drakenorebro

Rätt som det är tappar jag motivationen att blogga och det suger.... jag har ju massor att skriva om och tycker egentligen att det är roligt. Sista dagarna har varit fullbokade med diverse händelser som jag inte tänker blogga om eftersom det är för privat.

Igår natt hade jag värsta mardrömmen. Jag drömde att jag hade egenskaper som Spindelmannen och att jag befann mig i ett stort parkeringshus där jag kastade mig mellan våningarna genom att använda räcken och väggar. Vig som en överkokt spagetti och snabb som en brunstig iller hävde jag mig mellan våningarna i detta mörka och fuktiga garage.... av misstag hamnade jag på bottenvåningen och där möter jag en seriemördare varpå jag skriker högt och PÅ RIKTIGT! Jag vaknade mitt i detta skrik men det var för sent att stoppa så maken fick väl livslång tinnitus efter detta vrål rätt i högerörat. Hihi, vilken sjukt beteende att skrika på detta sätt mitt i natten, eller hur? Det tyckte jag med och började alltså skratta istället och sen var det liksom kört att somna om. Man kan kalla det skräckblandad förtjusning för dels såg jag det komiska i händelsen, dels var jag fortfarande så rädd att jag drog in alla armar och ben under täcket ifall denna galning eventuellt följde mig ur drömmen. Jaha, nog om detta.... nätterna är onekligen spännande i Drakens håla!

Till sist vill jag säga att det fan inte är okej att mobba varken barn eller vuxna. Bildade människor som tar vara på chansen att verbalt platta till och uttrycka missnöje helt utan grund är bland det värsta jag vet. Hur sover man om natten när man i skydd av varandra framför sina patologiska åsikter om andra utan att konstruktivt och ärligt ge exempel på hur man menar? Visst är det skönt att framhäva sig själv som bäst när man kan göra det på någon annans bekostnad? Visst är det underbart att se hur hårda ord bryter ner den andre och allra helst om man förstår att denne kommer att ligga sömnlös på natten.... Härligt det är med förtryck och självhävdelse! Nej, det är det fan inte och jag har fått nog av att vara andras måltavla! Nu är det jävlar i mig dags att säga ifrån och det ska jag göra, tro mig! Nu känns det mycket bättre och jag är glad igen. Var tvungen att ösa ur mig ilskan som annars bara sabbar min helg och det är det inte värt!

Jag hoppas återfå min motivation att blogga oftare men jag vet inte riktigt om det blir så... jag har ju även en halvskriven bok som jag ska försöka bli klar med och den kommer att bli en säljsuccé! Alla kommer att vilja ha Drakens bekännelser eftersom den kommer att skänka så mycket glädje och klokhet i vardagen till läsaren. NOT! Troligen kommer inte ens förlagen begripa att det är en bok de har framför sig så någon succé blir den nog inte men den kommer att vara min käraste ägodel rent materiellt när den väl är klar för den beskriver mitt liv, mina minnen, mina sorger och allt som hänt under åren....




Idag blev det ett annorlunda inlägg där ilskan fick dominera men ibland är det nödvändigt och idag var det just en sådan dag. Även en Drake har känslor, så det så!