drakenorebro

... är ju oerhört intressant och spännande tycker jag. Idag blev jag påmind om en f.d kollega som var mycket speciell. Vi arbetade ihop för många år sedan, eller rättare sagt var det alla andra som arbetade och inte han. För det mesta satt han på en stol i mitt rum och gnällde över livets innehåll. Det kunde handla om den oförstående frun, mossan i gräsmattan, för liten vinst på lotto etc. Ett jävla gnäll hela dagarna förutom när det gällde en sak; sin pappa. Denna man var Guds gåva till mänskligheten om man skulle tro min kollega. Det var så många superlativ om denna pappa att jag hade kunnat bli kär i karln om det inte vore för en sak, jag kände pappan. Han var inte hälften så bra som hans parasit till son ville få det att låta. Han var och är säkert fortfarande en skitstövel som borde paras ihop med HollywoodGunilla! Sonen hade pappakomplex så inte ens Freud hade åtagit sig denna utmaning. Här hade det inte bara varit trassel i den anala fasen utan i alla faser!

Jag har inte träffat denna kollega på många år men blir så nyfiken på om han fortfarande sitter hos någon kollega och gnäller dagarna i ända eller om något hänt som fått honom att se ljust på livet och tillvaron. Jag hoppas det men må jag slippa få honom som kollega igen. Då går jag i förtida pension även om det bara ger 12.50 kr i månaden!

Ikväll har jag tränat och "crosstrainat" 5,5 km i ett sabla tempo med Abba i lurarna. Jag är smärtsamt medveten om att jag stundtals sjöng högt eller log som en fjant åt alla barndomsminnen som dök upp till vissa låtar. Jag blev en riktig dancing queen ibland.... när chiquitita spelades rodnade jag lätt eftersom den påminde om chiquita och gårdagens banankontakt. Min perversa hjärna får aldrig vila....