Sjuk
Jag orkar inte blogga mer. Idag har jag gått mellan soffan och köket och det har tagit ut sin rätt kan jag säga. Jag är helt slut och känner mig förgiftad. Jag vill INTE vara hemma, jag vill arbeta men har just nu inget val. Ska snart försöka duscha och sedan är det dags att lägga sig i sängen där jag ska böna och be om lite ryggmassage. Kanske går han på det, kanske inte. Om inte så ska jag snarka över gränsvärdet på 80 decibel inatt. Inte för att vara elak utan mest för att jag kan!
Den här veckan är en sabla INTE-vecka. Jag kan INTE träna, INTE jobba, INTE shoppa, INTE städa och INTE låta bli att gnälla. Det gör mig arg!
varför vi är gifta....
Grattis kära make.... du har varit ihop med en fin clown i tjugo år. Inte konstigt att du inte bryr dig om vad det är på tv eller har lust att slösa pengar på komedier på bio! Du "sätter" ju bara på din roliga fru. Och nu menade jag INGET sexuellt med det! Okej? Jag låter arg och bitter men är inte det. Jag är glad att han svarade så för det är två oerhört fina omdömen tycker jag. Tänk att jag fortfarande får honom att skratta efter så många år och tänk att han tycker att jag är fin fastän åren gjort sitt med det mesta. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom! Han är lika viktig för mig som det är att äta och andas och han är den mest ödmjuka människa jag känner. Det finns inget ont i honom och dessutom så får han mig också att skratta när han bland annat drar igång som sitt alter ego Viby-Tobbe. (Till dig K: det är fint att omnämnas i min blogg men det räcker med ett litet påskägg som tack....)
Just nu läser jag Ozzy Osbornes bok och det är ett under att den karln lever. Är hälften av allt som står i boken korrekt så innehöll ju karln mer kokain än en påse kokain! Han missbrukade verkligen allt! Jag tycker att hans skildringar av livet och sättet han skriver på är underbart och roligt. Började läsa boken igår och nu är det bara ett par sidor kvar. Sen ska maken få tillbaka sin present.
Idag är det lååååångfredag och det gör mig ingenting för vi har en massa roliga saker att hinna med innan John Blund är välkommen. Först ska jag försöka sola lite och bara njuta av värmen som äntligen är tillbaka. Jag önksar på riktigt att det gick att flyga på kvasten! Tänk vad underbart det skulle vara att bara ha en kvast att parkera. Det första jag skulle göra är att trimma kvasten och sedan skulle jag skjutsa maken och ge igen för alla gånger det har gått fort på motorcykeln.
Tjingeling!
Nytt jobb =)
Lyckan är stor i drakens näste! En av oss har fått nytt arbete och det är underbart. Det är inte jag..... men jag är lika glad i alla fall att en av oss kommer att få en välbehövlig förändring. GRATTIS till det.
I övrigt så är det helt underbart vilken vår vi har. Jag blir nästan religiös på kuppen av all värme och alla glada människor. Kände mig helt manisk innan jag skulle bege mig ut på stan tills jag insåg att jag inte vet hur man ska/kan klä sig just nu.... det känns inte helt okej att gå ut hur lättklädd som helst, i alla fall inte dagtid! ;) Jag har ju för f-n inget att ta på mig. Jo, jag vet att jag har tre garderober och en klädkammare som är fulla men det är liksom inga kläder som passar att ha på sig just nu. När jag letade i skåp och lådor hittade jag fyra nya bikini som jag tydligen smyghandlad under vintern utan att jag själv kommer ihåg det. Jag tror att det var innan vi skulle till Egypten som jag i panik beställde dessa i hopp om att någon av dem skulle vara magisk och förvandla min blekfeta kropp till en orientalisk skönhet. Tji fick jag! Inte ens kamelen på stranden hade lust att titta åt mitt håll. Å andra sidan ska jag vara glad för det eftersom han kanske hade blivit så rädd att han i panik stregrat sig och kastat av något stackars barn som betalt dyra pengar för ett äventyr på kamelryggen.
