Mellanmjölk
Ja ni kära läsare. Mitt liv är verkligen lika spännande som mellanmjölk just nu. Det är januari, grått ute, grått inne och inte ens rean får mig på bättre humör. Men så tänker jag på allt positivt som man kan använda mellanmjölk till! Chokladpudding, havrefras, kanelbullar och en massa annat gott och då känns det genast lite bättre!
Jag har ju en hel del roligheter som händer mitt i det grå. Igår var jag på ett danspass som fick mig att le hela timmen även om en del av nöjet var att titta på mig själv i spegeln. Tänk att något som känns så bra kan se så klumpigt ut! Jag fattar inte varför jag inte kan få ihop alla rörelser på ett mer graciöst sätt. Det är en gåta som jag gett mig fan på att lösa. Kan det handla om något cerebralt helt enkelt?
När jag sitter här i mellanmjölken och funderar över livet så inser jag att det finns massa saker som får mig att må bra. En av de sakerna är att jag varje dag säkert skrattar minst 50 gånger varav hälften är åt mina egna skämt. Det är ju lite tabu att tycka att man själv är rolig men jag tycker faktiskt att jag har en ganska skön humor och jag skrattar gärna åt mig själv. Det är mer grädde än mellanmjölk det!
Det här inlägget är ju lika meningslöst som snor i näsan men faktum är att jag hade skrivit ett så roligt inlägg om vår fetfågel som ofta sitter på vår uteplats men av någon anledning så sprätte mitt finger iväg och raderade hela inlägget. Sabla finger! Inlägget handlade i alla fall om alla sorters fåglar som bor på vår innergård varav en är så fet att det ger utslag på Richterskalan varje gång han slår ner röven på vår spalje. Han är söt men fet! Utöver denna fetknopp har vi även en och annan mås som på riktigt tror att vår uteplats är en offentligt toalett. Sitter man i solstolen är det stor risk att få en måsskit i huvudet och det känns ju varken hälsosamt eller meningsfullt. De liksom siktar på en och jag tror uppriktigt att de roar sig på min bekostnad. Tänk om man kunde fånga dem och ge dem ett näbbsving de aldrig glömmer!
På uteplatsen får jag dock inte plats till sommaren för där ute samsas fetfågeln med julgranshelvetet som ännu inte har slaktats. Jag tror ärligt talat att den kommer stå till nästa jul för både maken och jag låtsas om att den inte finns.
Nu ska jag ta mig ett sug ur chokladsåstuben och dricka ett glas mellanmjölk denna onsdag som var lika grå som hjärnsubstans!
Jag har ju en hel del roligheter som händer mitt i det grå. Igår var jag på ett danspass som fick mig att le hela timmen även om en del av nöjet var att titta på mig själv i spegeln. Tänk att något som känns så bra kan se så klumpigt ut! Jag fattar inte varför jag inte kan få ihop alla rörelser på ett mer graciöst sätt. Det är en gåta som jag gett mig fan på att lösa. Kan det handla om något cerebralt helt enkelt?
När jag sitter här i mellanmjölken och funderar över livet så inser jag att det finns massa saker som får mig att må bra. En av de sakerna är att jag varje dag säkert skrattar minst 50 gånger varav hälften är åt mina egna skämt. Det är ju lite tabu att tycka att man själv är rolig men jag tycker faktiskt att jag har en ganska skön humor och jag skrattar gärna åt mig själv. Det är mer grädde än mellanmjölk det!
Det här inlägget är ju lika meningslöst som snor i näsan men faktum är att jag hade skrivit ett så roligt inlägg om vår fetfågel som ofta sitter på vår uteplats men av någon anledning så sprätte mitt finger iväg och raderade hela inlägget. Sabla finger! Inlägget handlade i alla fall om alla sorters fåglar som bor på vår innergård varav en är så fet att det ger utslag på Richterskalan varje gång han slår ner röven på vår spalje. Han är söt men fet! Utöver denna fetknopp har vi även en och annan mås som på riktigt tror att vår uteplats är en offentligt toalett. Sitter man i solstolen är det stor risk att få en måsskit i huvudet och det känns ju varken hälsosamt eller meningsfullt. De liksom siktar på en och jag tror uppriktigt att de roar sig på min bekostnad. Tänk om man kunde fånga dem och ge dem ett näbbsving de aldrig glömmer!
På uteplatsen får jag dock inte plats till sommaren för där ute samsas fetfågeln med julgranshelvetet som ännu inte har slaktats. Jag tror ärligt talat att den kommer stå till nästa jul för både maken och jag låtsas om att den inte finns.
Nu ska jag ta mig ett sug ur chokladsåstuben och dricka ett glas mellanmjölk denna onsdag som var lika grå som hjärnsubstans!
Kommentarer
Trackback
