drakenorebro

Idag fyller en av mina bästa vänner år. Det är länge sen vi umgicks ofta ooch hade tät kontakt men hon är ändå den som jag anser vara min bästaste bäste vän! Vi har under åren gjort så många roliga saker tillsammans och vi har alltid kunnat prata om allt. Vi är lika på många sätt men samtidigt så väldigt olika. Lyssna bara på det här: Hon tycker att Börje Salming är snygg! Hur synskadad är hon egentligen? Han är inte snygg även om han verkar vara en fin människa. Men att säga att Börje är snygg är som att säga att fotvårtor är skönt. Jag saknar henne ofta nu för tiden och det beror kanske på att jag inte längre är så fullbokad på fritiden som jag var för några år sedan. Det hände tråkiga saker som gjorde att vi tappade kontakten men jag kan ärligt säga att jag idag inte direkt minns vad det var som egentligen hände..... vi är i alla fall vänner igen och det är jag glad för. GRATTIS ASON ADERSSON på din dag! Hoppas vi ses snart.

I övrigt så har jag åkt årets första karusell som kallas LIVSKRIS. Det har varit en tung period som nu är över och jag har fattat viktiga beslut som jag ska hålla fast vid. Själv avskyr jag när någon skriver sådana här antydningar men det kan inte hjälpas att jag gör detsamma. Mer berättar jag inte men ni kan ju alltid glädjas med mig att krisen är över och livet känns ljust igen! Tjoho!

Jag älskar mitt arbete som jag redan tjatat om vid några tillfällen men mitt arbete verkar inte gilla mig. Datorn har krånglat idag (egentligen nätverket) så inte har det blivit mycket gjort inte. Jag hade tänkt jobba över men så blev det alltså inte. Istället åkte maken och jag och handlade klart sonens studentoutfit. Oj, oj, vad stilig han kommer att bli den 8 juni. Jag är ju så lättrörd att jag nästan började gråta bara av att hålla i slipsen. Det är en stor dag och jag är verkligen stolt över min son som kämpat med skolan sedan årskurs 1.... och då menar jag inte årskurs 1 på gymnasiet. Han har lätt för sig och har fått kanonbra betyg hela vägen men det har blivit ett och annat grått hår på oss föräldrar genom åren. Hur som helst så är han fantastisk som klarat det och jag är verkligen stolt över honom. Jag förundras ofta över mina fina barn och vilka fina personer de är. Fortsätter jag att skriva om det här så börjar jag gråta igen och det är sååååå jobbigt att snyta sig så jag avslutar nu!

Snart är det hockey och det är dags att göra sig redo att tackla maken ur soffan! ;)