drakenorebro

Ja ni kära läsare! Det finns inte mycket här på jorden som inte berör eller upprör mig. Mina sinnen är ständigt påkopplade och jag är säkert arg lika många gånger på en dag som Bert Karlsson släpper en brakskit! Jag är även glad och ledsen i lika stor omfattning så mina dagar är med andra ord fyllda med diverse känslor.....

Idag var jag arg redan när jag vaknade eftersom jag hade drömt om Karlsson på taket. Det är en sjuk jävel enligt min åsikt. Astrid Lindgren har skapat storverk och all ära åt henne men hur tänkte hon när hon skapade detta missfoster med propeller på ryggen? En elak tunnhårig fan som flyger omkring och ställer till det! Lillebror framstår som en psykotisk unge med både hörsel- och synhallucinationer när han hela tiden försöker få familjen att inse att Karlsson finns medan denne tok gömmer sig och fortsätter att käka guldfiskar och köttbullar. Dessutom är han hypokondriker och pundare såsom han tjatar om mediciner hela tiden! Nej, Karlsson på taket gör sig bäst PÅ TAKET så jag slipper se honom eller ge honom en överdos så det blir tyst på gnällspiken!

Jag inser att jag låter arg och hatisk men för att ni ska påminnas om att jag egentligen är en mjukis och empatisk person så ska jag nu prata om en av mina favoriter istället... TRASHANKEN! Ni vet, den lilla kraken som sitter i båten i Staffan Westerbergs pannkaka! Är han inte för söt? Jag älskade den lilla gubben redan första gången jag såg honom och jag kunde inte begripa varför han skulle behöva vara så ensam och utsatt! Det var då jag gjorde mitt framtida yrkesval - för att en vacker dag kunna hjälpa stadens trashankar, så det så! Även Storpotäten har en plats i mitt hjärta eftersom den kraken var så missförstådd. Tänk om allätaren Karlsson hade dykt upp! Då hade det aldrig funnits någon pannkaka!

    

Inatt ska jag drömma om Tomas Bodström så att jag vaknar lycklig och glad imorgon istället!