minns situationer då han fick mig att skämmas som en tok och jag minns situationer där han fick mig att tokskratta. Min pappa är så saknad men inte bortglömd. Han finns med oss i våra hjärtan och i våra minnen och det kommer han för alltid att göra. Just idag tror jag att han firar sin födelsedag tillsammans med sina föräldrar och sin bror som alla i himmelen bor.

Grattis fina pappa på 70-årsdagen. Jag älskar dig och saknar dig

Jag hade skrivit ett, i mitt tycke, mycket roligt inlägg om min korta karriär som låtskrivare. Dessvärre är jag halvblind utan mina glasögon och det i kombination med en jagharbråttomgen är dessvärre ingen bra kombo. Jag tryckte bort hela inlägget och som straff åker datorn in i frysen och jag själv måste äta kaviar! Fy fan för fiskägg. Jag spyr