Midsommar i midvintertid
Fantastisk värme där ute! Det gäller att gå mitt i skinnet så man inte fryser ihjäl. Som grädde på moset så regnar det iskallt vatten som lägger sig som ett ytskikt av is på kroppen och skapar den mest frissiga frisyren någon skådat. Härliga midsommartid!
Jag har i alla fall bestämt mig för att göra avtryck denna midsommar och därför har JAG åtagit mig att baka morgondagens tårta. Som vanligt är jag övertygad om att den kommer bli sagolikt vacker och smaka lika gott. Om jag däremot utgår från beprövad erfarenhet så kommer den se ut som en bajshög och smaka ungefär detsamma. Men hoppet är det sista som överger så än så länge tror jag att den kan platsa i konditorlandslaget om det nu finns ett sådant.
Igår hämtade vi ut ett sju kilo tungt paket från Matsmart. Jag kom inte ihåg vad jag hade beställt men jag blev väl inte helt chockad över innehållet. Typ sju kilo onyttigheter. Maken bar hem paketet och han är dessvärre en aning handikappad med sitt diskbråck men åtog sig ändå att bära hem kalorierna. På vägen hem tyckte jag lite synd om honom där han haltade fram i regnjacka och kortbyxor medan regnet sakta dränkte allt i sin väg. Plötsligt öppnar en liten flygande varelse sin akter och släpper bomben som landar på makens luva. Mysigt! Då kan man tycka att det var tur att det regnade för annars hade han inte haft luvan uppfälld och då hade skiten landat någonstans vid makens öra och det är ju ännu mer superäckligt! Jag hade vovven som då bestämde sig för att sympatisera med fågelskrället och satte sig och gjorde nr 2 precis utanför en butik. Önskade att jag hade skämskudden med mig men det var bara att plocka upp godsakerna och jag behövde ju inte ens låtsas att det regnade!
Jag inser att mina inlägg ofta handlar om fåglar och deras avföring och det här inlägget var såklart inget undantag. Jag har ingen aning om vad det beror på men en anledning kan ju vara att vår innergård bebos av diverse olika fågelarter. Just nu har vi swingersduvor som flyttat hit. De är tre stycken och verkar kära i varandra alla tre. De tycks dock helt sakna intelligens och borde fråntas sina flygcertifikat om de nu har några. Går man över gården ska man inte bli förvånad om man rätt som det är har en duva inmonterad i skallen. I den bästa av världar missar den och viftar till en med vingen. Jävla amatörer. De är direkt livsfarliga och inte heller begriper de att akta sig när vovven attackerar. Det får hon såklart inte göra men ibland är man inte beredd och då är det bra nära att hon lyckas fånga en. Frågan är hur hon skulle reagera om hon lyckades och vad tusan skulle jag göra med en duva?
Nu ska jag påbörja århundrades magnifika tårta och har ni tur får ni se en bild på mästerverket. Har ni otur får ni nog se en bild i alla fall!
Trevlig midsommar önskar jag er alla!
Jag har i alla fall bestämt mig för att göra avtryck denna midsommar och därför har JAG åtagit mig att baka morgondagens tårta. Som vanligt är jag övertygad om att den kommer bli sagolikt vacker och smaka lika gott. Om jag däremot utgår från beprövad erfarenhet så kommer den se ut som en bajshög och smaka ungefär detsamma. Men hoppet är det sista som överger så än så länge tror jag att den kan platsa i konditorlandslaget om det nu finns ett sådant.
Igår hämtade vi ut ett sju kilo tungt paket från Matsmart. Jag kom inte ihåg vad jag hade beställt men jag blev väl inte helt chockad över innehållet. Typ sju kilo onyttigheter. Maken bar hem paketet och han är dessvärre en aning handikappad med sitt diskbråck men åtog sig ändå att bära hem kalorierna. På vägen hem tyckte jag lite synd om honom där han haltade fram i regnjacka och kortbyxor medan regnet sakta dränkte allt i sin väg. Plötsligt öppnar en liten flygande varelse sin akter och släpper bomben som landar på makens luva. Mysigt! Då kan man tycka att det var tur att det regnade för annars hade han inte haft luvan uppfälld och då hade skiten landat någonstans vid makens öra och det är ju ännu mer superäckligt! Jag hade vovven som då bestämde sig för att sympatisera med fågelskrället och satte sig och gjorde nr 2 precis utanför en butik. Önskade att jag hade skämskudden med mig men det var bara att plocka upp godsakerna och jag behövde ju inte ens låtsas att det regnade!
Jag inser att mina inlägg ofta handlar om fåglar och deras avföring och det här inlägget var såklart inget undantag. Jag har ingen aning om vad det beror på men en anledning kan ju vara att vår innergård bebos av diverse olika fågelarter. Just nu har vi swingersduvor som flyttat hit. De är tre stycken och verkar kära i varandra alla tre. De tycks dock helt sakna intelligens och borde fråntas sina flygcertifikat om de nu har några. Går man över gården ska man inte bli förvånad om man rätt som det är har en duva inmonterad i skallen. I den bästa av världar missar den och viftar till en med vingen. Jävla amatörer. De är direkt livsfarliga och inte heller begriper de att akta sig när vovven attackerar. Det får hon såklart inte göra men ibland är man inte beredd och då är det bra nära att hon lyckas fånga en. Frågan är hur hon skulle reagera om hon lyckades och vad tusan skulle jag göra med en duva?
Nu ska jag påbörja århundrades magnifika tårta och har ni tur får ni se en bild på mästerverket. Har ni otur får ni nog se en bild i alla fall!
Trevlig midsommar önskar jag er alla!
Bikinitiden är här
Ibland önskar jag att jag är en ko. Tänk att stå i hagen och tugga gräs och inte behöva bry sig om att magen är lite rund eller att svansen ser tovig ut. Ibland spanar jag in tjuren i hagen bredvid och om jag får lust bryter jag mig ut ur hagen för att roa mig en liten stund. Ett kolugnt liv helt enkelt.
Men, nu är jag ju ingen ko. Sommaren är här och med den följer viss ångest. Jag kan inte låtsas vara gravid och vid min ålder skulle nog de flesta se det som lite småäckligt. Det är väl bara att dra in isterbuken i det offentliga eller sitta kvar i vassen. Att dra in magen är ungefär lika lätt som att klämma ihop en uppblåst ballong så den blir helt platt. Luften (fettet) hittar liksom nya vägar när man klämmer åt och plötsligt står man där med hamsterkinder eller på tok för stora fötter.
Ärligt talat så bryr jag mig inte lika mycket idag som för 15 år sedan. Då var det ett sabla förberedande för en dag på stranden. Fördelen med att ha nått den gyllene medelåldern är att likt arkeologen försöka bevara och vårda det som finns. Isterbuken får gärna försvinna och gå till historien men i övrigt så är jag ganska nöjd med mig själv och den jag är. Jag är inte så ängslig över vad andra ska tycka längre och det är väl lite åt kohållet, eller hur?
Jag har som vanligt varit värdelös på att blogga men jag har inte haft tid av den enkla anledningen att fastnat i ett spel på mobilen, Jag skjuter sönder färgade bubblor och det kan låta lite barnsligt men jösses vad svårt det är och dessutom beroendeframkallande. Maken kommer med små fina pikar ibland men jag ser det mer som minnesträning och att upprätthålla finmotoriken. Sånt är viktigt!
Snart är det dags för fotbolls-VM och jag älskar det! Det är precis samma känsla som inför semestern när man är övertygad om att vädret kommer vara kanon i fem veckor och dagarna kommer fyllas med spännande upplevelser. Just nu är jag övertygad om att Sverige kommer ta guldet och hela stan förvandlas till en karneval på gator och torg. Heja Sverige! Då ska jag och min isterbuk ut på stan och skaka loss och fira med alla andra härliga människor med bumbimagar.
Men, nu är jag ju ingen ko. Sommaren är här och med den följer viss ångest. Jag kan inte låtsas vara gravid och vid min ålder skulle nog de flesta se det som lite småäckligt. Det är väl bara att dra in isterbuken i det offentliga eller sitta kvar i vassen. Att dra in magen är ungefär lika lätt som att klämma ihop en uppblåst ballong så den blir helt platt. Luften (fettet) hittar liksom nya vägar när man klämmer åt och plötsligt står man där med hamsterkinder eller på tok för stora fötter.
