drakenorebro

... en av min sons vänner är allvarligt sjuk. Han är drabbad av en av världens vidrigaste sjukdomar och jag känner sorg och maktlöshet! De besökte honom igår och han vet själv hur ovanligt det är att drabbas så här ung och han hade undrat "varför just jag". Jag googlade lite och ser att det ändå finns en chans för honom såklart men att prognosen inte är så strålande. FY FAN vad jag vill skrika och gråta och kunna trolla! Jag vill ta bort denna satans sjukdom som så många drabbas av och som flåsar oss alla i nacken. Jag har själv varit sååååå nära att drabbas och första gången glömmer jag aldrig dels beroende på hur jag fick beskedet, dels att jag fick lämna prover i sex månader för att hålla koll.... senast var jag övertygad om att det verkligen var min tur att bli sjuk och när läkaren säger att det inte var så bröt jag ihop fullständigt och trodde jag skulle dö av den anledningen. JÄVLA SJUKDOM! Könsord!



Det här var inget glatt inlägg direkt men jag ska avsluta med att berätta att min son imponerar på mig! Han är så klok, orädd och medmänsklig att han skulle kunna hålla kurs i det. Jag ska inte lämna ut honom i denna blogg men han är ingen dussinvara denna kloka son som jag begåvats med! En annan sak som imponerar på mig är min dotter och hur hon är mamma till mitt lilla barnbarn! Denna lilla filur är såklart världens finaste och jag förundras över hur smart han är trots att han bara är drygt ett år. Han är en problemlösare som lyckas med det mesta och exempel på det är bland annat att han lyckades öppna knapplåset på sin mammmas mobil och för att testa om det bara var en slump fick han prova även andra mobiler och såklart kom han på hur han skulle låsa upp även dessa fast det var olika sätt att göra det på. Han mekar med leksaker och vill gärna testa att skruva och bygga om befintliga saker..... smart som sin mormor med andra ord! Han får utvecklas i sin egen takt och dottern (även pappan) är så cool i sin barnuppfostran! Ingen stress och press på den lille som är en trygg och konstant glad, en riktig livsnjutare! Jag är alltså inte bara stolt som mormor utan även stolt över min fantastiska dotter som är hemma just nu och förgyller vår tillvaro! Hon är söt som en docka och rolig som få! 

//Draken 

Jaha, det här blev ett sentimentalt inlägg men nästa gång jag bloggar så ska ni få vad ni tål, för ikväll ska vi ha fest och allt som händer då ska ni få ta del av nästa gång jag skriver. Tills dess hoppas jag att vi alla skänker pengar till cancerfonden! Många bäckar små........