prassel i mitt öra

Jag har ett svagt prasslande ljud mitt öra. Jag blir galen och fattar inte vad det beror på. Börjar noja in på att det har flytta in någon liten varelse i min hörselgång utan min vetskap och tillåtelse. Har ju hört skräckhistorier om tvestjärtar som bygger bo i örat på den intet ont anande öronägaren. Tänk om det är en mördarsnigel som nu fått sin hämnd! Jag kanske ska hälla lite salt i örat för säkerhets skull. Appropå det så har jag en sjukt rolig och sann historia att dela med mig av. Här kommer den: Vänner till oss, vi kallar dem August och Lotta, hade bjudit hem sina nya grannar på en fika. De satt ute och det var första gången de umgicks. Det var lite stelt och svårpratat så där första gången men både August och Lotta vet hur man roar sin omgivning och lättar upp stämningen. August tappar sin tändare på backen, böjer sig ner för att ta upp den varpå Lotta med blixtens hastighet trycker ut en Sukett (vit liten sak att ha i kaffet) som ramlar rätt in i Augusts öra. Den börjar omgående lösas upp i hans öra och han får panik och försöker peta ut den ur örat utan att lyckas. Varför Lotta gjorde så är okänt men hon ville hjälpa till att få ut den så hon tog en liten gummituta för att liksom suga ut den ur Augusts öra. Ivrig som hon var så råkade hon trycka till "tutan" inne i Augusts öra. Grannarna satt knäpptysta och bara stirrade på varandra. Det hela slutade med att August fick åka till akuten där läkaren kunde konstatera att August hade hål på trumhinnan samt något vitt kladd i örat som de inte kunde begripa vad det var. August låtsades inte veta vad som hänt och Lotta spelade chockad och frågade om det var smittsamt. Grannarna höll därefter distans till August och Lotta och det är synd kan jag tycka. De missade därmed chansen att få skratta tarmarna ur sig för listan över August och Lottas galenskaper kan göras hur lång som helst! Nu måste jag gå och salta mig i örat! Vi ses en annan dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0