Ärligt talat så bryr jag mig inte lika mycket idag som för 15 år sedan. Då var det ett sabla förberedande för en dag på stranden. Fördelen med att ha nått den gyllene medelåldern är att likt arkeologen försöka bevara och vårda det som finns. Isterbuken får gärna försvinna och gå till historien men i övrigt så är jag ganska nöjd med mig själv och den jag är. Jag är inte så ängslig över vad andra ska tycka längre och det är väl lite åt kohållet, eller hur?
Jag har som vanligt varit värdelös på att blogga men jag har inte haft tid av den enkla anledningen att fastnat i ett spel på mobilen, Jag skjuter sönder färgade bubblor och det kan låta lite barnsligt men jösses vad svårt det är och dessutom beroendeframkallande. Maken kommer med små fina pikar ibland men jag ser det mer som minnesträning och att upprätthålla finmotoriken. Sånt är viktigt!
Snart är det dags för fotbolls-VM och jag älskar det! Det är precis samma känsla som inför semestern när man är övertygad om att vädret kommer vara kanon i fem veckor och dagarna kommer fyllas med spännande upplevelser. Just nu är jag övertygad om att Sverige kommer ta guldet och hela stan förvandlas till en karneval på gator och torg. Heja Sverige! Då ska jag och min isterbuk ut på stan och skaka loss och fira med alla andra härliga människor med bumbimagar.
Morgon i djurparken
Det är lördag och klockan är 06.00 när jag slår upp mina blå och är lika pigg som den vårkåta måsen på gården. Jag har aldrig kunnat sova särskilt länge men nu är det riktigt illa. Vår gård är full av diverse vårglada djur och alla har de olika läten som de delar med sig av. Helt osynkade och totalt respektlösa mot oss människor som vill sova. Koltrasten får gärna joddla där ute i busken men måsarna bara okynnesskriker. Vi har förutom alla olika fåglar även möss och diverse insekter boende här ute. Igår kom det en fluga mitt framför näsan på mig och jag höll på att få hjärtinfarkt. Jag har inte flugfobi men var totalt oberedd på att det finns flugor så mitt autonoma system regerade före mig kan man säga.
Idag åker vi på romantisk resa till annan stad. Vi har olika definition av romantik maken och jag. Jag ser fram emot shopping, mat/dryck, härliga sängkläder och frukosten. Han yrar något om en mc-affär! Hur som helst så behöver vi miljöombyte och roligast blir nog att lyssna på dialekten hos urinvånarna. Skönast blir att komma bort från djurparken ett tag även om måsjävlar tycks invardera jordens alla hörn!
Idag åker vi på romantisk resa till annan stad. Vi har olika definition av romantik maken och jag. Jag ser fram emot shopping, mat/dryck, härliga sängkläder och frukosten. Han yrar något om en mc-affär! Hur som helst så behöver vi miljöombyte och roligast blir nog att lyssna på dialekten hos urinvånarna. Skönast blir att komma bort från djurparken ett tag även om måsjävlar tycks invardera jordens alla hörn!
Dags att ansa
Våren tycks vara här och med ljuset kommer insikterna om vad man behöver ta itu med. Kroppsbehåring är en sådan sak. Jag vill inte få er att tro att det bara fått växa vilt hela vintern men inte har det trimmats lika ihärdigt som på sommaren. Nu är det i alla fall hög tid att börja klippa, putsa, raka och kanske bränna på sina håll.
Jag skulle raka benen igår och hittade min övergivna och något rostiga rakhyvel lite undangömd i duschen. Ah, på med raklödder och sen var det ju bara att sätta igång. Det höll på att sluta med en liten inneliggande vistelse på infektionskliniken om jag inte hade fått stopp på blodflödet och tagit död på övervintrade bakterier. Inte vet jag om det handlade om att rakhyveln sett sina sista glansdagar eller om det var handhavandefel. Hur som helst så är håret borta och forslat till Kolmårdens djurpark där pandorna kommer få äta sig mätta på hårstrån slående lika bambupinnar.
Jag ska inte gå in på detaljer men sablar vilken ansträngning det är att ansa ogräs på våren. En del finns kvar sedan förra året och en del har växt på inom loppet av några timmar. När man precis är klar så är det liksom dags igen.
Under hela året får man dock ha råkoll på sitt skägg. Jag har tre spridda och en i klunga under hakan och det är alltid i bilen jag upptäcker dessa eländiga strån. De lyser svart som ett åskmoln på himlen och har man då en pincett till hands tror ni? Nej då, man försöker få tag i strået med naglarna men det är för kort. Då tar man till bilens cigaretttändare men inte heller det fungerar. En rund brännskada på hakan med ett svart hårstrå i mitten blir resultatet. Man får helt enkelt vänta tills man kommer hem men då har man glömt bort det till nästa bilresa!
Män har det lättare. De kan vara lurviga både här och där utan att andra reagerar men har de ett icke välansat skägg så får vi kvinnor nästan spykänslor. Jag hatar mustascher som viker in sig i munnen eller bär spår av senaste lunchen. Det är så äckligt att man borde få spöa upp innehavaren. Att män sedan har lurviga skinkor eller buskiga ben är inget som stör mig så mycket.... eller vad vet jag efter 27 år med samma man. Skulle jag tvingas ut på singelmarknaden så skulle första dealen vi gör handla om kroppsbehåring och var den är tillåten eller inte tillåten.
Så, det var dagens oviktiga inlägg så nu är det slut på lunchen och dags att återgå till jobb men först ska jag rotrycka en nyupptäckt bambupinne på hakan!
Jag skulle raka benen igår och hittade min övergivna och något rostiga rakhyvel lite undangömd i duschen. Ah, på med raklödder och sen var det ju bara att sätta igång. Det höll på att sluta med en liten inneliggande vistelse på infektionskliniken om jag inte hade fått stopp på blodflödet och tagit död på övervintrade bakterier. Inte vet jag om det handlade om att rakhyveln sett sina sista glansdagar eller om det var handhavandefel. Hur som helst så är håret borta och forslat till Kolmårdens djurpark där pandorna kommer få äta sig mätta på hårstrån slående lika bambupinnar.
Jag ska inte gå in på detaljer men sablar vilken ansträngning det är att ansa ogräs på våren. En del finns kvar sedan förra året och en del har växt på inom loppet av några timmar. När man precis är klar så är det liksom dags igen.
Under hela året får man dock ha råkoll på sitt skägg. Jag har tre spridda och en i klunga under hakan och det är alltid i bilen jag upptäcker dessa eländiga strån. De lyser svart som ett åskmoln på himlen och har man då en pincett till hands tror ni? Nej då, man försöker få tag i strået med naglarna men det är för kort. Då tar man till bilens cigaretttändare men inte heller det fungerar. En rund brännskada på hakan med ett svart hårstrå i mitten blir resultatet. Man får helt enkelt vänta tills man kommer hem men då har man glömt bort det till nästa bilresa!
Män har det lättare. De kan vara lurviga både här och där utan att andra reagerar men har de ett icke välansat skägg så får vi kvinnor nästan spykänslor. Jag hatar mustascher som viker in sig i munnen eller bär spår av senaste lunchen. Det är så äckligt att man borde få spöa upp innehavaren. Att män sedan har lurviga skinkor eller buskiga ben är inget som stör mig så mycket.... eller vad vet jag efter 27 år med samma man. Skulle jag tvingas ut på singelmarknaden så skulle första dealen vi gör handla om kroppsbehåring och var den är tillåten eller inte tillåten.
Så, det var dagens oviktiga inlägg så nu är det slut på lunchen och dags att återgå till jobb men först ska jag rotrycka en nyupptäckt bambupinne på hakan!
Mitt liv med hund
Vi gör mycket spontant min man och jag. Vi skulle bara titta på en ny bil och vips så köpte vi den, Vi pratade om att lägga nytt golv i vardagsrummet och samma dag låg det förpackningar med nytt golv och acklimatiserade sig i vardagsrummet. Vi pratade om att skaffa hund och skulle bara åka och titta på valpar men väl där slutade det med att vi swishade handpenning på det lilla pyret.
