Nedräkning och skäggstrån

Den rubriken måste väl locka till sig en och annan läsare kan jag tro. Jag lovade ju sist att jag skulle skriva om mina skäggstrån och det ska jag göra nu: ärligt och utlämnande! När jag föddes jublade personalen på BB då de trodde att ett mirakel skett och de såg rubrikerna framför sig: Kvinna födde apunge! Jag var så luden att jag istället för sparbössor och halsband i doppresent fick en ladyshave och presentkort på vaxning. Denna ludenhet har hållit i sig under åren förutom att ryggen inte längre är så lurvig. Snacka om att förvalta sitt släktskap med the monkeys! Jag åkte hiss på sjukhuset för ett tag sedan och i hissen satt det en efterlysning efter håriga kvinnor. Det pågår ett forskningsprojekt på just kvinnlig behåring och de sökte alltså ludna kvinnor som kunde tänka sig att vara med. Ett krav var att man i så fall INTE fick avlägsna kroppshår under projekttiden och där fetdog det kan jag säga. Roligt att framåt slutet av projektet ha flätor på fler ställen än huvudet....

Jag har som sagt inte lika mycket hår längre som när jag föddes men jag har begåvats med skägg och det är ju roligt när man vill vara en attraktiv kvinna. Jag har tre spridda och en i klunga och dessa strån är svarta och sitter under hakan. Det spelar ingen roll vad jag försöker med så kommer de tillbaka. Jag har rakat, ryckt, vaxat och till och med försökt elda bort dem men de kommer tillbaka och då i syfte att hämnas! På ett dygn kan de växa minst en centimeter och anta formen av ett tallbarr. De är svarta och grova och kunde de tala skulle de säga fula könsord! Jag krigar vidare och tar bort dem vartefter de återuppstår och så kommer det troligen att fortsätta så länge jag lever....... man ser ju gamla skäggiga damer och det är min största skräck, att bli skäggig och inkontinent. Jag älskar gamla människor som levt ett långt händelserikt liv och är som uppslagsverk över tidens gång men jag VILL INTE KISSA PÅ MIG OCH JAG VILL INTE HA LÖSTÄNDER OCH SKÄGG. Jag vill inte heller bli en belastning för mina nära och kära och jag vill inte att min son ska tvingas raka morsan samtidigt som han rakar sig själv.... Over and out!

Jag har snart slut på min semester och det är blandade känslor inför detta. Vi har haft en bra semester med en hel del sol och roligheter men det känns ändå lite sorgligt att det är dags för vardag igen. Jag vill vara ledig och göra allt det där som jag hade planerat men ändå inte hann med. Samtidigt är det kanske skönt att komma in i rutinerna igen. Nu växer näsan ala Pinoccio känner jag. Det är INTE skönt att semestern tar slut och jag vill inte komma in i rutinerna igen. Jag vill vara ledig och mysa hela dagarna så det så! Nej, nu är det dags att ta en sväng på stan och se om det finns något att slösa pengar på. Jag tar helt enkelt mina tallbarr och drar! Tjingeling!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0