drakenorebro

Jag har drabbats av det onda i livet..... sån't händer men det är svårt att värja sig och det är svårt att tänka på annat. En del av det jag/vi just nu bekämpar väljer jag att inte skriva om för det hör inte hemma i bloggvärlden. Jag bara hoppas och tror att det finns en god makt som hjälper oss, som ger kraft och ork att ta oss igenom. Jag är övertygad om att vi kommer klara det!

Det jag kan dela med mig av, även om det nästan är ännu värre, är att en ung härlig kille begravdes idag. Jag har gråtit många tårar sedan vi fick veta att han var sjuk och jag har gråtit ännu fler när dödsbeskedet kom strax innan jul. Hans minne kommer att leva kvar genom oss alla som fick förmånen att träffa honom, speciellt hans familj och kompisar. Han var så fin och så härlig och förtjänade såklart inte denna sjukdom. Hans grav är täckt av blommor och kommer så vara en lång tid. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på hans närstående och hur det är att begrava sitt eget barn. Jag kan inte tro att jag skulle orka leva vidare! Jag saknar tiden då jag var ung och naiv och inte trodde att något ont kunde hända mig och mina nära och kära. Idag vet jag bättre och det är en insikt som gör ont men är en del av vuxenlivet. Vi kan hedra dem som avlidit genom att vara rädda om våra liv och om varandra!