VI har nu haft vår lilla ulltuss i snart nio månader och efter valpkurs och massor av läsning om uppfostring av valpar inser vi att vi är i särklass sämst på att vara hundägare. Hon skulle inte få tigga vid köksbordet, inte ligga i sängen, inte bestämma när och vad vi ska leka och hon skulle gå fint i koppel.
Hur blev det då? Hon klättrar bokstavligt på mig varje gång vi äter och det slutar alltid med att hon får i sig mer mat än jag för att sen slicka tallriken. Hon har lärt sig hoppa upp i vår säng och inte har jag hjärta att ta ner henne på golvet igen, alla vill väl sova med ett gosedjur! Vi springer runt rumsbordet och jagar diverse leksaker så till den milda grad att jag är rädd att dra på mig en stroke av yrseln. Att gå i koppel har jag blivit riktigt bra på men egentligen är det väl inte jag som ska följa min hund utan tvärtom?
Vi älskar denna lilla lurviga varelse och jag vet att det sägs att hundar mår bra av regler men vår hund tycks må fantastiskt bra utan regler. Det är mest vi som får dåligt samvete och lovar varandra (med korsade fingrar) att bättra oss. Vovven hör våra löften men om man tittar noga så ser man på henne att hon tycker att det är rent skitsnack. Vi har Mellansveriges mest ouppfostrade hund genom tiderna men kanske en av de gosigaste och lyckligaste. Köpte ett hjorthorn för en mindre förmögenhet som skulle räcka länge och vara luktfritt. Jo tack, det luktar otvättad röv när hon gnager på det men eftersom hon älskar sitt horn så står vi ut.... spyfärdiga och tårögda av stanken!
Jag är mest glad att vårt infall inte handlade om en häst eller ett får! Det hade blivit sabla trångt i sängen. Vår lilla voffsing får helt enkelt fortsätta att vara prinsessa i vårt residens och jag förstår att alla hundtränare står i kö för att ta sig an oss och vår ulltuss, De ser väl att det finns en chans till ett låååångt uppdrag med pengar att tjäna om de bara lyckas få oss att inse att vi har behov av hjälp. Kanske nästa infall....
VI har nu haft vår lilla ulltuss i snart nio månader och efter valpkurs och massor av läsning om uppfostring av valpar inser vi att vi är i särklass sämst på att vara hundägare. Hon skulle inte få tigga vid köksbordet, inte ligga i sängen, inte bestämma när och vad vi ska leka och hon skulle gå fint i koppel.
Hur blev det då? Hon klättrar bokstavligt på mig varje gång vi äter och det slutar alltid med att hon får i sig mer mat än jag för att sen slicka tallriken. Hon har lärt sig hoppa upp i vår säng och inte har jag hjärta att ta ner henne på golvet igen, alla vill väl sova med ett gosedjur! Vi springer runt rumsbordet och jagar diverse leksaker så till den milda grad att jag är rädd att dra på mig en stroke av yrseln. Att gå i koppel har jag blivit riktigt bra på men egentligen är det väl inte jag som ska följa min hund utan tvärtom?
Vi älskar denna lilla lurviga varelse och jag vet att det sägs att hundar mår bra av regler men vår hund tycks må fantastiskt bra utan regler. Det är mest vi som får dåligt samvete och lovar varandra (med korsade fingrar) att bättra oss. Vovven hör våra löften men om man tittar noga så ser man på henne att hon tycker att det är rent skitsnack. Vi har Mellansveriges mest ouppfostrade hund genom tiderna men kanske en av de gosigaste och lyckligaste. Köpte ett hjorthorn för en mindre förmögenhet som skulle räcka länge och vara luktfritt. Jo tack, det luktar otvättad röv när hon gnager på det men eftersom hon älskar sitt horn så står vi ut.... spyfärdiga och tårögda av stanken!
Jag är mest glad att vårt infall inte handlade om en häst eller ett får! Det hade blivit sabla trångt i sängen. Vår lilla voffsing får helt enkelt fortsätta att vara prinsessa i vårt residens och jag förstår att alla hundtränare står i kö för att ta sig an oss och vår ulltuss, De ser väl att det finns en chans till ett låååångt uppdrag med pengar att tjäna om de bara lyckas få oss att inse att vi har behov av hjälp. Kanske nästa infall....
Fredag i soffan
Jag fick googla stavningen av ordet karaktär. Det är något jag är i total avsaknad av. Ikväll har jag sugit i mig godis som en industridammsugare. Vi gick för att handla grönsaker och inte ens jag kan lura i er att lakritsbåtar och choklad hör till grönsaker. Jag älskar lakritsbåtar så till den milda grad att jag skulle offra en njure mot en årsförbrukning.
Den som säger att frukt är godis borde ha kastats tillbaka i rondskålen vid förlossningen! Frukt är något man tvingar i sig på samma sätt som penicillin vid sjukdom. Det känns lite bättre men är FAN inte gott.
Mellan chokladraparna så hann jag se lite på Lets dance. Tänk om vi vanligt dödliga fick vara med. Då skulle jag anmäla min man. Han dansar lika bra som en struts flyger! Det skulle bli underhållning på hög nivå och jag skulle såklart ha svinhöga mobilräkningar för att försöka hålla honom kvar till finalen. Han är bra på så mycket men dans hör inte till någon av hans talanger.
Nu är det dags att borsta de chokladbruna tänderna och sova. Drömmer kanske att jag seglar mot horisonten i världens största lakritsbåt! God natt
Den som säger att frukt är godis borde ha kastats tillbaka i rondskålen vid förlossningen! Frukt är något man tvingar i sig på samma sätt som penicillin vid sjukdom. Det känns lite bättre men är FAN inte gott.
Mellan chokladraparna så hann jag se lite på Lets dance. Tänk om vi vanligt dödliga fick vara med. Då skulle jag anmäla min man. Han dansar lika bra som en struts flyger! Det skulle bli underhållning på hög nivå och jag skulle såklart ha svinhöga mobilräkningar för att försöka hålla honom kvar till finalen. Han är bra på så mycket men dans hör inte till någon av hans talanger.
Nu är det dags att borsta de chokladbruna tänderna och sova. Drömmer kanske att jag seglar mot horisonten i världens största lakritsbåt! God natt
Bilresa
Sitter här i bilen och tänkte jag skulle skriva ett riktigr roligt inlägg om mitt förhållande till vinter och snö. Det går dessvärre inte som jag tänkt mig eftersom dålig syn i kombination med fläskkorvar till fingrar gör att varje ord tar en minut att redigera. Jag ger upp och återkommer när jag fått ordning på kroppens funktioner 😊
Min tid i ägget var en lycklig tid
Jag tänkte dela med mig av ett minne från min ungdom som jag bara minns med glädje förutom viss skam. Vi åkte alltid på semester på somrarna när jag var liten och först var det tält som gällde, sen stuga för att till sist bli husvagn. Vår första husvagn var en SMW och då pratar vi INTE om dagens moderna husvagnar. Nej då, vår var ett riktigt ägg både på in- och utsidan. Jag äskade husvagnslivet och alla äventyr vi åkte på. Det bästa var stora campingar där man snabbt skaffade nya kompisar och i bästa fall en snygg kille.
Vi hade husvagnen på samma camping under några år och där mötte jag mitt livs första kärlek. En liten söt kerub som jag var galen i och jag minns helst att det var ömsesidigt. Vi var ett stort gäng ungar som hängde och om keruben inte var på plats fanns det andra snygga killar att pussa på. Vilket gränslöst beteende! Jag vill betona att det beteendet gick över några år senare så ni inte sprider dåliga rykten om mig,
Ägget var min borg men också något jag kunde skämmas över. När man träffade nya vänner och de frågade vilken husvagn jag bodde i så pekade jag med spretande fingrar och skelande blick i förhoppning att de skulle tro att jag pekade på Polaren eller Cabbyn, Vårt ägg var dålig på att hålla värmen under kalla sommarnätter men vi var fem i familjen så vi tre ungar sov i samma säng vilket säkert bidrog till att vi vaknade levande varje morgon. Det enda som behövdes var väl att sprätta bort istappen under våra små näsor.
