drakenorebro

Jag har tillbringat en natt på ett hotell som andades ond bråd skräck. Jag är inte speciellt rädd av mig men när jag såg den fallfärdiga byggnaden blev jag riktigt rädd! Den första tanken som slog mig var att stället påminde om filmen The Shining och det är ju inte direkt en film i komedigenren. Blev det bättre? Nej då! Ytterdörren var låst men vi kunde se två personer inne i något som skulle föreställa en reception. Vi knackade och sakta reste sig den ena, en tjej, och kom för att öppna. Hon tittade förvirrat på mig när jag försökte övertyga henne om att vi faktiskt hade bokat och borde vara väntade. Hennes kollega utstrålade samma härdsmälta och blixtsnabbt fick jag inre bilder av hur dessa två brukade sitta ute på verandan och spela banjo. Elak, jag? Hur som helst så blev vi till slut insläppta och dörren gick i lås bakom oss. I samma stund som dörren gnisslade igen fick jag en känsla av att min sista stund var kommen. Det här var bara början på en lång, kall och skrämmande natt på ett hotell i en mellansvensk stad.

Hotellet hade cirka 70 rum i en L-formad mexibyggnad som skrek efter renovering. Tjejens kollega var en skum kille påpälsad i stor dunjacka, mössa och kolsvarta solglasögon som han troligen superlimmat fast på sin lilla snok. Varför hade karln solglasögon på sig inne? Scary tänkte jag samtidigt som det gick kalla kårar längs ryggraden av denna märkliga plats.

Plötsligt slog det mig att det var isande kallt vilket kunde förklara varför de båda banjospelarna hade ytterkläder på sig inomhus. I väntan på att tilldelas rum såg jag mig omkring i receptionen och hade jag inte vetat bättre så hade jag lika gärna kunnat befinna mig i en Lucky Luke-film. Inredningen bestod av vinröd sammet och mahogny vilket var en vanlig inredning i vilda västern. Största skillnaden var väl att Lycky Luke med vänner sällan använde solglasögon.

Efter mycket om och men fick vi varsitt rum, eller ska jag kalla det hydda? Det var runt 12 grader i rummet men glasögonormen vred på en ålderdomlig anläggning monterad i hyddans tak och han utlovade snar värme. Jag började utforska mitt boende och drabbades på nytt av kalla kårar längs ryggraden vilket inte var så fantastiskt skönt i 12 graders värme/kyla. Mattan var full av brännmärken och säkerligen lika många osynliga spermiefläckar. Huga tänkte jag och bestämde mig för att sov med skor på. Att jag nämner det där med spermier är Erik & Mackans fel! De besökte olika hotell i ett av sina program och då lyste de med uv-lampa i hotellrum för att avslöja att det är många som "kopplar in sprinklern" när det bor borta. Skit samma, nu återgår vi till skräcknatten....

Till slut blev det värme överallt utom i duschen. Där var det så kallt att jag istället för att raka benen kunde hacka loss de djupfrysta hårstråna. Ville jag efter duschen krypa ner och värma mig i sängen? Näääää, och vet ni varför? För att min säng var 80 cm bred och bestod av en frottéklädd resårmadrass med en 30 cm smalare bäddmadrass. Även en lobotomerad kan ju lista ut att man i sovande tillstånd med största sannolikhet skulle råka hamna på den frottéklädda delen. Om det var spermiefläckar på mattan så vill jag inte ens tänka på vad det var för materia på madrassen. Inte ens att sova med skor på skulle hjälpa!!!

Natten kom och jag låg där i min säng och stirrade på den skeva persiennen samtidigt som jag försökte fokusera på om yxmördaren var på gång ute i korridoren. Rädd som en tok var jag hela natten eftersom det visat sig att vi var skapligt ensamma på detta hotell som dessutom var obemannat nattetid. Rätt som det var hörde jag steg ute i korridoren som närmde sig mitt rum. Hade stegen stannat utanför mitt rum så hade jag troligen lämnat mitt bidrag på madrassen......

Jag överlevde natten och inget farligt hände förutom en hypokondrisk rädsla att jag fått med mig vägglöss hem. Varje gång jag och kollegan pratar om hotellnatten så kliar vi oss omedvetet och börjar huttra. Jag har även utvecklat en viss fobi för solglasögon och skulle den som bär dessa dessutom spela banjo så kissar jag på mig!