drakenorebro

Det här gått 35 år sedan min första fylla. Vilken sabla häxblandning jag hällde i mig och sen spydde jag som en vulkan. Jag och en kompis blandade småskvättar av olika sorters alkohol; Nyköping, renat, Auora och ngn likör. Allt blandades i samma flaska och det drack vi.  Hade nog tur att levern inte tackade för sig och skrumpnade ihop som ett russin. Könsord vad äckligt det var! Minns att det snurrade i skallen och vi hann skratta en kort stund åt ruset innan inälvormq ville ut ur kroppen. Efter den eskapader avstod jag alkohol och höll mig nykter på fester. Än idag får jag ett lätt illamående av minnet och spyan sitter i halsen de gånger jag bara tänker på Nyköping. 

Ja ni, man kan tro att jag är döende eftersom det kommer en massa bekännelser här på bloggen. Saken är den att jag för tillfället inte har något liv förutom att jobba, rasta vovve och sova så då får man plocka fram ur huvudarkivet. 

 

När jag var liten var jag påhittig och troligen ganska fattig eftersom presenterna jag gav bort var en aning udda. Jag tänker rabbla upp lite olika gåvor jag gett som barn och är det nu någon som känner igen sig som mottagare så vill jag genast be om ursäkt!

 

- Använda strumpor till närmsta familjemedlemmar (mest syskon)

- En gatsten som jag målade med rött nagellack och limmade guldstjärnor på

- En virkad duk som mottagaren trodde var en båt. Jag höll god min och började sjunga "I en roddbåt till Kina". 

- Ett halsband jag själv hade fått i present

- En orange gris jag hade gjort i träslöjden som var så ful att den nästa eldade upp sig själv. Såg den aldrig mer så jag tror att mottagaren gjorde slut på grisens lidande

- Ett gammalt nagellack som visade sig vara torkat. Fick panik och sa att det var en ny sort som man skulle hälla aceton i så skulle det fungera

- Egengjorda presentkort på diverse sysslor som jag dessvärre aldrig verkställde

- En ljusstake jag gjort i trolldeg som aldrig riktigt torkade och där hålet för ljuset var FÖR stort

 

Ja, det får räcka. Jag tror att det finns mycket mer att tillägga men som avslutning vill jag upplysa om att mina presenter blivit bättre med åren även om jag ibland får lust att skapa något. Ska på 50-årsfest i helgen och funderar starkt på att plocka fram ett får jag stickde i sexan som fröken höll upp och visade för klassen som ett varnande exempel på hur det går om man inte läser stickbeskrivningen. 50-åringen är från Gotland och där vet de nog hur man uppskattar ett vindpinat och lite tuffsigt får!

 

Jag har lite svårt att komma på saker att skriva om men eftersom jag ser att jag har många läsare så kanske ni kan hjälpa mig och skriva en kommentar om önskemål för nästa inlägg. Jag antar utmaningar och lovar att skriva utifrån era förslag. Ha nu en skön kväll, själv ska jag ta mig ett sug ur chokladsåstuben innan jag svidar om till nattsärken. 

 

 

....var jag en aning annorlunda mot många av mina vänner. Jag är äldst av tre syskon och inte vet jag om det påverkat men jag har alltid tagit ansvar för mina handlingar och stått upp för de svaga. Det låter väl fint? Ja, det är fint men inte helt sant. Jag var förvisso en snäll unge så länge andra var snälla mot mig. Om någon däremot betedde sig illa så kunde helvetet bryta ut. Jag har aldrig varit rädd för att säga vad jag tycker men jag har alltid valt mina strider. Om personen jag blev arg på inte betydde så mycket för mig så var det tack och adjö! Jag har aldrig känt ett behov av att krusa någon eller sälja min själ för att bli omtyckt. Nu ska ni ju inte tro att jag gjorde mig av med vänner för att vi hade olika åsikter om något eller om någon gav kritik för något jag sagt eller gjort. Nejdå, jag har hög tolerans men elaka och falska människor har jag alltid haft svårt för.

 

Jag minns mitt sjuårskalas som om det var igår. Det var en strålande dag i maj och solen värmde och tussilagon blommade. När min små gäster hade kommit började vi med en lek och för att vi skulle få vara ifred tog mamma med mina syskon på en kort promenad. När de kom hem igen var kalaset över! Världshistoriens kortaste kalas och sabla mycket tårta och godis kvar. Vad vi skulle leka minns jag inte men G sa elaka saker och skulle bestämma regler som ingen av oss andra tyckte stämde. Hon blev bara dummare och dummare och jag tappade nappen och tyckte att kalaset hade urartat. För att inte helt idiotförklara och peka ut G så skickade jag hem allihop men presenterna behöll jag. Jag minns en liten koformad mjölkkanna i porslin som jag tyckte väldigt mycket om. Den hade jag fått av G men eftersom den var så fin fick den stanna medan givaren hade satt upp sig självmant på min svarta lista. Vi blev aldrig riktigt nära vänner igen för jag tyckte att hon var en bråkig skitunge som alltid skulle bestämma. När jag var runt elva lärde jag känna en tjej som var på besök hos sin bror som bodde granne med oss. Hon var något år äldre och vi kan kalla henne A. Hon bodde inne i stan och hade så snygga kläder och fint långt hår. Jag minns att hon berättade så spännande saker om livet i stan och coola saker hon hade varit med om. Efter några träffar började jag fundera över om allt verkligen kunde vara sant för inte hade jag sett allt detta häftiga när jag var med mina föräldrar på stan. En dag gick jag helt enkelt till hennes bror och ställde en massa frågor men hans svar visade sig ju inte alls stämma med A:s beskrivningar av stadslivet.

 

Nästa gång A kom hade jag anordnat en mindre rättegång med en jury av gårdsungar. A blev helt röd i ansiktet och försökte döda mig med en plastspade. Jag flydde för mitt liv och sen såg jag inte henne något mer....förrän 20 år senare på ett barnkalas hos gemensamma vänner. Hon kände igen mig först och gissa om det var en tryckt stämning på det kalaset. Ingen av oss sa något men om blickar kunnat döda hade jag inte kunnat skriva detta blogginlägg. Några dagar senare ringde vår gemensamma vän och berättade att A hade sagt att jag var farlig som barn och hade försökt döda henne en gång när hon besökte sin bror. Anledningen hade varit att jag var avundsjuk på henne för att hon hade en ny cykel och bodde i stan. Jösses vad sorgligt att hon som vuxen fortfarande inte hade släppt det där! Det kan man kalla långsint men i ärlighetens namn tyckte jag mest synd om henne. Tänk att hon i tjugo år hade gått och varit arg över något som hon själv hade orsakat! Ja, rättegången kanske var lite tuff men jag tror inte att jurymedlemmarna var något större hot då ingen av dem var över fem år. En åt snor, en hade blöja och den tredje tog inte alls sitt uppdrag på allvar utan körde bil i sandlådan. Trots att jag under åren avverkat en del vänner har jag några riktigt nära och kära barndomsvänner kvar. Vi har delat många galna upptåg och kommer förbli vänner resten av livet. Det har även tillkommit några riktigt goda vänner under åren och av hela mitt hjärta önskar jag att G och A också har sådan vänskap att luta sig mot när livet är tufft!