Jag träffade även en av mina bästa vänner på denna camping och jösses vad kul vi hade tillsammans, Vi var lika gamla men det enda jag ogillade med henne var att hon hade större tuttar än vad jag hade, Det där var viktigt i en viss ålder men med lite hoprullat toapapper kunde även jag förvandlas till en Samantha Fox. Det hände kanske inte så ofta för jag minns att det såg ganska onaturligt ut när pappret gled ner och istället såg ut som jag hade en tutte och knoppnavel.
En sommar bestämde min kompis och jag oss för att enbart ha på oss våra blåa sommarklänningar alternativt våra plyschoveraller. Det medförde såklart att vi var lika bruna som en bamyl och de få gånger vi ville bada fick det ske sent på kvällen så ingen skulle bländas av vårt vita skinn, Jag skämdes över att vara så vit och det var då jag bestämde mig för att testa brunutansol för första gången, Att jag blev brun är inte sant. Jag blev fläckigt orange och det var inte ens snyggt när solen gått ner. Den tidens kräm satt kan man säga och jag såg ut som en morot långt in på jullovet. Inte blev det bättre när vi även blekte håret för att få riktigt vitt vackert hårsvall. Det såg ut som fan helt enkelt så hade jag satt en grön liten basker på huvudet hade jag lätt kunnat jobba som levande reklam till vilken morotsodlare som helst.
Jaja, tur att det finns ett fenomen som heter minnesförvrängning. Det innebär att jag minns denna tid med glädje och att jag fortfarande känner mig varm i hjärtat varje gång en SMW av gammal modell visar sig på vägarna. Jag skulle dock inte välja att köpa en sådan idag så på det viset kan man väl säga att jag har kommit ur mitt skal!
Vi hade husvagnen på samma camping under några år och där mötte jag mitt livs första kärlek. En liten söt kerub som jag var galen i och jag minns helst att det var ömsesidigt. Vi var ett stort gäng ungar som hängde och om keruben inte var på plats fanns det andra snygga killar att pussa på. Vilket gränslöst beteende! Jag vill betona att det beteendet gick över några år senare så ni inte sprider dåliga rykten om mig,
Ägget var min borg men också något jag kunde skämmas över. När man träffade nya vänner och de frågade vilken husvagn jag bodde i så pekade jag med spretande fingrar och skelande blick i förhoppning att de skulle tro att jag pekade på Polaren eller Cabbyn, Vårt ägg var dålig på att hålla värmen under kalla sommarnätter men vi var fem i familjen så vi tre ungar sov i samma säng vilket säkert bidrog till att vi vaknade levande varje morgon. Det enda som behövdes var väl att sprätta bort istappen under våra små näsor.
Jag träffade även en av mina bästa vänner på denna camping och jösses vad kul vi hade tillsammans, Vi var lika gamla men det enda jag ogillade med henne var att hon hade större tuttar än vad jag hade, Det där var viktigt i en viss ålder men med lite hoprullat toapapper kunde även jag förvandlas till en Samantha Fox. Det hände kanske inte så ofta för jag minns att det såg ganska onaturligt ut när pappret gled ner och istället såg ut som jag hade en tutte och knoppnavel.
En sommar bestämde min kompis och jag oss för att enbart ha på oss våra blåa sommarklänningar alternativt våra plyschoveraller. Det medförde såklart att vi var lika bruna som en bamyl och de få gånger vi ville bada fick det ske sent på kvällen så ingen skulle bländas av vårt vita skinn, Jag skämdes över att vara så vit och det var då jag bestämde mig för att testa brunutansol för första gången, Att jag blev brun är inte sant. Jag blev fläckigt orange och det var inte ens snyggt när solen gått ner. Den tidens kräm satt kan man säga och jag såg ut som en morot långt in på jullovet. Inte blev det bättre när vi även blekte håret för att få riktigt vitt vackert hårsvall. Det såg ut som fan helt enkelt så hade jag satt en grön liten basker på huvudet hade jag lätt kunnat jobba som levande reklam till vilken morotsodlare som helst.
Jaja, tur att det finns ett fenomen som heter minnesförvrängning. Det innebär att jag minns denna tid med glädje och att jag fortfarande känner mig varm i hjärtat varje gång en SMW av gammal modell visar sig på vägarna. Jag skulle dock inte välja att köpa en sådan idag så på det viset kan man väl säga att jag har kommit ur mitt skal!
Ålderdom
Jag fyller snart 50 och kan inte fatta vart de senaste 20 åren tagit vägen! Lika lite förstår jag hur det kommer sig att jag fått vissa veck i ansiktet, försämrad syn och putmage. Det är jävligt äckligt att känna sig lurad på en massa år och att inte riktigt känna igen sig själv i spegeln. Jag har däremot inga problem med att åldras. Det är skönt att slippa vara så ängslig över vad andra ska tycka, trä in röven i för små stringtrosor och gå i alldeles för höga klackar. Idag minns jag inte vad andra tycker, mameluckerna sitter supersnyggt och klackarna är så pass höga att jag fortfarande kan gå utan att få svindel. Luvet är härligt och jag och min putmage njuter av att leva!
Farmen
Jag ska söka till Farmen 2019. Jag ska gå in där och visa hur en bondgård ska skötas. Kossor ska mjölkas, grisar slaktas och får klippas. Tjosan hoppsan vad roligt det ska bli att styra och ställa bland mina pigor och drängar! De ska få sig en storbonde de sent ska glömma! Jag är spik nykter men ljuger såklart. Farmen gör sig bäst från tv-soffan!
Kondition tack
Ikväll är det innebandy med ett skönt gäng kollegor och vänner. Vi spelar mest för att det är roligt men om sanningen ska fram så vill jag såklart vinna! Vi hinner bara komma igång så känner jag hur det kliar där hornen tränger fram men jag är däremot ingen dålig förlorare och det kanske jag ska tacka mitt dåliga minne för. Jag kommer aldrig ihåg en förlust helt enkelt.
Jag behöver dock träna regelbundet så imorgon ska jag och en vän återigen träna styrka på gym. Det är jobbigt men mest roligt! Det roliga består inte i själva träningen utan mer i att vi inte riktigt har koll på hur maskinerna ska användas. Jag förstår att våra misstag även kan roa andra gymdeltagare så vi ska ta hjälp av proffs som visar oss hur man egentligen ska göra. Sist gjorde jag en övning och kände mig iakttagen vilket jag trodde berodde på att min betraktare tyckte att jag såg stark ut, Så var inte fallet, Han tittade nog mest för att jag använde maskinen på ett nytt och innovativt sätt. Imorgon ska jag komma ihåg att ta med skämskudden!
Jag skulle önska att man kunde få en dos kondition på recept. Det är inte roligt att ha känslan av att ögonen ska trilla ur sina hålor av ansträngning. Tänk om man kunde ha Gunde som PT. Jävlar vad vältränad jag skulle bli av att jaga den där glada dalmasen för att slå honom och hans glättighet på käften!
Jag gör mitt bästa på gymmet även om det knappast går att kalla träning. Med en innebandyklubba är det dock skillnad! Då förvandlar jag till Linda Hamilton i Terminator så lösningen kanske är att ta med klubban imorgon till gymmet. Om inte annat kan jag ju använda den som vapen mot de där atleterna som småler åt mig när jag gör magövningar i bicepsmaskinen eller trampar baklänges på crosstrainern.
Draken har krypit ur sin håla
Jag är tillbaka. Ibland kommer liksom livet imellan och så har det varit ett tag. Jösses vad det hänt saker sedan jag senast skrev men det som är mest aktuellt just nu är att överleva söndagen med tillhörande baksmälla.
Igår var vi på fest och även om jag inte är en storkonsument av alkohol så tål jag det sämre och sämre. Jag är sliten som en drängsko på 1800-talet! Inatt tillbringade jag tre timmar i fosterställning på grund av magkatarr orsakad av promillehaltig dryck. Jaja, ingen höll i mig och tvingade mig att dricka så är huvudet dumt får kroppen lida.
Jag har nyss hasat mig upp ur soffan och kastat tulpanerna som självdog för ett par dagat sedan. Jag stod inte ut med att de såg piggare ut än jag trots att de var döda. Helst skulle jag vilja sova bort denna dag men då ligger jag på minus hos övriga familjemedlennar inkl hund.