Inser nu att mitt mission att vara snyggast i stan sommaren 2011 kommer att gå käpprätt åt helvete! Jag är varken brun, snygg eller vältränad så det kanske är dags att gå in i något psykosliknande tillstånd med vanföreställningar så jag överlever sommarens alla krav. Nej, inte då. Jag skojar bara. Det är inte så illa förutom att jag fortfarande tycker att det är svårt att veta vad jag ska ha på mig just nu.
Jag har börjat träna i alla fall. Var på skivstångspasset som Gud glömde. Kunde som sagt var inte cykla hem efteråt eftersom benen innehöll sockervadd. Jag ska ge ett sådant pass en ny chans men då ska jag kanske vara mer realistisk i mitt val av vikter. Går också på afrodans och börjar faktiskt känna mig som en riktigt infödning när det eldas, dansas, hedrar jorden etc. Jag skakar rumpa så det ger utslag på richterskalan kan jag berätta. Börjar få till det där med höftrörelserna som inte känns helt naturligt medfött men jag övar och skakar så snart så.... kanske blir till att hålla i ett pass på egen hand framöver; ensam hemma framför spegeln!
I påsk är vi lediga i totalt fem dagar och det ska bli skönt. Jag känner mig ganska tilltufsad och trött så det ska bli skönt att umgås med nära och kära. Jag behöver fatta en del beslut om framtiden och det ska jag ägna tid åt under påsken men mest ska jag umgås med barn och barnbarn! Dotter med familj är på ingång och det är en högvinst. Saknar dem så oerhört mycket så det ska bli underbart att ha dem här ett tag! Vi ska också hinna med att åka motorcykel och festa med vänner.
Jag tror jag har två läsare så till er vill jag bara önska en GLAD PÅSK! Hoppas solen fortsätter skina på oss.
Nu ska jag smörja kvasten och sen är det dags för en provtur!
ARG
Jag söker sällan vård och det har sina förklaringar men ibland måste även vi amatörläkare kapitulera och så även för mig och det är ca tre år sedan. Jag gjorde som jag brukar och läste på om mina symtom varpå jag redan hade två diagnoser klara som läkaren bara kunde fastställa. Så blev också fallet.... jag hade dessa två åkommor varav den ena var behandlingsbar enligt henne. För att göra en lång historia kort så har jag inte blivit bättre och nu har jag fått nog och läser återigen om alla nya rön om mina besvär. Inser då att den icke behandlingsbara sjukdomen faktiskt kan och SKA behandlas eftersom risken att dö i förtid annars är överhängande! Jävla troll! Hur f-n kunde hon vara så slarvig Jag är alltså som en tickande bomb som kan dö när som helst. Det kan man kanske alltid men det här känns onödigt spännande kanb jag säga.
Nu är jag ännu mer arg för allt jag skrivit försvann och jag tänker inte skriva om det. Stannar därför här och återkommer en annan dag när humöret är bättre. 
tjingeling
Jag har som ni kanske märkt gjort ett litet uppehåll med bloggandet och det kommer troligen att fortsätta vara glest mellan inläggen eftersom jag går en brevkurs i kakelfogning och ägnar kvällarna åt att öva på att blanda murbruk...... Näääääääääää! Jag har helt enkelt ingen lust att blogga eftersom jag inte vet vad jag ska skriva om. Jag är dränerad på motivation och lust och därför ägnar jag tiden åt att läsa andras bloggar och förundras över hur de orkar skriva varje dag. Jag är lat och skulle så gärna vilja ha en maskin som skriver allt brilijant jag säger utan att jag själv ska behöva anstränga mig. En egen transkiberare you know.
Mitt liv just nu innehåller mycket glädje eftersom det är vår och solen värmer. Jag är överlycklig att sommaren är på ingång och att vi kan åka motorcykel igen. Det är så roligt och maken är så snygg i sitt skinnställ! =)
Det var allt för ikväll men jag återkommer! Nu ska jag linda in mig i plastfolie så att skinnstället sitter snyggt imorgon. God natt
