drakenorebro

Jag har sådan spindelfobi att det är löjligt. Skräcken för dessa vidriga as eskalerar ju större de är och då kan jag säga att redan de minsta genererar rysningar och darrande underläpp.

Hur denna fobi började har jag ingen aning om men den har definitivt varit handikappande genom åren och också medfört att jag några gånger riskerat åtal. Senast det hände var vid flytten då den vidriga Quasimodokopian till flyttkarl hittade en stor spindel som han ville ge mig. Jag blev galen! "Vill du åka hem i liksäck din jävla pungråtta" skrek jag så det ekade bland flyttkartongerna och säkerligen även i tomrummet i gubbens huvud. Han backade några steg men skräcken hade satt sina klor i mig och då är jag inte nådig. Så jag fortsatte i sann tourettanda att vräka ur mig mina värsta svordomar/könsord över karln tills jag förstod att han förstod att han gjorde klokast i att framöver hålla säkerhetsavstånd till mig Till saken hör att gubben redan innan detta hade retat upp mig med sin låga nivå på humor och taffliga försök till ironi. Några år senare mötte vi flyttgubben på Ica och han krympte rejält i storlek när han fick syn på mig. Hans skräck för mig var lika stor som min är för spindlar.

Ett annat minne om dessa ickeönskvärdaskitäckligadjur är när jag skickat make och barn till svärföräldrarna så att jag i lugn och ro kunde storstäda hemma. Hade precis kommit igång med denna delikata syssla när det kom en femkrona med åtta ben över golvet. Panik, irrationellt tänkande och kiss i brallan! Jag sansade mig så pass att jag snabbt hittade ett tennisrack och la över femkronan som kämpade och stretade för att komma loss under racket. Problemet nu var vem som skulle hjälpa mig att döda aset..... jag ringde en kollega som bodde nära mig och bad honom komma och hjälpa en kvinna i nöd varpå den tomten svarade: Nää, jag kan inte komma. Jag har nyss krypit ner i ett varmt bad med nya Fantomen! Du har vad? Jag vet inte vad som värst ska jag ärligt erkänna. En vuxen man som prenumererar på Fantomen eller att han inte ryckte ut på livräddning. Det hela slutade med att maken fick åka hem igen (3 mil) medan jag höll vakt så inte femkronan kunde rymma. Jag ryser fortfarande av minnet och jag får definitivt högt blodtryck varje gång jag ser Fantomen!

Jag har så mycket att oviktigt att skriva om men vet ju inte riktigt vad ni vill läsa om... kom gärna med förslag. Enligt min statistik har jag 70 unika läsare så jag vet att ni finns ;)