Jag ska från och med nu skriva lite oftare och jag lovar att nästa inlägg blir lite mer nyktert och drakenlikt. Nu ska jag ta min fetröv och bege mig ut i köket och döda blomflugor. Effektivt som fan dagen efter fest! Man liksom bara andas där de befinner sig och sen är det klart. Liken plockar jag upp en annan dag!
Igår var vi på fest och även om jag inte är en storkonsument av alkohol så tål jag det sämre och sämre. Jag är sliten som en drängsko på 1800-talet! Inatt tillbringade jag tre timmar i fosterställning på grund av magkatarr orsakad av promillehaltig dryck. Jaja, ingen höll i mig och tvingade mig att dricka så är huvudet dumt får kroppen lida.
Jag har nyss hasat mig upp ur soffan och kastat tulpanerna som självdog för ett par dagat sedan. Jag stod inte ut med att de såg piggare ut än jag trots att de var döda. Helst skulle jag vilja sova bort denna dag men då ligger jag på minus hos övriga familjemedlennar inkl hund.
Jag ska från och med nu skriva lite oftare och jag lovar att nästa inlägg blir lite mer nyktert och drakenlikt. Nu ska jag ta min fetröv och bege mig ut i köket och döda blomflugor. Effektivt som fan dagen efter fest! Man liksom bara andas där de befinner sig och sen är det klart. Liken plockar jag upp en annan dag!
Märkeskläder och snabbmat
Idag var vi till Solna och på vägen hem stannade vi i Barkarby och shoppade en del. I en butik hittade jag en fantastisk klänning som var nedsatt med 70 %! Wow, tänkte jag och försökte hitta min storlek bland alla hyenor som slet och drog i klänningarna utan minsta insikt om att vi människor faktiskt kan känna smärta när man trampar på fötter och sticker in armbågen i njurtrakten på en annan människa. Jag backade lite då jag är rädd om livet och det var då jag först såg vad priset på klänningen var, 1700 kr efter att rabatten var avdragen. Hur f-n är det möjligt tänkte jag och frågade expediten om det möjligen medföljde en biljett till årets nobelmiddag. Hon fattade inte skämtet och svarade lite svajande att hon inte visste. Innan hon fick för sig att fråga en kollega smet jag ut ur butiken, tacksam över att ha både njurar och hälsenor i behåll!
Man blir hungrig av att shoppa så i Enköping stannade vi för lite asiatisk snabbmat. Där insåg vi ganska snabbt att personalen antingen jobbade sin första dag eller var så trötta på sitt jobb att de bara ville självdö. Dryckesautomaten levde sitt eget liv och det sprutade Fanta nonstop ur kranen. En kund informerade en personal som med trött röst sa "dä finns intä nån som kan laga dän" och sen svassade hon vidare med en skitig disktrasa för att torka bord. Efter torkningen kanske det hade behövts en ren trasa för att bordet skulle bli rent och bakteriefritt men så tänkte inte hon.
Vi stod i kö för att beställa mat och då är riset nästintill slut när tjejen som skötte drive inn-luckan skulle fixa en beställning. Hon började skrapa ihop det små riskornen som fanns kvar när en kollega upplyste henne om att de inte fick skrapa från botten, anledning framgick dock inte. Drive-inntjejen garvade bara och sa att ingen skulle märka något. Hallå! Jag märkte det och blev riktigt förnärmad över att jag tydligen inte betraktades som någon. Sabla apa! För att dölja de torra småbrända riskornen öste hon på så mycket sås att den stackare som senare skulle öppna lådan troligen hade behövt förkläde eller ett ombyte tillgängligt. Nu undrar ni varför vi inte bara lämnade stället innan vi beställde mat men så fungerar inte jag när jag är hungrig! Jag måste ha mat för annars får jag blodtrycksfall och en avsvimmad drake är ingen vacker syn.
Nästa prövning var dock att fylla på sin mugg med dryck utan att dränkas i sprutande Fanta. Det gick bra förutom att Cola Zero bokstavligt levde upp till sitt namn om man vänder på det: ZERO COLA! Det kom missfärgat vatten. Ingen idé att säga till personalen för de hade ju intä nån som kunde fixa dä....
Äventyret slutade med att vi BARA fick en lyckokaka och på lappen stod det DET ÄR DIN DAG IDAG SÅ NJUT AV DAGEN. Vilket hån, tänkte jag men så kom jag på att jag faktiskt har både njurar och fötter i behåll och att jag slapp svimma av blodtrycksfall och bli liggande i en pöl med FANTA. Dessutom visade sig resan till Solna vara ett lyckodrag som kan ge något mycket positivt till en person som förtjänar det och som jag bryr mig mycket om!
Man blir hungrig av att shoppa så i Enköping stannade vi för lite asiatisk snabbmat. Där insåg vi ganska snabbt att personalen antingen jobbade sin första dag eller var så trötta på sitt jobb att de bara ville självdö. Dryckesautomaten levde sitt eget liv och det sprutade Fanta nonstop ur kranen. En kund informerade en personal som med trött röst sa "dä finns intä nån som kan laga dän" och sen svassade hon vidare med en skitig disktrasa för att torka bord. Efter torkningen kanske det hade behövts en ren trasa för att bordet skulle bli rent och bakteriefritt men så tänkte inte hon.
Vi stod i kö för att beställa mat och då är riset nästintill slut när tjejen som skötte drive inn-luckan skulle fixa en beställning. Hon började skrapa ihop det små riskornen som fanns kvar när en kollega upplyste henne om att de inte fick skrapa från botten, anledning framgick dock inte. Drive-inntjejen garvade bara och sa att ingen skulle märka något. Hallå! Jag märkte det och blev riktigt förnärmad över att jag tydligen inte betraktades som någon. Sabla apa! För att dölja de torra småbrända riskornen öste hon på så mycket sås att den stackare som senare skulle öppna lådan troligen hade behövt förkläde eller ett ombyte tillgängligt. Nu undrar ni varför vi inte bara lämnade stället innan vi beställde mat men så fungerar inte jag när jag är hungrig! Jag måste ha mat för annars får jag blodtrycksfall och en avsvimmad drake är ingen vacker syn.
Nästa prövning var dock att fylla på sin mugg med dryck utan att dränkas i sprutande Fanta. Det gick bra förutom att Cola Zero bokstavligt levde upp till sitt namn om man vänder på det: ZERO COLA! Det kom missfärgat vatten. Ingen idé att säga till personalen för de hade ju intä nån som kunde fixa dä....
Äventyret slutade med att vi BARA fick en lyckokaka och på lappen stod det DET ÄR DIN DAG IDAG SÅ NJUT AV DAGEN. Vilket hån, tänkte jag men så kom jag på att jag faktiskt har både njurar och fötter i behåll och att jag slapp svimma av blodtrycksfall och bli liggande i en pöl med FANTA. Dessutom visade sig resan till Solna vara ett lyckodrag som kan ge något mycket positivt till en person som förtjänar det och som jag bryr mig mycket om!
Ny dag, ny fågelskit
Jag vet inte när vår uteplats utsågs till offentlig toalett för alla flygande varelser men så är fallet. Det är främst två arter som öppnar sina arslen just över vår lilla plätt här i stan. Det är måsar och det är kajor. Som om det inte räcker med att de krämar ur sig diverse konsistenser i varierande färg så toppar de sina skithögar med stora och små fjädrar. Om de vore modernt skulle jag kunna skapa mig en fjäderhatt som skulle få Sitting Bulls fjäderskrud att se ganska mesig ut! Jag tycker att fjädrar är fina men inte när de ligger i drivor där jag ska sitta och dricka mitt kaffe. Jag får för mig att de är loppbitna och om jag tittar noga så kan jag faktiskt se att de med hjälp av alla loppor försöker krypa iväg och gömma sig för den arga Draken.
Måsarna är värst. De är dels aggressiva och gapar och skriker som om de håller på att dö. Sen går de till anfall och det verkar de göra utifrån rena lustprincipen. Jag har också en lustprincip och det är att fånga en av dessa och ge den ett näbbsving så de far in i nästa vecka! Om jag skulle lyckas så skulle de säkert hämnas så vi vore tvungna att skotta oss fram på uteplatsen. De består nog mest av skit på insidan vad det verkar.
