drakenorebro

Är ni beredda? Nu kör vi!

Jag är en 42-årig tvåbarnsmor som tackar Gud (eller maken) varje dag för mina två barn. Dessa två kronjuveler är det bästa jag åstadkommit och jag förundras varje dag över att de finns i mitt liv och att de är så fina som de är! Min man är också värdefull och jag måste erkänna att jag tycker att han är snyggast bland jordens alla män och så tycker jag fortfarande efter 20 års förhållande.

Jag växte upp i ett underbart bostadsområde med föräldrar och två syskon. Mina minnen från barndomen är nästan enbart positiva även om jag ska erkänna att jag inte minns så mycket förutom enstaka märkliga detaljer såsom att mormor hade en orangerutig vaxduk och att jag älskade att få borsta morfars löständer! Redan på lekis var jag kär och jag är kanske den första lekisunge ever som fick ett eget pussrum!

Min barndom var cool på många sätt och jag hade förutom min närmsta familj även far- och morföräldrar som fanns nära och betydde oerhört mycket. Mina vänner var många och jag hade alltid kompisar om jag ville men ofta föredrog jag att vara ensam och då helst i mitt rum. Skolan var en lyckoplats och jag kan inte minnas att jag var skoltrött. Jag träffade M när jag var 14 och vi blev tokkära. Flyttade ihop och trodde att de skulle vara vi resten av livet så därför gifte vi oss och fick barn. Vi skildes som vänner men han kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta eftersom han gav mig världens finaste dotter som jag älskar för evigt!

Den "nya" mannen i mitt liv har funnits vid min sida i snart 20 år och han är pappa till den mest underbara son man kan tänka sig. Jag kan inte tänka mig ett liv utan K (för tillfället kallar jag honom Shrek) och jag hoppas och tror att det blir minst 20 år till!

Jag fick jobb på länets korvfabrik som 20-åring och där var jag anställd i 15 år innan det var dags att ge sig ut i arbetslivet som socionom vilket jag läste till i 3,5 år på universitetet. Åren på fabriken är i särklass den bästa tiden i mitt liv rent kollegialt. Vi var ett sammansvetsat gäng som hade sjukt roligt ihop och trivdes tillsammans. Alla fick vara med och vi gjorde mycket roligt både på jobbet och privat. Vi var unga och lykliga med mycket energi! Jag har därefter också haft kanonbra kollegor men vi har aldrig hunnit bli så sammansvetsade.

Så, jag är en medelålders tant (en del ungar säger det) som är gift och har två barn samt världens finaste barnbarn! Mina barn har förhållanden med partners som jag tycker mycket om och som jag hoppas att de ska fortsätta hålla ihop med. Jag har kämpat för att hitta min plats i arbetslivet och det har lyckats väl! Jag testar även att undervisa på universitetet och det är så fantastiskt roligt! Jag gillar studenternas lust och nyfikenhet! Jag älskar mitt hem och har som passion att ägna mig åt heminredning! Det är avkopplande, roligt men dyrt! Tillsammans med maken åker jag mc så fort vädret tillåter och det är bland det roligaste jag vet! Vi åker ensamma eller tillsammans med vänner och snart är det sommar och då ska skinnstället på! Jag är så cool......... =) En annan passion är att resa till sol och värme! Jag skriver på en bok om mitt liv, älskar änglar och rosetter samt att ligga på soffan och kolla på meningslösa dokusåpor.

Vi har inga djur vilket jag är glad över. Djur är fina men passar bäst i naturen eller hemma hos andra. I övrigt har jag liksom många andra drabbats hårt och skoningslöst av livet vid flera tillfällen och ibland kan jag känna mig oerhört trött och gammal. Jag tänker inte gå in på detaljer men det handlar bland annat om sjukdom, död och oro för hur det ska bli. Jag/vi har tacklat det väl och idag kan jag ärligt säga att jag inte är speciellt rädd för något. Det enda som skrämmer mig är att mina nära och kära ska fara illa.

Jag har två syskon där den ena valt bort oss av olika skäl medan den andra är en filur som jag kan ha sjukt roligt ihop med. Vi kan prata om allt och vi har stundtals jäkligt roligt ihop men det blir inte så ofta för hon är en duracellkanin med så lite tid! DET HÄR KOMMER HON ATT KOMMENTERA!!!!! Tro mig!! Hur som helst så har hon en familj med sambo och barn som också betyder mycket för mig. Min mamma är en viktig person i mitt liv och jag försöker träffa henne så ofta jag kan! Vi har roligt ihop och jag ser henne som en enorm tillgång i livet. Sorgligt nog så finns inte pappa kvar vid hennes sida och det sörjer jag varje dag óch har så gjort de senaste sex åren.

Nu ska jag avsluta denna D-uppsats och ägna mig åt hemmet som ska städas innan det är dags för adventsmys. Jag bor 50 meter från scenen där O helga natt börjar om ett par timmar och nu hör jag hur de genrepar. Snön faller utanför fönstret och julen är snart här. Love it!