drakenorebro

Jag vet inte om ni känner igen er i det som jag nu ska beskriva men jag gör ett försök. Vissa dagar så är min tolerans SÅ låg att jag kan bli förbannad på min egen spegelbild (konstigt, jag är ju snygg!) I alla fall så har det varit en sån dag idag. Det började imorse när jag först vaknade med ett ryck av att klockradion ringde högre än ett brandlarm. Jag var så trött att jag hade kunnat svälja en mask om jag fått somna om, men inte då. Det var bara att häva sig upp och koppla in autopiloten som sedan tog mig ner för trappen, in i badrummet, fixade till mig, lämnade hemmet och gick till bussen. Väl där vaknar jag till på riktigt och inser att jag har glömt mina vantar och det var ju kallt! Brrr. Dessutom gjorde vårljuset att mina händer såg ut som bleka skurtrasor och det var ingen vacker syn! Redan här är irritationen på topp och då kommer de............... FAMILJEN BIBLIOTEK! Det är en samling personer i olika åldrar från samma familj som kan reta gallfebern på mig bara genom att visa sig! Jag pallar inte med dem vissa dagar då de bland annat sitter på bussen och berättar om allt nytt och spännande de lärt sig från gårdagskvällens högläsning ur Nationalencyklopedin! Har jag en sån här dag finns det inga gränser för vad jag kan störa mig på och just imorse så hade pappa bibliotek på sig för korta byxor, vinröda frottéstrumpor, skitig jacka och en stickad mössa med grodor på! Hur i helvete kan en vuxen karl klä sig så utan att någon i familjen sätter stopp för det? Jag fattar ingenting men så kom jag att tänka på hur mamman ser ut och då klarnar det! Jag ska inte beskriva henne med ord utan visa med en bild:

 Herregud, själva huvudet är en kopia! Är det konstigt att karl ser ut som han gör? Näääää....... men varför stör jag mig på denna biblioteksfamilj? Jo, den enkla förklaringen är att jag sällan har dåligt morgonhumör men när det händer så måste jag avreagera mig på något och familjen Bibliotek får hjälpa mig med det utan att de vet om det! De har ingen aning att jag tycker så här och det är nog bra för annars skulle de säkert kidnappa mig och binda mig i sitt hem där de skulle terrorisera mig med vetenskapliga tidsskrifter och titta in i mina öron tills jag blev galen! Jag glömde berättta att det är just det de gör. När de satt sig på bussen så börjar den ena ungen stirra in i den andre ungens öron och vad hon letar efter har jag ingen aning om: en icke återlämnad bok kanske! Men stirra in i öronen gör hon varje morgon och så skrattar hon medan den andre blir sur. Lattjo liten morgonlek!

Jag tycker om, och fascineras av jordens alla levande varelser även om det kanske inte låter som det efter att ni läst ovanstående men jag har en bra förklaring som friar mig från allt och en bild säger mer än tusen ord:




Tack för den här gången! Nu ska jag spöa grannen som gick förbi i fula byxor!