Vi hade själva en nymfparakit en gång i tiden som hette Bengan när han flyttade hem till oss. En skön liten lirare som kunde vissla och fick flyga fritt. Det var bara ett problem med honom,,,,, han var en hon! Det märkte vi när Bengan la ägg. Det var ju inte svårare än att byta namn till Bengis men problemet var att äggläggningen inte gick så lätt för Bengis. De liksom fastnade i den stackars kraken och veterinären gav då rådet att vi skulle duscha henne försiktigt och vi följde noggrant instruktionerna varpå det ploppade ut ett gäng ägg. Maken har en del lustiga saker för sig och en av dessa knäppidéer var att baka en minisockerkaka på äggen. Skjut mig vad äckligt! Den blev förvisso liten och söt men aldrig i livet att jag skulle smaka på den. Jag äter inte ens struts- eller vaktelägg av samma anledning som att jag inte äter vilt men det är en annan historia som ni kanske får ta del av i ett inlägg längre fram. Nu ska jag ut och reta måsarna men jag gör det såklart under grannens balkong
Måsarna är värst. De är dels aggressiva och gapar och skriker som om de håller på att dö. Sen går de till anfall och det verkar de göra utifrån rena lustprincipen. Jag har också en lustprincip och det är att fånga en av dessa och ge den ett näbbsving så de far in i nästa vecka! Om jag skulle lyckas så skulle de säkert hämnas så vi vore tvungna att skotta oss fram på uteplatsen. De består nog mest av skit på insidan vad det verkar.
Vi hade själva en nymfparakit en gång i tiden som hette Bengan när han flyttade hem till oss. En skön liten lirare som kunde vissla och fick flyga fritt. Det var bara ett problem med honom,,,,, han var en hon! Det märkte vi när Bengan la ägg. Det var ju inte svårare än att byta namn till Bengis men problemet var att äggläggningen inte gick så lätt för Bengis. De liksom fastnade i den stackars kraken och veterinären gav då rådet att vi skulle duscha henne försiktigt och vi följde noggrant instruktionerna varpå det ploppade ut ett gäng ägg. Maken har en del lustiga saker för sig och en av dessa knäppidéer var att baka en minisockerkaka på äggen. Skjut mig vad äckligt! Den blev förvisso liten och söt men aldrig i livet att jag skulle smaka på den. Jag äter inte ens struts- eller vaktelägg av samma anledning som att jag inte äter vilt men det är en annan historia som ni kanske får ta del av i ett inlägg längre fram. Nu ska jag ut och reta måsarna men jag gör det såklart under grannens balkong
Toodeelidoo
Här är jag igen efter en tids uppehåll. Jag har ju lovat att jag ska skriva om lyckliga fasader och det tänker jag göra i det här inlägget. Om man tror att Fb och Instagram står för sanningen så är det sabla lätt att känna sig ganska värdelös och misslyckad. Där visas foton av perfekta uppläggningar av diverse delikatesser och även torsdagspannkakan ligger perfekt på tallriken med en lagom vispad grädde och gyllengul sylt av egenplockade hjortron från den senaste vandringen över myren vid Riksgränsen. Skidsemestrar i alperna med senaste outfiten/utrustningen eller en perfekt bikinikropp liggandes i den korallvita sanden på Bali har ungefär samma effekt. Ni fattar! Jag lägger också ut bilder från våra resor men eftersom mina kunskaper avseende fotoshop och snyggfilter är en aning begränsade så blir bilderna därefter. Brun sand med grumligt hav och en halvfet kropp i röd nyans brukar bli resultatet när mina bilder laddas upp och då ångrar jag mig direkt!
Mina matbilder blir inte bättre än de få jag lyckas ladda upp på Fb. Jag hinner liksom inte ta foto innan jag slafsat i mig min korv med mos och ärligt talat så är det så jädrans tråkigt med matbilder att jag måste sniffa klorin för att ens försöka mig på att låtsas att det är spännande. I ren hövlighet trycker jag på gillaknappen. Så, nu vet ni det! Jag hatar även alla dessa delningar där man också själv ska dela om man älskar sina barn. Vad är det för jävla påhitt? Om man inte delar, älskar man inte sina barn då?
Jag vill inte påstå att jag är så mycket bättre än någon annan för jag skriver också hittepålyckliga inlägg ibland men dessa får jag kämpa lite med i ärlighetens namn, Jag föredrar lite svart humor med inslag av ironi och det bästa är när inlägg får mig att skratta. Det är inte ofta en tallrik med blandade bönor och ruccolasallad bidrar till minsta leende på mina läppar.
Mitt bästa vapen är humor och så har det alltid varit. Jag har nära till skratt även i de mörkaste stunder även om jag ibland får kämpa mig upp ur dödsskuggans dal. Den klättringen brukar gå lättare med lite humor har jag lärt mig. Jag har ett favorituttryck och flera av er har redan förstått att det är SUGER FET ÅSNEPUNG. Till er som tror att jag menar det bokstavligt vill jag förtydliga att jag aldrig ens sett en åsnepung och inte heller är jag intresserad av att se en. Pungar är generellt ganska fula och smaklösa enligt min mening! Det är bara ett uttryck som jag använder när livet suger eller när jag tycker det passar. För livet suger verkligen ibland men det är inget man vill lasta andra med i sociala medier såklart. Men när det händer så skulle det vara skönt att se att man inte är så förbannat ensam om att ibland drabbas av livets tråkigheter, Men inte vill man då störa den där cybervännen som precis lagt upp en bild på den perfekta rårakan med det svindyra bubblet till? Inte jag. Kan man ringa den där vännen som sitter på en klippa i skärgården i en vacker solnedgång för att säga att man är lite ledsen och vill prata? Nej såklart inte. Det är väl lika troligt som att man skulle sätta sig på trottoaren och gör sina behov offentligt!! Det liksom händer inte. För cirka 20 år sedan och innan de sociala medierna intrång i våra liv så använde vi oftare telefonen eller ett fenomen som kallades spontana besök. Det saknar jag! Jag älskade när det ringde på dörren en tisdagskväll och några vänner kom förbi på en spontankaffe. Jag blev lika glad när kompisen ringde mitt i storstädningen och man fick garva bort en halvtimme på meningslöst babbel... det var INTE meningslöst för det betydde så mycket! Vi har inte ens kvar vår stationära telefon för de enda som ringde var försäljare och de har jag inge lust att spontanprata med.
Jaha, då har jag gnällt av mig lite. Det var skönt. När inlägget är klart så kommer jag såklart berätta det på Fb ;)
Det har hänt mycket i Drakens håla den senaste tiden och en hel del av det kommer jag att delge er i kommande inlägg. Ikväll har vi haft premiär av den årliga minigolfen, Om det börjar med en spik så är det kul. Får jag fler än fem slag på första banan så är jag en mardröm att spela med. Jag har tålamod som en kåt kanin i celibat! Men slår jag sedan en spik igen så blir jag lika glad som en kåt kanin som får manligt sällskap! Så där håller det på tills vi är vid den sista banan även om jag sedan länge förstått att jag kommer slå banrekord som årets sämsta golfare!
Nu ska jag titta på fotboll mellan Norge och Danmark. Det bästa med matchen är att jag håller på båda lagen och blir lika glad vem som än vinner. Heja Normark!
Till sist: ni som nu har ångest över att ert senaste inlägg på Fb eller instagram var en tallrik med sparrissoppa toppad med finhackad sesamgurka eller vad det nu kan vara, Jag gillar er som personer och vill ni skriva skittaskiga kommentarer på detta inlägg så får ni göra det. Jag tar ändå bort de inlägg som jag tycker suger fet åsnepung!
Mina matbilder blir inte bättre än de få jag lyckas ladda upp på Fb. Jag hinner liksom inte ta foto innan jag slafsat i mig min korv med mos och ärligt talat så är det så jädrans tråkigt med matbilder att jag måste sniffa klorin för att ens försöka mig på att låtsas att det är spännande. I ren hövlighet trycker jag på gillaknappen. Så, nu vet ni det! Jag hatar även alla dessa delningar där man också själv ska dela om man älskar sina barn. Vad är det för jävla påhitt? Om man inte delar, älskar man inte sina barn då?
