drakenorebro

Här sitter jag som en nykläckt Kalemero... Hur är det möjligt att min kropp och själ inte kan samarbeta och låta en stackars drake sova tills det åtminstone är legitimt att vakna och gå upp, såvida man inte är tidningsbud? När jag gör entré på uteplatsen vid den här tiden kommer gårdens kajor och måsar helt av sig och undrar vad fan jag har i deras distrikt att göra mitt under den tidiga morgonens fågeldans. Det undrar jag med skriker jag tillbaka och ger måsjäveln ett näbbsving han sent ska glömma.

Sitter nu här med mitt kaffe och kommer då att tänka på roligheter som barnen har sagt och gjort när de var små. Här kommer några exempel:

Mormor till A: Du måste snurra på strumpan, den är felvänd.
A tar av sig strumpan igen, snurrar den ett varv i luften och sätter sedan på sig den "uppochner"

R satt en hel dag i sin barnstol och låtsaskörde bil och det lät så här: Bjum bjum tut tut fjamme, bjum bjum tut tut fjame. Oerhört charmigt de första timmarna men sen....

Syrrans minsta älskade godis och sötsaker. Han var själv söt som en docka och inte kunde man då motstå denna lilla kerub när han bad om en till "data med dylt" vilket var lika med en till Singoallakaka.

Kakmonstrets storebror tröttande vid ett års ålder på sin lillebrors gråtande och trädde en hink över huvudet på sin bror vars gråt till viss del kom av sig.

Idag ska jag och mannen i mitt liv bege oss mot Halmstad där vi ska bo på hotell och träffa vänner. Det ser vi fram emot men vad som är ännu roligare är att jag imorgon får återuppleva det som gör livet värt att leva.... Ullared! K har i ett svagt ögonblick fallit för min omåttliga charm och gått med på att åka dit utan att jag mutat eller hotat med något. Jag är lika glad som en unge på julafton och för mig är det som att få en data med dylt. Jag kan inte bärga mig förrän jag glatt kan hojta bjum bjum tut tut fjame!

Ni som följt mig förr vet ju att jag älskar att shoppa och då passar ju Ullared ganska bra. Det som däremot ställer till det ibland är min intolerans mot korkade människor. Sådana som ställer kundvagnen mitt i vägen när de pratar med någon eller de sabla aporna som inte kan avståndsbedöma utan tror att mina hälsenor är någon slags uppfartsramp. Jag stör även ihjäl mig på de som tar med sig hela barnaskaran in i affären där varenda unge i familjen skriker i olika tonlägen. Inte skriker ungarna mindre när de tvingas prova bävernylonoveraller mitt i juli i 30 graders värme! Dessa föräldrar förtjänar en kundvagn uppkörd på hälsenan och parkerad i röven och därefter kan jag glatt skrika bjum bjum tut tut fjame! Sedan tar jag alla skrikande barn och beger mig till mjukglasskiosken och där slafsar vi det vita fluffiga guldet i stora våfflor tills vi spricker. Shit vad sugen jag blev på mjukglass men jag antar att det är omöjligt att få tag på så här mitt i morgonnatten. Mjukglass och lakritsbåtar är Guds gåva till oss godistroll. Dock inte i kombination tror jag. Lakritsbåtar är så gott att jag nästan dreglar bara av att tänka på dem. Dessa små söta jollar som glatt guppar in i munnen. Jag skulle lätt kunna bränna en dagsranson av points på dessa små svarta godbitar och då kan jag berätta att det skulle bli cirka 100 båtar jag får stoppa i käften. Det låter inte som så många så om jag dessutom använder mina bonuspoints så blir det 40 båtar till.

Kalemero tackar för sig och ber att få återkomma efter denna minisemester och jag antar att jag då kommer att ha något nytt att berätta.