drakenorebro

Idag sken solen och vi packade picknickkorgen och begav oss till badet där vi skulle steka våra bleka kroppar tills de gnistrade som bronsmedaljer. Tji fick vi. Det var så sabla kallt att jag genast ångrade att jag rakat benen...och hakan! Höll på att frysa ihjäl och som ett desperat försök att hålla värmen försökte maken jucka på vännernas picknickkorg medan jag chippade efter andan av skamkänslor. Jag vet inte om det var blåsten eller livsglädje som därefter fick samma make att försöka sig på den gamla klassikern hjulning. Det såg skapligt ut men han måste räta upp benen lite så nu behöver han bara öva lite till så kan han nog platsa i nästa års gymnastikgrupp i ålderskategorin 3-5 år. Jag kommer dessvärre inte kunna följa hans framsteg då jag ska plocka apelsiner i Botswana. Innan vi lämnade badet blev han även uppraggad av en humla på cirka 1,5 meter. Humlan delade ut godis till alla barn.... och till min man i utbyte mot en kram. Själv hade jag med glädje gett bort maken i utbyte mot humledräkten! Nää, jag vill ha honom kvar för annars har jag ju inget roligt att blogga om.

När vi kom hem sken solen så gul och fin från en klarblå himmel så jag släpade min nedkylda kropp ut i solstolen. Inom en kvart sov jag som om jag var nedsövd. Vaknade med ett ryck av dreglandet och snudd på värmeslag! Halleluja skrek jag i högan sky! Det är första gången denna sommar jag svettas. I sann glädjeyra hjulade även jag där ute på gräsmattan så nu ligger jag här och väntar på röntgen då de misstänker lårbensbrott, knäfraktur och någon typ av psykos, troligen schizofreni ;)