drakenorebro

I januari 2005 tog jag farväl av en av mitt livs viktigaste personer. Min pappa. Det var det hitintills sorgligaste och mest smärtsamma jag upplevt. Det gick så fort och var så overkligt att stå vid hans sida när allt stängdes av och han tog sitt sista andetag. Enda trösten var att han slapp lida. Han blev bara 59 år. Idag skulle han fyllt 70 år och vi har firat honom med tårta, ljus och minnen.

Jag är i stora delar lik min pappa. Samma humor och samma ironi. Jag saknar våra samtal och hans ständiga omtanke om mig och min familj. Jag minns situationer då han fick mig att skämmas som en tok och jag minns situationer där han fick mig att tokskratta. Min pappa är så saknad men inte bortglömd. Han finns med oss i våra hjärtan och i våra minnen och det kommer han för alltid att göra. Just idag tror jag att han firar sin födelsedag tillsammans med sina föräldrar och sin bror som alla i himmelen bor.

Grattis fina pappa på 70-årsdagen. Jag älskar dig och saknar dig