somnade i solstolen - succé

Idag var solen stor som en äggula på himlen och det var så varmt och skönt på vår baksida.... la mig till rätta i solsängen och inom fem minuter så hade jag världens date med John Blund! Rätt som det är så väcks jag av en traktor men fattar inte varifrån den kommer. Sätter mig upp yrvaket för att sakta men säkert inse att det inte finns en traktor på mils avstånd! DET ÄR JAG SOM SNARKAT! Ops, hur många grannar är ute och hur många har hört mig? Spanar lite försiktigt över häcken men ser ingen. Phu, det var nära ögat att man hade blivit områdets stora samtalsämne de kommande veckorna. För lite snarkningar tänker ni nu, eller hur? Jag snarkar INTE lite! Jag gör det så bra att man skulle kunna använda mig som ljudeffekt i en krigsfilm! Det är i alla fall vad maken säger. Den senaste tiden har han varit tvungen att lämna sovrummet för att sova på soffan. Jag tror att det har att göra med att jag är utarbetad och lösningen är att jag får åka bort en vecka till varmare breddgrader och vila upp mig. Jag ska försöka få honom att tro att det är lösningen på missljudet och eftersom jag fyller år på onsdag så kan han ju förena nytta med nöje! Jag kräver inte så mycket. En vecka på någon härlig breddgrad här i världen så lovar jag att vara tyst som en mus vid hemkomst! Vare sig jag är vaken eller sover!

Sommaren är här och det är så underbart! Jag älskar den här tiden när det är massor att se fram emot! Fåglarna kvittrar, allt är limegrönt, snart semster, dofterna, solen och värmen! Men så händer det som jag förträngt under vintern.... spindlarna kommer. Igår satt jag i solstolen och njöt när det plötsligt rör sig på min vänstra arm. Reflexmässigt hoppar jag till så högt att boken flög åt ena håller och jag själv åt andra. Skrek som en tok innan jag upptäcker att det var en fjäder som landat på min arm. Helvete vad rädd jag blev och så var den idyllen förstörd. Resten av tiden ute i solen ägnade jag åt att med millimeterprecision studera varje grässtrå tills jag hade fick nackspärr. Jag kan inte för mitt liv förstå vad dessa små monster med åtta ben har i min närhet att göra men där jag är, där är de! Jag hatar dem och de kommer en vacker dag att bli min död... det var nära igår men än lever jag ett tag till. Vi ses och hörs!

Kommentarer
Postat av: Anna

Cathrine du är en usel bloggare!!! Usel i den bemärkelsen att du skriver alldeles för sällan. Skriv oftare din latmask, vad ska jag annars göra på jobbet?? Om inte läsa din blogg alltså? Begär du att jag ska jobba kanske?

Kram från Anna några hus bort :-)

2009-05-23 @ 16:44:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0