Jag vill inte påstå att jag är så mycket bättre än någon annan för jag skriver också hittepålyckliga inlägg ibland men dessa får jag kämpa lite med i ärlighetens namn, Jag föredrar lite svart humor med inslag av ironi och det bästa är när inlägg får mig att skratta. Det är inte ofta en tallrik med blandade bönor och ruccolasallad bidrar till minsta leende på mina läppar.
Mitt bästa vapen är humor och så har det alltid varit. Jag har nära till skratt även i de mörkaste stunder även om jag ibland får kämpa mig upp ur dödsskuggans dal. Den klättringen brukar gå lättare med lite humor har jag lärt mig. Jag har ett favorituttryck och flera av er har redan förstått att det är SUGER FET ÅSNEPUNG. Till er som tror att jag menar det bokstavligt vill jag förtydliga att jag aldrig ens sett en åsnepung och inte heller är jag intresserad av att se en. Pungar är generellt ganska fula och smaklösa enligt min mening! Det är bara ett uttryck som jag använder när livet suger eller när jag tycker det passar. För livet suger verkligen ibland men det är inget man vill lasta andra med i sociala medier såklart. Men när det händer så skulle det vara skönt att se att man inte är så förbannat ensam om att ibland drabbas av livets tråkigheter, Men inte vill man då störa den där cybervännen som precis lagt upp en bild på den perfekta rårakan med det svindyra bubblet till? Inte jag. Kan man ringa den där vännen som sitter på en klippa i skärgården i en vacker solnedgång för att säga att man är lite ledsen och vill prata? Nej såklart inte. Det är väl lika troligt som att man skulle sätta sig på trottoaren och gör sina behov offentligt!! Det liksom händer inte. För cirka 20 år sedan och innan de sociala medierna intrång i våra liv så använde vi oftare telefonen eller ett fenomen som kallades spontana besök. Det saknar jag! Jag älskade när det ringde på dörren en tisdagskväll och några vänner kom förbi på en spontankaffe. Jag blev lika glad när kompisen ringde mitt i storstädningen och man fick garva bort en halvtimme på meningslöst babbel... det var INTE meningslöst för det betydde så mycket! Vi har inte ens kvar vår stationära telefon för de enda som ringde var försäljare och de har jag inge lust att spontanprata med.
Jaha, då har jag gnällt av mig lite. Det var skönt. När inlägget är klart så kommer jag såklart berätta det på Fb ;)
Det har hänt mycket i Drakens håla den senaste tiden och en hel del av det kommer jag att delge er i kommande inlägg. Ikväll har vi haft premiär av den årliga minigolfen, Om det börjar med en spik så är det kul. Får jag fler än fem slag på första banan så är jag en mardröm att spela med. Jag har tålamod som en kåt kanin i celibat! Men slår jag sedan en spik igen så blir jag lika glad som en kåt kanin som får manligt sällskap! Så där håller det på tills vi är vid den sista banan även om jag sedan länge förstått att jag kommer slå banrekord som årets sämsta golfare!
Nu ska jag titta på fotboll mellan Norge och Danmark. Det bästa med matchen är att jag håller på båda lagen och blir lika glad vem som än vinner. Heja Normark!
Till sist: ni som nu har ångest över att ert senaste inlägg på Fb eller instagram var en tallrik med sparrissoppa toppad med finhackad sesamgurka eller vad det nu kan vara, Jag gillar er som personer och vill ni skriva skittaskiga kommentarer på detta inlägg så får ni göra det. Jag tar ändå bort de inlägg som jag tycker suger fet åsnepung!
kurragömma
Idag kom Dileva in på caféet och jag blev så glad! Jag älskar hans låtar och jag gillar hans positiva utstrålning. Jag fick lust att sy mig en kaftan!
Väl hemma hade jag och maken kommit överens om att städa badrummet men jag har ingen lust så jag har gömt mig i soffan under filtar och kuddar, Vilken orm jag är! Jag borde hjälpa honom men jag ska försöka hålla mig undan tills han är klart. Det fick mig att minnas en gång när jag var liten. Jag var runt tre år och min bror var två. Vi hade barnvakt och dessa tjejer tyckte av någon anledning att vi skulle leka kurragömma (antagligen för att de skulle äta upp allt godis när jag gömde mig). I köket hade vi ett leksaksskåp och där kröp jag in. I mitt minne satt jag säkert där i 3 timmar men i verkligheten kanske det var kortare tid, typ 2,5 timmar. Hur som helst så minns jag hur arg jag blev eftersom det var jag själv som kröp fram och insåg att de inte letade så värst mycket. Sabla apor! Samma barnvakter försökte en annan gång att mata mig med gröna marmeladkulor. Än idag får jag en lätt spykänsla av att bara titta på sådana. De borde inte finnas bland godiset utan snarare ligga bland knorrar och fötter av gris!
Nu börjar det låta irriterat från badrummet så jag reser mig väl från soffan och smyger in under sängen. Den här gången gör det inte om det dröjer ett par timmar innan jag hittas!
Väl hemma hade jag och maken kommit överens om att städa badrummet men jag har ingen lust så jag har gömt mig i soffan under filtar och kuddar, Vilken orm jag är! Jag borde hjälpa honom men jag ska försöka hålla mig undan tills han är klart. Det fick mig att minnas en gång när jag var liten. Jag var runt tre år och min bror var två. Vi hade barnvakt och dessa tjejer tyckte av någon anledning att vi skulle leka kurragömma (antagligen för att de skulle äta upp allt godis när jag gömde mig). I köket hade vi ett leksaksskåp och där kröp jag in. I mitt minne satt jag säkert där i 3 timmar men i verkligheten kanske det var kortare tid, typ 2,5 timmar. Hur som helst så minns jag hur arg jag blev eftersom det var jag själv som kröp fram och insåg att de inte letade så värst mycket. Sabla apor! Samma barnvakter försökte en annan gång att mata mig med gröna marmeladkulor. Än idag får jag en lätt spykänsla av att bara titta på sådana. De borde inte finnas bland godiset utan snarare ligga bland knorrar och fötter av gris!
Nu börjar det låta irriterat från badrummet så jag reser mig väl från soffan och smyger in under sängen. Den här gången gör det inte om det dröjer ett par timmar innan jag hittas!
Vinterkräksjukan vill jag inte ha...
....men risken är ju stor när man omger sig med reptilhjärnor som envisas med att hävda att det måste vara något de ätit. Att de vill tro det kan ju vara en sak men att de då travar ut med spyor i mungipan och fullständigt dissar 48-timmarsregeln får mig att tänka onda och elaka tankar. Vad är det för fel på er som gör så?? Jag fattar inte hur man INTE kan respektera de evidens som funnits så länge om att man ska hålla sig hemma i minst 48 timmar från att man är symtomfri. Dessa idioter är ju oftast så snabba på att ta till sig all annan skit som sprids i media! Dieter med diverse piller, föryngringskrämer gjorda på snigelbajs etc. Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att fatta att man ska hålla sig undan mig i 48 timmar efter sista spyan!
Ja, som ni redan märkt så gör vinterkräksjukan mig arg men de som sprider den vidare helt respektlöst borde få en snoksmäll så näsan hamnar i knävecket. De borde doppas i tjära och fjädrar för att sen sättas i bur till allmänhetens beskådande och där skulle vi andra få...... jag stannar här för annars kan jag inte hejda mig i elakheter.
Jag avslutar med att förtydliga att jag just nu inte känner någon som utsatt mig för smittan men ifall att någon får för sig att göra det så kan ni fundera två gånger innan ni retar upp Draken!
Ja, som ni redan märkt så gör vinterkräksjukan mig arg men de som sprider den vidare helt respektlöst borde få en snoksmäll så näsan hamnar i knävecket. De borde doppas i tjära och fjädrar för att sen sättas i bur till allmänhetens beskådande och där skulle vi andra få...... jag stannar här för annars kan jag inte hejda mig i elakheter.
Jag avslutar med att förtydliga att jag just nu inte känner någon som utsatt mig för smittan men ifall att någon får för sig att göra det så kan ni fundera två gånger innan ni retar upp Draken!
Draken tipsar
Jag tror att vi alla stundtals känner irritation eller frustration över saker och ting. Ett exempel är världens mäktigaste man med det pissgula håret som fastnat i den anala fasen och som fortfarande övar på pincettgreppet i parti och minut. Jag önskar inte livet ur fanskapet men visst vore det fantastiskt om hin håle kallade hem gubben till underjorden. En annan sak som retar mig till vansinne är diverse reklaminslag samt utbudet på tv. Att visa MacGyver är ju lika spännande som att se målarfärg torka! Eller lika korkat som att försöka få en gummisnodd att tala. Men vem vet... MG kanske kan få en gummisnodd att tala med tanke på att han kan göra en motorbåt av en bläckpenna!
Men nu har jag lösningen på problem med all typ av irritation. Lösningen heter överexponering. Titta på alla skitdåliga reklaminslag om trög mage och analklåda och sen sträckkollar ni på alla gamla serier och filmer i sådan omfattning att ni till slut hyperventilerar och klipper ryamattan med handjagaren. När ni har gjort det så är ni troligen så dränerade på energi och ilska att ni somnar av ren utmattning för att sedan vakna med ett leende på läpparna. Att avreagera sig på tv-program är en klockren terapi som vi faktiskt ska utnyttja eftersom de flesta av oss betalar tv-licens. För mig fungerar det i alla fall och det kan ju bero på att mitt torftiga liv tillbringas framför tv:n förutom när jag förgyller mina kollegors vardag. Han jag delar brevlåda har en en egen teori och det är att jag är irriterad eftersom jag alltid tittar på tv. Han är INTE terapeut som ni säkert kan förstå!
Ikväll har jag tittat på Farmen och om det inte vore för att jag har mina spärrar så skulle jag söka upp vissa deltagare IRL och ge dem en snoksmäll så de önskar att de aldrig krupit fram ur sina hålor. Nej, jag kan behärska mig och istället har jag tagit in den elektriska häckklipparen för att ge Yuccapalmen en omgång. Sen ska jag sova sött och harmoniskt som Törnrosa bredvid min prins.
Men nu har jag lösningen på problem med all typ av irritation. Lösningen heter överexponering. Titta på alla skitdåliga reklaminslag om trög mage och analklåda och sen sträckkollar ni på alla gamla serier och filmer i sådan omfattning att ni till slut hyperventilerar och klipper ryamattan med handjagaren. När ni har gjort det så är ni troligen så dränerade på energi och ilska att ni somnar av ren utmattning för att sedan vakna med ett leende på läpparna. Att avreagera sig på tv-program är en klockren terapi som vi faktiskt ska utnyttja eftersom de flesta av oss betalar tv-licens. För mig fungerar det i alla fall och det kan ju bero på att mitt torftiga liv tillbringas framför tv:n förutom när jag förgyller mina kollegors vardag. Han jag delar brevlåda har en en egen teori och det är att jag är irriterad eftersom jag alltid tittar på tv. Han är INTE terapeut som ni säkert kan förstå!
Ikväll har jag tittat på Farmen och om det inte vore för att jag har mina spärrar så skulle jag söka upp vissa deltagare IRL och ge dem en snoksmäll så de önskar att de aldrig krupit fram ur sina hålor. Nej, jag kan behärska mig och istället har jag tagit in den elektriska häckklipparen för att ge Yuccapalmen en omgång. Sen ska jag sova sött och harmoniskt som Törnrosa bredvid min prins.
Nattlinne på dagen
Jag köpte mig ett leopardmönstrat nattlinne men det var så likt en tunika att jag hade det på jobbet idag och nu förstår jag varför jag gäspat hela dagen och bara velat sova! Imorgon ska jag ha på mig något mer uppiggande. Fördelen med dagens outfit är att jag bara kan välta i säng med kläderna på. God natt
Mellanmjölk
Ja ni kära läsare. Mitt liv är verkligen lika spännande som mellanmjölk just nu. Det är januari, grått ute, grått inne och inte ens rean får mig på bättre humör. Men så tänker jag på allt positivt som man kan använda mellanmjölk till! Chokladpudding, havrefras, kanelbullar och en massa annat gott och då känns det genast lite bättre!
Jag har ju en hel del roligheter som händer mitt i det grå. Igår var jag på ett danspass som fick mig att le hela timmen även om en del av nöjet var att titta på mig själv i spegeln. Tänk att något som känns så bra kan se så klumpigt ut! Jag fattar inte varför jag inte kan få ihop alla rörelser på ett mer graciöst sätt. Det är en gåta som jag gett mig fan på att lösa. Kan det handla om något cerebralt helt enkelt?
När jag sitter här i mellanmjölken och funderar över livet så inser jag att det finns massa saker som får mig att må bra. En av de sakerna är att jag varje dag säkert skrattar minst 50 gånger varav hälften är åt mina egna skämt. Det är ju lite tabu att tycka att man själv är rolig men jag tycker faktiskt att jag har en ganska skön humor och jag skrattar gärna åt mig själv. Det är mer grädde än mellanmjölk det!
Det här inlägget är ju lika meningslöst som snor i näsan men faktum är att jag hade skrivit ett så roligt inlägg om vår fetfågel som ofta sitter på vår uteplats men av någon anledning så sprätte mitt finger iväg och raderade hela inlägget. Sabla finger! Inlägget handlade i alla fall om alla sorters fåglar som bor på vår innergård varav en är så fet att det ger utslag på Richterskalan varje gång han slår ner röven på vår spalje. Han är söt men fet! Utöver denna fetknopp har vi även en och annan mås som på riktigt tror att vår uteplats är en offentligt toalett. Sitter man i solstolen är det stor risk att få en måsskit i huvudet och det känns ju varken hälsosamt eller meningsfullt. De liksom siktar på en och jag tror uppriktigt att de roar sig på min bekostnad. Tänk om man kunde fånga dem och ge dem ett näbbsving de aldrig glömmer!
På uteplatsen får jag dock inte plats till sommaren för där ute samsas fetfågeln med julgranshelvetet som ännu inte har slaktats. Jag tror ärligt talat att den kommer stå till nästa jul för både maken och jag låtsas om att den inte finns.
Nu ska jag ta mig ett sug ur chokladsåstuben och dricka ett glas mellanmjölk denna onsdag som var lika grå som hjärnsubstans!
Jag har ju en hel del roligheter som händer mitt i det grå. Igår var jag på ett danspass som fick mig att le hela timmen även om en del av nöjet var att titta på mig själv i spegeln. Tänk att något som känns så bra kan se så klumpigt ut! Jag fattar inte varför jag inte kan få ihop alla rörelser på ett mer graciöst sätt. Det är en gåta som jag gett mig fan på att lösa. Kan det handla om något cerebralt helt enkelt?
När jag sitter här i mellanmjölken och funderar över livet så inser jag att det finns massa saker som får mig att må bra. En av de sakerna är att jag varje dag säkert skrattar minst 50 gånger varav hälften är åt mina egna skämt. Det är ju lite tabu att tycka att man själv är rolig men jag tycker faktiskt att jag har en ganska skön humor och jag skrattar gärna åt mig själv. Det är mer grädde än mellanmjölk det!
Det här inlägget är ju lika meningslöst som snor i näsan men faktum är att jag hade skrivit ett så roligt inlägg om vår fetfågel som ofta sitter på vår uteplats men av någon anledning så sprätte mitt finger iväg och raderade hela inlägget. Sabla finger! Inlägget handlade i alla fall om alla sorters fåglar som bor på vår innergård varav en är så fet att det ger utslag på Richterskalan varje gång han slår ner röven på vår spalje. Han är söt men fet! Utöver denna fetknopp har vi även en och annan mås som på riktigt tror att vår uteplats är en offentligt toalett. Sitter man i solstolen är det stor risk att få en måsskit i huvudet och det känns ju varken hälsosamt eller meningsfullt. De liksom siktar på en och jag tror uppriktigt att de roar sig på min bekostnad. Tänk om man kunde fånga dem och ge dem ett näbbsving de aldrig glömmer!
På uteplatsen får jag dock inte plats till sommaren för där ute samsas fetfågeln med julgranshelvetet som ännu inte har slaktats. Jag tror ärligt talat att den kommer stå till nästa jul för både maken och jag låtsas om att den inte finns.
Nu ska jag ta mig ett sug ur chokladsåstuben och dricka ett glas mellanmjölk denna onsdag som var lika grå som hjärnsubstans!
